Month: September 2018

Veckans Landoraprofil #28

Återigen är det söndag och vad passar då bättre än att runda av veckan med den 28:e Landoraprofilen. Dagens person har varit med länge i föreningen och är fortfarande aktiv med sitt engagemang i föreningens B-lag. Som spelande ledare i B-laget har denna man ständigt fler klagomål på domaren än antalet lyckade överstegsfinter i B-lagsmatcherna. Han är en av Ola Hildings mest trogna läsk- och snickerskunder och han är en mästare på att argumentera för att få frisparkar med sig under B-lagsmatcherna. Vi pratar givetvis om Stefan Andersson. Stefan som har många år i föreningen under bältet har självfallet ett och annat att dela med sig av om sina år i Landora. 

 

Namn: Stefan Andersson

Ålder: 42 år

Favoritlag: Arsenal

Relation till föreningen idag: Spelande B-lagsledare

År i Landora: Cirka 14-15 år.

 

Vilket är ditt bästa fotbollsminne?

Det måste vara när jag var bollkalle på Olympia när Landora spelade final i NST-cupen. Minns det än idag som något väldigt stort.

 

Efter alla dina år som anfallare, vilket är det skönaste målet?

Oj den är svår. Men jag skulle nog säga alla mål. Allt från det ”fulaste” till det snyggaste så är det alltid lika skönt att få göra mål.

 

Genom åren hart du stött på mängder av lag. Är det något som du alltid tyckte mindre om att möta?

BK Jugo från Helsingborg ville man inte möta då de var helt galna, både på och vid sidan om planen. De slogs med varandra och hotade även oss med både det ena och det andra. En gång minns jag att de kom springande och jagade våra bilar när vi skulle köra därifrån. Riktiga dårar!

 

Vem är den bästa Landoraspelaren som du spelat med?

Det fanns väldigt många fantastiska fotbollsspelare i Landora på 90-talet. Men jag precis som i princip alla andra svarar nog Rolle Frank på denna fråga. Han var på en egen nivå och det har även tidigare belysts i samband med tidigare Landoraprofiler.

 

Vilken är den sämsta förloraren du stött på?

Sämsta förloraren är nog tyvärr jag. Men jag kan svara Thomas Larsson för att jävlas haha.

 

Vem har genom åren varit lättast att tunnla?

Matte o Danne är två stycken nuförtiden, herre jösses man kan ju nästan springa med bollen därigenom. Alltid öppna spjäll.

 

Du har spelat många matcher genom alla dina fotbollsår. Vilken är den skönaste vinsten?  

Svår fråga, förmodligen någon där man fått avgöra matchen med ett mål eller två.

På tal om vinster, föreningens A-lag står inför ett höstkval upp till division 5 där Blentarp eller Skivarp kommer stå för motståndet. Vad tror du om chanserna?

Jag tror att chanserna är goda att A-laget vinner. Jag har själv kvalat ett antal gånger mot lag från dessa trakter och min erfarenhet är att lagen därifrån är något sämre än lag från vår region. Hoppas att mina erfarenheter stämmer!

 

Vi har tidigare pratat med fotbollsminne, men fotbollen är så mycket mer än det som sker på planen. Har du något minne från Landoratiden som etsat sig fast lite extra hos dig?

De bästa och galnaste minnena är alla dessa bilresor man gjort tillsammans. Goran underhöll oss i timmar med olika djurläten. Ja ni läste rätt! Gorans riktiga talang är djurläten och han kunde sitta med dessa läten i timmar.

Förutom att man alltid väntade sig djurläten med Goran så lärde man sig snabbt att åker du med Jim kanske du aldrig kommer hem igen.

 

Det låter ju helt underbart med Gorans djurläten och följdfrågan är oundviklig, vilka djur var han bäst på att härma?

Hans härmande av kon och apan var helt underbara!

 

Lika självklara som Stefans domarprotester under B-lagsmatcherna, lika självklart är det att vi avslutar intervjun med fem snabba. Kommer Hallbeck få ännu en celeber gäst hemma på Trastgränden?

 

Korv med mos på Haralds eller kebabtallrik på valfritt kebabhak?

Haralds helt klart! Dit cyklade man på Thomas mammas cykel och med Thomas på pakethållaren för att köpa mos för en tia.

 

Arsenal åker ur PL eller Spurs vinner ligan?

Att spurs vinner kommer aldrig någonsin att hända och Arsenal åker aldrig ur så den är omöjlig att svara på.

 

Tunnla Danne Dragisic eller chippa den i mål på målvakts-Bruer?

Att tunnla Danne helt klart, den ilskan han får i ögonen är underbar.

 

Nattamat på jobb eller en Cola med tillhörande snickers hos Ola Hilding efter en träning?

Ola alla dagar i veckan. Colan är min stora last i livet, nu har han bytt till pepsi men jag har övertalat honom att ha en cola över till mig.

 

Middag med Christer Hallbeck på Trastgränden eller middag med Zlatan i LA?

Middag med Christer och prata gamla minnen helt klart. Zlatan kan ju få sitta med och lyssna, kanske kan hanlära sig något av Christers alla berättelser om Nisse Wallin haha.

 

Vi tackar Stefan för intervjun och vi kan konstatera att Christer får ännu ett besök vid middagsbordet på Trastgränden. Blir det kanske en fest i tält i Hallbecks trädgård nästa sommar?

Veckans Landoraprofil #28

Veckans Landoraprofil bjuder på sen söndagsunderhållning. Profilen bjuder på både en och annan anekdot som täcker såväl fotbollsskor och schampo som brottning med Hasse W. Veckans profil utmärker sig dessutom som en av de sena sjuttiotalister/tidiga åttiotalister som stannade kvar längst i föreningen och därför också han spela med en del av de som nu befinner sig i föreningens a-lag. Veckans profil är ingen mindre än Thomas Larsson!

10489788_10152292157542331_1743093753801190291_n
Thomas här, tvåa från vänster

Namn: Thomas Larsson
Ålder: 40 år
Antal år i föreningen: Tror det blev i alla fall 17 år som spelare
Favoritlag: BK Landora, ibland även Manchester United (medgångssupporter)
Relation till föreningen idag: Har tyvärr ingen relation till BK Landora idag, då jag bor i Malmö med familj. Tiden räcker tyvärr inte till.

Hur började allt, alltså din tid, i BK Landora egentligen?
“Som 20-åring spelade jag i Landskrona BoIS, som bekant håller till på samma IP som Landora. Många gånger gick jag förbi och såg hur kul de hade på sina träningar. En novemberkväll bad jag dåvarande tränare (tror det var Marcus Ekheim och den mycket behagliga Rune Ek som ledde laget) om att få provträna. Därefter var beslutet att fortsätta i klubben enkelt.”

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
“Jag började som pigg anfallare när jag kom till BK Landora men med åren föll jag längre och längre ner i banan. Summerat spelade jag nog mest ytterback. Men jag skulle nog vilja beskriva mig som en tung, ganska stillastående ytterback med bra blick för spelet.”

Finns där någon merit i föreningen, som du kanske är lite extra stolt över, så här när vi blickar tillbak?
“Som bästa merit rankar jag nog när jag, i mycket tuff konkurrens, vann fruktkorgen (som inte alls visade sig innehålla någon frukt). Lägg därtill att jag blev årets spelare något år – det kommer på en stark andra plats.”

Det finns otroligt många lirare och duktiga fotbollsspelare, från olika generationer, som du korsat väg med. Finns där någon du skulle vilja hålla lite högre än de andra?
“Bästa spelare jag spelat med måste jag svara är Marcus Bengtsson, uttalades Bengtsen. Han var en stor och kraftfull spelare på mittplan. Inte mycket teknik och löpvilja kanske, inte heller någon jättebra passningsspelare. Ingen pådrivare heller… du, förresten. Skriv Ronnie Tolevski istället. Han var mer jämn, haha”

Någon som var extra lätt att tunnla?
“Det måste vara Andreas Tiitus, det minns jag tydligt. Där var alltid vidöppet.”

Vi har fått diverse anekdoter berättade för oss från din tid i föreningen. Den första gäller dina fotbollsskor. Det sägs att du aldrig har köpt ett par nya fotbollsskor. Jönne, Christer Hallbeck och Sluggo sägs ha försett dig med flertalet par. Stämmer detta?
“Det är sant att jag inte köpte nya fotbollsskor varje säong. Där fanns många par skor i de andra spelarnas skåp som bara stod där och inte användes. Jag lånade helt enkelt. Dock aldrig utan att först ha frågat både Christer H ocj Sluggo! De sade att det var ok och de verkade ha stenkoll, haha!”

En annan historia som vi fått berättat upprepade gånger är den beryktade brottningsmatchen mot Hasse W. Det sägs att det var två alfahanar som, likt kalvar på grönbete, inte ville ge sig efter en stenhård närkamp. Utveckla!
“När jag först kom till klubben skulle Hasse alltid markera sitt revir. Under ett träningspass rök vi ihop lite och munhöggs lite, det stämmer. På den tiden var jag ganska lugn och sansad som spelare. Jag gick bara därifrån medan Hasse stod och skrek. Brottningsmatchen slutade med att jag kom undan utan en skråma. Hasse kanske minns det annorlunda, inte vet jag. Kan tilläggas att vi kommer bra överens idag.

Innan vi ska runda av ska vi testa sanningshalten i ännu en skröna. Det sägs att du och Goran hade ett speciellt band. Att du vid så många gånger ska ha lånat schampo av honom, så att om du ska betala tillbaka skulden hade Goran inte behövt köpa schampo på tio år?
“Haha, Goran var mycket generös med sitt schampo. Har honom att tacka än idag för mina mjuka lockar. Han är enormt renlig av sig och mycket noga med att alltid både ha två och schampo. Jag såg väl en möjlighet helt enkelt. Jag undrar om han inte gett mig några grå hår med sina uppspel ibland och i så fall räknar jag det som att vi är kvitt.”

Slutligen, innan vi avslutar med fem snabba, finns där något minne som etsat sig fast lite extra?
“Bästa minne är väl de gånger vi har avancerat upp genom seriesystemet. Men framförallt alla de sammankomster vi haft genom åren. Minns särskilt en sammankomst på Karlslundsbadet som var mycket trevlig. Fredrik “Mini” Andersson kom inte upp för klätterväggen trots sin bakgrund som kustjägare. Robert Andrijevski mådde inte bra och “Durs” hade visst glömt sina badbyxor. Allting noga övervakt av Christer Hallbeck, naturligtvis.”

Vi tackar så mycket för pratstunden Thomas, och kan verkligen konstatera att Thomas ödmjukhet lyser igenom i svaren. Återstår att se om Christer får ännu en hedersgäst hemma på Trastgränden! Dags för fem snabba:

Korv med mos på Haralds eller kebabpizza på valfritt hak?
Murats kebabtallrik är väl min favorit, även om en mosbricka på Haralds är en klassiker. Men det beror på humör, kanske mest på Murats och Torguts humör på Rio/Rhodos.

En väl avvägd glidtackling eller en soloraid som avslutar i mål?
Har aldrig glidtacklat utan låg alltid steget före min motståndare. Hasse W glidtacklade däremot mycket. Jag gjorde istället soloraid med mål på slutet.

Head and Shoulders eller Dubbeldusch (givetvis i form av lån från Goran)?
Gälland duschtvål var jag aldrig kräsen, jag litar på det som Goran tog med sig.

Pling och tura, signerat Peter Robinson eller valfri hemmafest med avslut på Strand?
En klassisk pling och tura i Robinsons regi är det bästa. Finns många preskriberade historier därifrån.

Middag med Christer Hallbeck på Trastgränden eller Zlatan i L.A?
En träff med Christer går före Zlatan. Hallbeck har oändligt med historier att lyssna till. Gärna med Sluggo som bordsgranne.

 

Derbyseger för A-laget!

Under lördagen spelades det lunchderby på IP:s B-plan. Landora tog emot Häljarp som återfann sig ett pinnhål ner i tabellen. Förutsättningar sade att för Landora handlade det mesta om att undvika en storförlust för att i teorin säkra en kvalplats. Landora med en hel del avhopp kom till match med en bänk där endast en 1/4-del av de sittande som hunnit fylla 17 år. Häljarp spelade för att bli en av de fyra bästa fyrorna och vid förlust skulle den chansen med största sannolikhet vara borta.

Fanns det anledningar till att vara nervös? Ja lite grann kanske men efter fem minuters spel hade Häljarps målis fått kröka rygg vid två tillfälle och 2-0 var resultatet. Men precis som så många gånger förr det här året gör Landora tidiga mål för att sen helt sluta spela fotboll. I takt med att regnet drog in över IP tog Häljarp över allt spel, mycket tack vare medvinden i efterdyningarna av fredagsstormen Knud. Trots hjälpen av Knud blev det inga mål under denna period och när regnskuren var över kom istället 3-0 till Landora efter en omställning.

På sista sparken innan paus reducerar Häljarp och bortalaget andas ny luft in i andra halvlek. En andra halvlek som inte blir någon vidare tillställning. Det hela känns fantasilöst och avslaget. Häljarp reducerar ytterligare en gång på straff och om det inte vore för en jättebjudning av Häljarps mittback i den 74:e minuten som gav 4-2 hade ett kvitteringsmål inte varit helt oväntat. Nu avgjordes istället matchen och i sista minuten kom även 5-2 till Landora.

5:e raka segern och en styrka i sig att trots ingen superinsats och många avbräck vinna över ett Häljarp med mycket att spela för. Nu återstår bara sista omgången för Landora, Hyllinge som jagar seriesegern står på agendan och för Häljarp väntar med all sannolikhet ett nytt år i sexan.

Nu får Landorasympatisörerna bara vänta in de sista tre omgångarna i Div 5 sydöstra innan kvalmotståndare är klart. Blentarps BK har just nu platsen men jagas av Skivarps GoIF och Köpingebro IF.

En spännande kvalhöst väntar!

Höstsummering A-laget

Med två omgångar kvar av serien kommer här en höstsummering från klubbens representationslag. Sedan serien drog igång efter sommaren har fem matcher avverkats för A-laget med följande resultatrad:

Stattena IF – BKL 2-1
BKL – Bosna FF 11-1
Kvidinge IF – BKL 2-4
BKL – Asmundtorps IF 3-1
Vallåkra IF – BKL 1-3

 

Stattena – BKL 2-1

 

Det var ett väldigt ringrostigt Landoralag som gästade Olympiafältets usla konstgräsplan i höststarten på serien. Simon Bosnjak gav Landora ledningen i första halvlek, en ledning som kvitterades på hörna innan halvtidsvisslan. En tidig Landorautvisning i den andra halvleken grusade planerna på att ta med en trea hem till Landskrona. Via en touch på en Landoraspelare seglade vinstmålet för Stattena in bakom Johan Bruer och detta bara med minuten kvar att spela. En blytung start på hösten.

 

BKL – Bosna 11-1

 

Landskronaderby och en förväntad tuff match. Vårmötet kvitterades i 92:a minuten av Simon Bosnjak och mycket talade för att även höstmötet skulle bli en jämn historia. Men väl på plats visade det sig att Bosna utan flera nyckelspelare inte alls var sig likt och någon derbykänsla infann sig aldrig. 5-0 i paus blev till slut 11-1 och känslan var att siffrorna var i underkant. Det enda negativa var att Johan Bruer inte heller denna gång fick hålla nollan då Bosna reducerade till 9-1 i slutskedet av matchen. Denna match blev också Simon Bosnjaks sista i Landoratröjan då han flyttade till Karlskrona för studier och skrev på för FK Karlskrona. Efter totalt 158 mål i Landoratröjan på lite drygt 1,5 år kan man lugnt konstatera att han lämnar ett stort tomrum efter sig.

 

Kvidinge – BKL 2-4

 

Det finns många platser man hellre befinner sig på än Kvidinge idrottsplats en regnig och blåsig höstkväll i september. Men det var ett Landora med tre tunga poäng i sikte som tog sig an matchen på ett bra sätt. Planen, en knutig sådan och vid en första titt så uppfattades den som liten. Men efter att ha stegat planen klarade den minimikraven. En tidig 0-2 ledning blev visserligen kvitterad till 2-2. Där och då har tidigare Landoraupplagor vikt ner men den här gången fick vi se ett bortalag som knöt näven i fickan och istället ökade. 2-2 blev till 2-4 och i efterhand kan de här tre poängen visa sig vara väldigt mycket värda.

 

BKL – Asmundtorp 3-1

 

Kommunderby och en match som ledarstaben var oroliga för innan avspark på grund av risken för underskattning i kombination med ett motståndarlag som kämpar för nytt kontrakt i sexan. Första gången Asmundtorp var över halva plan låg bollen i nät och ingen vidare start på matchen. Efter målet spelar Landora bra fotboll och efter flertalet målchanser kommer kvitteringen. Men efter målet dör mycket av Landoras anfallsspel och resterande del av matchen blir för att uttrycka det milt, ingen höjdare. Uppfattningen var att att det kunde slutat precis hur som men tack vare två sena mål kom Landora iväg från drabbningen med tre poäng.

 

Vallåkra – BKL 1-3

 

Bortamatch mot tabelljumbon som precis som Asmundtorp kämpar för sin existens i division 6 och en chans för Landora att ta hem fjärde raka segern. En första halvlek blev en mållös sådan och Vallåkra överraskade med ett piggt eget spel. En tunn Vallåkratrupp blev trötta och efter tre snabba mål i inledningen av andra halvlek var matchen avgjord. Efter 0-3 målet tog domaren över fokus och i en snäll match på Vallhaga IP haglade korten över aktörerna på plan. Något som ledde till att Vallåkraspelarna helt tappade fokus i måljakten och fjärde raka segern kunde utan större problem inkasseras.

 

Vad väntar nu?

 

BK Landora är i stort sett klara för kval. Ja egentligen allt talar för det. Häljarp behöver vinna samtliga matcher som är kvar och dessutom ta in 34 mål på dessa tre matcher. För Landora väntar två hemmamatcher innan serien är slut. Precis nämnda Häljarp och även Hyllinge. Skulle inte ett smärre mirakel ske kommer Landora sluta på 3:e plats i tabellen och då väntar ett kvalspel mot 10:an i division 5 sydöstra.

 

Som det ser ut nu står det mellan Blentarps BK och Skivarps GOIF där båda lagen står på 11 inspelade poäng efter 19 matcher. Målskillnaden talar i detta nu för Blentarp men med tre omgångar kvar i den serien lär det säkert ske förändringar i de båda lagens poängskörd.

 

Mer info kommer gällande avslutningen på säsongen. Först väntar Häljarp på lördag där kvalplatsen i praktiken kan säkras. Även om väldigt mycket talar för att den redan är klar.

 

Forza Landora

Veckans Landoraprofil #27

Precis innan veckonumret 37 blir 38 bjuder vi på sen kvällsläsning med den 27:e veckoprofilen. Den här gången har vi tagit en pratstund med Ivan Majetic som i somras kom tillbaka till moderklubben efter ett antal år i grannklubben BoIS. Ivan tillhörde Landoras 99-lag som skördade stora framgångar under ungdomsåren vilket vi belyst i tidigare intervjuer med Landoraprofiler. Ivan som är son till Landoras tidigare ordförande Goran Majetic och Ivan har ännu inte varit med om att förlora med A-laget då 4 raka segrar plockats in sedan övergången blev klar. Vi träffar Ivan efter att A-laget tagit tre poäng borta mot Vallåkra och därmed i praktiken säkrat en kvalplats. En kvalfylld höst väntar och vi hör Ivans tankar om detta, tiden i 99-laget och en hel del annat.

 

Vi kastar oss rätt in på temat beträffande 99-laget som också varit på tapeten vid tidigare Landoraintervjuer och låter Ivan prata om vilket som var det allra bästa minnet från denna tid.

Mitt bästa minne med Landoras framgångsrika 99or är när vi vann serien där lag såsom MFF, HIF och Ängelholms FF var med. Det känns som det bästa minnet.

 

Bland personerna bakom 99-laget fanns en hel del enorma vinnarskallar. Bland annat Janne Stenblom och Tomas Mårtensson, båda två personifierade vid benämningen vinnarskalle. Men vem har egentligen störst vinnarskalle, Tomas Mårtensson eller Janne Stenblom?

Det är jämnt men det får nog bli Tomas då han har var min tränare under alla åren.

På tal om Tomas Mårtensson, Saknar du Tomas fysträningar och MAQ-övningar?

Haha, nä, jag tyckte inte om dem, men idag så vet jag varför jag har gjort dem och de har hjälpt enormt mycket.

Likt ovan nämnt har Ivans far, Goran även han Landorakoppling då han suttit som ordförande. Goran brukar vi kunna se på IP i samband med matcher och är inte sen med att ha åsikter om allt från motstånd till domare till gräsmattan. Vi kände oss tvungna att fråga om hur mycket fotboll pratar din pappa med dig och brukar han komma med tips?

Pappa är den som stöttar en mest och ger tips efter varje träning och match så så pratar han fotboll med mig hela tiden.

 

Ivan lämnade Landora för BoIS för ett antal år sedan och med sig i bagaget har han mängder av matcher mot kvalificerat motstånd inom ungdomsfotbollen. Vad har du plockat med dig från tiden i BoIS?

Mycket erfarenhet har plockats, goda minnen så som cuper och derbyn. De jag även har tagit med är tempot som jag tillbringar till laget.

 

Hur kom det sig att du kritade på för Landora?

Eftersom BoIS pushade mig att välja Landora samt att jag känner klubben ut och innantill så var det ett jätteenkelt val.

 

Efter att Landoras seniorer i augusti fick stryk mot Stattena borta i höstpremiären har det nu gått fyra matcher som resulterat i lika många segrar. Gemensamt för de fyra segrarna är att Ivan startat som mittback. Samtidigt som Ivan kritade på för Landora blev även hans lagkompis från BoIS, Asmir klar för Landora. Asmir har bara hunnit delta i två matcher men är liksom Ivan obesegrad i A-lagströjan. Kan vi prata om ”Ivan och Asmir effekten” efter fyra raka segrar efter att ni blev klara?

Asmir har gjort det bra men även hela laget har hjälpt till att bidra till dessa fyra raka segrar som vi har nu.

 

Efter dagens seger mot Vallåkra kan vi nu vänta blickarna mot kvalmatcher mot 10:an i division 5 sydöstra och lag som vi knappt hört talas om tidigare. Vad tror du om hösten för Landoras A-lag nu när kvalplatsen är fixad?

Hösten ser jag väldigt mycket fram emot då vi har en väldigt god chans till att genom kvalet ta oss upp i division 5. 

 

Vi tackar Ivan för pratstunden och önskar lycka till under de avslutande höstmatcherna.

 

Veckans Landoraprofil #26

Veckans Landorprofil är tillbaka efter en lång sommars uppehåll. Idag bjuder vi på söndagsläsning i form av en intervju med en sann profil. Profilen i fråga är för många symbolen för den generation som så när tog in Landora i en ny framgångsrik era. Det nådde till division 4, men sedan tog det stopp. Veckans profil utgjorde tillsammans med några tidigare profiler såsom Micke-målvakt, Pär Sandö och Tobbe Andersson en stomme i den generation som kanske mest symboliserade Landorafamiljen. Veckans profil – stenhård, smått galen mittback under fem års tid i Landora – Anders Jönsson.

525088_10151263471820990_1985857357_n

Namn: Anders Jönsson
Ålder: 39 år
År i föreningen: 2002-2006
Favoritlag: AIK
Relation till föreningen idag: Supporter på avstånd

Anders, beskriv dig själv som spelare!
Jag var en typisk man-mot-man-spelare som gillade matchen i matchen mot en motståndare, mer lagspelare än en individualist. Viljan att vinna och att det skulle vara rättvist kan ha resulterat i lite onödigt tugg på motståndare och domare. Jag var inte den verbala ledaren som Danne (Jönsson) Lindgren, men min inställning på planen bidrog antagligen till att jag fick vara lagkapten under en period.

Hur började allt egentligen?
1985 började allt i Dösjebro, sedan flyttade jag till Landskrona och BoIS pojklag mellan 1992-1998. Som överårig junior flyttade jag vidare till BK Fram men 2002 kände jag att det sociala i Landora lockade då flera vänner spelade där.

Under din tid i Landora, vilken håller du som den största meriten?
Det måste vara kvalsegern mot Wä, när vi kvalade till division 4. Där och då trodde jag att det var början på något nytt men vi nådde inte riktigt så långt som jag hoppades. Laget hade en hög potential men levererade “tyvärr” bättre i baren.

Ni hade onekligen ett rätt namnkunnigt lag under dina år i föreningen. Men vem håller du egentligen som den bästa som du spelat med i föreningen?
Där var som du säger många bra spelare, så det är svårt att välja någon. Men måste jag säga en var det nog Marcus Bengtsson. Svår att möta, bra att ha i laget och när han var på topp var laget som bäst. Micke Widell måste också nämnas, var en grym målvakt samtidigt som han hade en betydande roll som mentor/pappa i laget.

Om Bengtsson och Widell var i ena änden, vem var lättast att tunnla?
Eftersom min spelstil inte var så teknisk så vill jag hellre bedöma den skönaste glidtacklingen. Det var mot Tobbe Tunn, Tobias Andersson. En snabb och offensiv spelare, men som ofta la sig lite lätt enligt mig. Därför var en perfekt glidtackling på honom riktigt fin. Det ska finnas en inspelning från Landskrona Vision från en match mellan Fram och Landora där man kan se att han la sig utan kontakt.

Det här med glidtacklingar leder oss in på ryktet som säger att du ska ha varit smått galen på plan?
Jag vill inte påstå att jag är en dålig förlorare, men jag var väldigt känslig för orättvisor. Iallafall mitt perspektiv att se saker. När inte domaren gjorde sin uppgift för att stävja regelbrott så blev jag lätt lite upprörd. Men Micke Widell höll mig ofta i örat och tyglade mig rätt bra. Jag hävdar än idag att jag aldrig började med något skit på planen, sen kan det ha hänt att jag gett igen. Jag minns en gång när jag fått foten söndersparkad mot Bårslöv. Vi vann matchen med 2-0. Efter matchen frågade jag hur domaren kunde tillåta att deras spelare fick glidtackla min stödjefot vid ett uppspel, så att ankeln liknade en tennisboll. Efter lite provokationer från domartrion lyckades de hitta två gula kort, efter matchen, och det var inte lätt att förklara den bisarra händelsen för Micke Widell. Givetvis hävdar jag än idag att domaren Anders Meier var den stor banditen, medan jag vill ge mig själv att jag uppfattades som det motsatt utanför planen efter matchen.

Med detta temperament, fanns det något lag/idrottsplats som du avskydde att möta, lite extra?
Under min tid i Landora så var det alltid speciellt att möta Häljarp. För min del var det ett lag jag hatade att tappa poäng mot. Likaså är Ulkavallen en plan jag aldrig vunnit en match, så den gillar jag inte. BBK:s supportrar hävdar att det är som en indiankyrkogård vilket förklarar mitt miserabla facit där.

Om vi lämnar fotbollen därhän, så har vi fått höra att det ska gömma sig en smått legendarisk historia bakom ditt smeknamn Gif? Att en tjej ska ha blivit kallad för gullefjun?
Oj, haha. Det var så längesen att jag knappt minns det. Under en resa till Gothia Cup i ung ålder försökte jag spela ut min romantiska och charmerande sida i interntelefonen i ett samtal med en tjej från Jakobsberg på kvällen. Jag trodde jag skötte mig väl, men hela lagets skratt bevittnade att så inte var fallet.
Efter lite ändringar från Gullefjun så landade det på Gif, vilket sedan alla sa i Landskrona så det var bara till att acceptera.
Om du ska summera din tid i Landora – vad är det bästa minnet från den tiden? Fanns det något speciellt du vill framhålla som framgångsfaktor?
Vi hade den bästa lagsammanhållning jag någonsin varit med om sett till hela truppen. En familjär relation inom gruppen som sträckte sig enda in på småtimmarna på Strand. Landora förknippar jag med ren glädje. Tiden på planen och utanför (läs Familjeklubbshörnan på Strand) i Landora ger bara varma och goda minnen. Men eftersom bortasegern i Wä i november hade det mesta, så var det den mest betydande segern och sen blev det bara bättre och bättre i klubbstugan och avslutningen i Helsingborg. Så jag får säga att det är mitt bästa minne från tiden som spelare i Landora.

Innan vi avslutar med de obligatoriska fem snabba har vi fått inskickat en läsarfråga från ingen mindre än Pär Sandö, som gärna vill veta varför du har ett horn i sidan till svenska fotbollsförbundet? Pär är sedan tidigare en förespråkare av resultatfritt seriespel, där dribblingar och teknik ska prioriteras.
Sedan jag blivit pappa så har jag förstås lagt skorna på hyllan och har nu blivit tränare i Lilla Torg FF i Malmö. I pojkfotbollen ser jag många problem som förstör fotbollen och är stark motståndare till att resultat tagits bort. Om det nu är ett så övertygande beslut att ta bort resultat i seriespel så ok, men låt cuper spelas med resultat. Min sons årgång 2007 var t.ex. de första som inte fick spela med resultat i den stora Halör Cup. 128 lag från Norden, men där BK Höllviken kämpade för att få ihop ett attraktivt startfält. Matchen mellan MFF-BP var “finalen” som alla samlades för att se, men det var BP:s tredjelag, då deras bästa åkt på riktig cup i Holland. I andra cuper springer alla omkring och frågar om resultatet, som ändå inte räknas.

Attityden och respekten sidan på och sidan om planen har varken blivit bättre eller sämre med detta destruktiva drag från SvFF med Karl-Erik Nilsson i spetsen så jag ser bara förlorare. I diskussioner kring detta ämne kan det nog växa horn i pannan på mig. Men jag tycker att man ska utbilda och sätta krav på ledare och föräldrar istället för att stryka resultat. Det hade varit en bättre lösning.

Återstår att se om Sandö vs. Jönsson fortsätter, hur som helst måste vi avsluta veckans profilintervju med de klassiska fem snabba. Vi tackar Anders “Gif” Jönsson för intervjun och önskar han lycka till i sin ledarroll för Lilla Torg P07.

Kebabtallrik från valfritt hak eller korv med mos från Haralds? Kebabtallrik eftersom jag aldrig ätit korv med mos på Haralds!!!

Novakovic eller Nordin? Ögonen säger Novakivic, hjärtat säger Krister Nordin

MFF vinner vinner SM-guld eller AIK åker ner i Superettan? AIK vinner guld och MFF floppar i alla sammanhang

Glidtackling eller en tunnel? Glidtackling på vått underlag

Middag med Christer Hallbeck eller med Zlatan Ibrahimovic? Jag skulle betala för en middag med Hallbeck, men ta betalt för en middag med Zlatan.