Month: October 2018

Veckans Landoraprofil #32

Återigen är det dags för en Landoraprofil att intervjuas. Den här gången har vi tagit en pratstund med Thomas Mähler, en av de allra största Landorahjältarna. Efter sju år som spelare i klubben samt sju och ett halvt år som tränare har han gjort stora avtryck i Landorahistorien. Han var som tränare nyligen med om att föra upp klubben i division 5 efter många år i Division 6 träsket. Thomas gör precis som Sir Alex Ferguson i Manchester United och väljer att kliva av tränaruppdraget i BK Landora med flaggan i topp. Ett bättre avslut på tiden i Landora än en nervkittlnade kvalvinst går knappast att få. Vi hör med Thomas om vad han ska hitta på nu när han inte har träningar att gå till, om guldkornen från spelartiden i Landora, sämsta anledningen till att inte spela match och mycket, mycket mer. Häng med!

 

Hur startade din Landorakarriär och hur många år har det blivit?

 

Min första kontakt med föreningen var oktober 1990 när dåvarande tränaren för BKL, Lennart Olsson hörde av sig och ville att jag skulle börja spela för klubben. Efter några träningar var jag övertygad om att BKL var rätt klubb så jag lämnade Svalövs BK och tog steget över. Här blev det spel under åren 1991 till 1997 och som tränare har jag varit här sedan sommaren 2011. Så vi hamnar på lite drygt 14,5 år i föreningen. Det blir hyfsat många år men att komma i närheten av Christer Hallbecks antal är omöjligt. 

 

Men några dagars distans till avancemanget dammar vi av den mest klyschiga sportfrågan, hur känns det?

 

Känslan är superbra och det känns faktiskt bättre för varje dag som går.

Under den avgörande kvalmatchen så mådde jag tvärkasst hela andra halvlek, att stå vid sidan av som ledare och egentligen inte kunna påverka vad som sker på planen och känna: ”ska vi reda ut detta, om nu detta händer, hur reagerar spelarna om detta händer o s v”. Där och då var det hemskt och lättnaden när slutsignalen gick var obeskrivlig, nästan i klass med MFF´s efterlängtade guld 2004 ?.

Så sedan i lördags kväll har jag bara njutit och jag är så oerhört glad för BK Landora som förening att vi äntligen får lämna division 6-träsket och komma upp och tampas i division 5 istället.

 

När du nu avlutar din sejour i Landora, vad ska du nu göra om kvällarna?

 

Efter att pysslat med fotboll aktivt i olika former sedan drygt 8 års ålder så blir det en del tid över och det känns bra att kliva av tränarrollen nu och ta ett till att börja med ett sabbatsår. Jag kommer att få mycket mer tid att umgås med min kära fru Anette vilket kommer att bli mysigt, sen har jag ett arbete som tar en del tid i anspråk så vi får se hur 2019 kommer att bli, det blir förmodligen ett antal turer ut till IP för att se hur grabbarna sköter sig i 5:an under nästa år.

 

Efter efter en förlust borta mot Olympia i den tredje omgången i våras fick du smeknamnet “den arge” från delar av spelartruppen. Var det viljan att avrunda Landorasejouren på bästa sätt som smeknamnet grundade sig i?

 

Ha ha, “den arge”, frågan är om det är ett smickrande smeknamn.

Det man ska veta om mig är att jag ogillar att förlora och framförallt när jag vet att man som lag kan göra det så mycket bättre, det gjorde mig oerhört frustrerad att stå vid sidan om och se oss prestera en så usel insats som vi gjorde då. Sen har det säkert varit så att det dels legat lite i bakgrunden och gnagt att jag var/är inne på sista säsongen och ville avsluta med en uppflyttning och dels att svärmor tyvärr gick bort två dagar innan match.

Jag tror och hoppas att jag inte upplevdes lika arg resterande del av säsongen.

 

Vad var det som gjorde att det blev uppflyttning just i år? Vad var det som lyckades i år jämfört med tidigare år?

 

Oj det är nog lite olika faktorer som har spelat in.

Vi hade hyfsad koll på hur våra seriekollegor på förhand såg ut och vårt mål sattes till minst en topp 3-placering. En av faktorerna som fanns på pluskontot var vår mycket unga trupp med ett gäng -99/-00/-01: or som redan förra säsongen fick mycket speltid i A-lagssammanhang och med 1 års ”rutin” har det hjälpt mycket. Flera av dessa unga spelare har tagit fina kliv i sin utveckling, ta t e x Serhat Celik & Oscar Nilsson som växt jättemycket. Simon Bosnjaks vårsäsong var bra, Walids höst på ny position och intåget av Asmir och Ivan från BoIS till hösten har varit viktiga injektioner till vår trupp. Här finns även till exempel Melwin och Osama som har haft viktiga roller. Jag glömmer säkert någon i hastigheten, sorry i så fall pågar.

Av de få äldre spelare vi haft i truppen så har Johan Bruérs målvaktsspel varit en enorm trygghet, Macki Madsen überviktig då vi placerat honom överallt under årets gång, Atto med sin näsa för mål och framförallt Danne Dragisics comeback efter sin knäskada har varit extremt viktig och är en av punkterna som ligger till grund för vårt avancemang.

Dessutom gäller det att ha det riktiga flytet när det väl gäller, vi hade inte riktigt förmågan att hota varken Medina eller Hyllinge i det långa loppet under året, 3:e platsen hade vi bra kontroll på tidigt och totalt sett var vi i kvalet det bättre laget mot Blentarp sett över 2 matcher. Vi hade även det rätta flytet vilket var skillnaden mot för två år sedan när vi i liknande kval förlorade mot Ljungbyhed på övertid. Då hade vi missflyt.

Tur förtjänar man i det långa loppet och i år var det vår tur.

 

Du har under dina år som ledare stött på mängder av individer som dragit på sig Landoratröjan, men vilken är den sämsta ursäkten till att inte träna/spela som du har fått?

 

Här finns många godbitar så håll till godo med några stycken så kan läsarna få gradera vilken som är sämst/bäst. Med respekt för individerna så namnger jag icke vilken ursäkt som tillhör vem.

* Det plingar till i vår sms-grupp 05:00 matchdax, sms:et lyder: ”jag kan inte vara med på matchen idag 14:00 för jag ska klippa mig 11:00”.

* “Jag kan tyvärr inte vara med till helgen för min frus brorsor med familjer kommer ner och jag måste underhålla dessa brorsor”.

* “Jag kan tyvärr inte vara med idag för att jag ska till Väla.”

* “Hej, vi saknar dig på samlingen, var e du? “Ähh jag kan inte, jag är på Tosselilla”

* “Jag kan tyvärr inte vara med på matchen till helgen då jag ska ut och fiska”.

 

Vi som följt A-laget på nära håll har sett dig flitigt anteckna i din gröna anteckningsbok, kommer denna bok säljas på auktion i samband med årsfesten? Eller kommer den upp på hyllan i vardagsrummet? Det är många som undrar!!

 

Min gamla slitna anteckningsbok som funnits med sedan min aktiva spelarkarriär där finns många hemlisar och matchavgörande detaljer. Anteckningsblocket är redan ivägskickad till bankfacket.

Mycket som även står där är ett gäng tvättråd till vår gamle materialare Siffe. Hur den mannen kunde få våra matchkläder att lukta så illa tvätt efter tvätt är en bedrift.

 

Som spelare gjorde du också stora avtryck i Landora, för den yngre generationen, beskriv dig själv som spelare!

90-talets Pontus Jansson!

En inte så lika elegant och teknisk spelare som Pontus Jansson men en av då Skånes bästa huvudspelare, bra på att läsa spelet och jag hatade att förlora och jag spelade faktiskt som bäst när jag var lite irriterad på både motståndare och domare! Märk väl – jag blev aldrig utvisad och fick knappast några gula kort så domarna gillade förmodligen mig redan på den tiden.

 

Under dina år som spelare, var det någon som du gärna hade i din kvadrat på uppvärmningarna, som var extra lätt att tunnla?

Vi hade många i vår trupp på 90-talet som var riktiga vinnarskallar så här nämner jag flera. Håkan Bondesson hade ett ”underbart/hetsigt” humör och han har några minnesvärda citat som nog inte lämpar sig i skrift, i alla fall inte här, Micke Nilsson, Hasse W. Sammi Zaidan ej att förglömma, han försökte alltid brotta ner folk när det inte gick som han ville, tror aldrig att han vann en brottningsmatch mot någon i truppen faktiskt.

 

Vi har fått in en läsarfråga som gör gällande att du under en match som aktiv på riktigt fick ett hål i huvudet, är det något du kan bekräfta?

 

Den är helt sann, jag hade vid det tillfället kunna vikariera som ett av golfhålen på BK Linjen.

Efter den skadan så ståtar jag med två titanplattor och nio skruvar i huvudet, så den som tycker att jag har en skruv lös så kan jag bekräfta det.

Men på allvar, det stämmer, jag nickade ihop med en motståndare och när jag föll till marken så kände jag att något var galet och när jag kände vid ena ögonbrynet så buktade pannan inåt. Riktigt peppande var det att höra sina lagkamrater säga ”fan Mähler har ju hål i huvudet” (tror faktiskt vår nuvarande ordförande Janne Stenblom var en av dem).

Vid tidigare Landoraprofiler har vi hört en massa skrattframkallande storys, har du något minne som etsat sig fast än idag som du vill bjuda läsarna på?

 

Mitt första år i Landora, sedermera Lennart Olssons (tidigare Landoraprofil) andra år som tränare bjöd på en hel del, trots att han själv inte riktigt var medveten om det.

Vid genomgångar så tilltalade han oftast en spelare, du där i skägget…ehhhh…Lennart fick tydligen inte Mats Ekelunds namn att etsa sig fast.

Vid ett tillfälle så skulle Lennart själv visa en spelövning på den nedre grusplanen i mitten av februari som var både ojämn och full av is. Lennart förklarade övningen och var den som skulle avsluta med inlägg längs kanten så han pinnade på i full fart och precis när han ska slå inlägget så trillar han som Bambi på hal is. Han lyckades hitta en av isfläckarna och faller omkull. Truppen som står samlade vid mittplan skrattar högljutt varpå Lennart pinnar bort till oss och säger med arg röst: “det här var inte alls roligt”. Vilket gjorde att det blev ännu roligare!

Där finns massor av andra saker, dock så kan jag tyvärr inte komma på fler just nu i detta läge.

 

De avslutande “fem snabba” är lika givna som Thomas Mählers knäposition vid sidlinjen under sina tränarår i Landora. Här kommer svaren på de grillande frågorna:

 

Köttbullar med mos på Haralds eller kebabtallrik på Häljarps Pizzeria

Haralds har många anhängare och det är säkert ett bra hak men jag tar alla dagar i veckan en Kebabpizza från Rhodos – den är magisk.

 

Plankan eller situps

Plankan alla dagar i veckan och jag är fortfarande ”obesegrad” under alla år jag varit tränare, man kan ju tycka att den yngre generationen borde klara av en P-35: a (pojkar över 35 år för de som inte förstår) i denna typ av fysisk aktivitet.

 

BK Landora eller Malmö FF

Väldans svår fråga då jag brinner för båda klubbarna men här väljer jag att svära i kyrkan, mitt himmelsblåa hjärta är så pass starkt så det blir Malmö FF.

 

Markus Rosenberg eller Sonny Johansson.

Haha – typiskt att denna fråga skulle dyka upp. Det finns bara en Kung i Landskrona och det är Kung Sune och med all respekt för dig Sonny, Markus Rosenberg är mitt val.

 

Middag med Zlatan i LA eller middag med Christer Hallbäck på Trastgränden.

Jag väljer gärna en middag hemma hos Christer Hallbäck och tar med mig Markus Rosenberg som sällskap där dels Christer får berätta sina anekdoter och Christer (som är en liten smyg-mff:are) får höra lite storys av Markus Rosenberg (vilka motståndare och lag som är lättast att reta upp) och hur han ser på sin betydelse för en klubb som Malmö FF jämförbart med Christers för BK Landora.

 

Vi tackar Thomas för intervjun men framförallt för sin tid i Landora. Utan honom är frågan om vi ens hade haft ett seniorlag. Nu hoppas vi alla att hans sabbatsår från fotbollen blir lugnt och skönt. Sen får vi även se om Christer Hallbecks ordspråk stämmer in även här “En Landorit slutar aldrig, han tar bara en paus och komemr tillbaka förr eller senare”.

Veckans Landoraprofil #31

I skuggan av division fem avancemanget är det återigen dags för lite söndagsläsning. Veckans Landoraprofil är en kille som gjort sig känd för sin otroliga vänsterdoja, som en otrolig, hänsynslös, målmaskin på planen men en väldigt sympatisk kille utanför planen. Denna veckan bjuder han på väldigt många storys från Landoras-guldera men delar även med sig av sina aningen oväntade pedanta drag. Dessutom avslöjar vi en gång för alla – är hans ökända “öskräck” en myt, eller är den på riktigt. Veckans profil är ingen mindre än Robert “Robban” Andrijevski.

13707023_729276950554832_1900340333_a

Namn: Robert (Robban) Andrijevski
Ålder: 44
Position: mittfält/anfall
Antal år i föreningen: Tror det blev fyra år i a-laget. Fick korsband/menisk skada efter första säsongen, så de resterande säsongerna blev inte helt vad jag tänkt mig rent sportsligt. Sedan har det även blivit en hel del år med Viktoria (Landoras korplag, reds. anm).

Vad har du för relation till föreningen idag?
Jag följer a-laget genom att hålla koll på resultat samt tabell, tiden räcker tyvärr inte till för att hinna se deras matcher. Sedan har jag en del gamla kompisar som är verksamma på olika sätt i föreningen. Får alltså även lite rapporter från dem om vad som händer i föreningen. Vill även passa på att rikta ett grattis till årets prestation.

Vi har pratat med ett antal gamla spelare som beskriver dig som “en jäkligt reko kille”, “bästa jag någonsin spelat med”, “en dödlig vänsterfot” och “otroligt målfarlig”. Onekligen ett par fina ord. Hur skulle du egentligen beskriva dig själv? Stämmer bilden?
Jag bugar och tackar. Det är alltid svårt att värdera sig själv, det kan bara bli fel. När jag kom till Landora så var där många duktiga fotbollsspelare vilket gjorde det lätt att spela boll.

Du har även fått beskrivningen “hal som en ål”. Dock refererar den beskrivningen till en arena utanför de riktiga fotbollsplanerna, nämligen strandfotbollen. Tydligen är du svår att ta bollen från för att du smörjer in dig så mycket?
Haha. Det stämmer bra, dubbel vinst visade det sig. Både skydd mot solen samt svår att stoppa på planen. En heldag på stranden kräver sitt solskydd! Haha.

Om vi backar bandet en aning, hur började allt egentligen? Du har ju avverkat både BoIS och Landora. Var det någonsin aktuellt med spel högre upp, med tanke på de fina beskrivningarna om dig?
Jag började i Billeberga, sedan blev det BoiS när jag var sju år och därefter avslutade jag i Landora. Sista åren i BoIS var jag ganska understimulerad, vilket medförde att jag blev omotiverad. Jag valde att sluta i BoIS när jag blev erbjuden a-kontrakt. Ifall jag hade stannat, så kanske det kunde blivit spel i någon högre serie än division tre. Det är dock inget jag ångrar för vi hade ett fantastiskt år i Landora både på planen samt utanför planen.

Din ett år äldre storebror Greger valde en lite annorlunda karriär jämfört med dig. Honom fick vi syna i BoIS men också som “proffs”  i MFF, TFF och en sväng i Danmark. Kände du att du och brorsan triggade varandra till att bli bättre eller jämförde du dig ofta med honom och kanske till och med kände en viss bitterhet över att han kom så långt?
Jag kände absolut ingen bitterhet. Jag unnar honom all framgång, då som idag. Vi spelade många år i BoIS tillsammans och att ha honom i laget garanterade allt som oftast några mål för oss. Vi hade aldrig någon rivalitet mellan oss, snarare en vänskap, där vi gjorde allt för varandra.

Två talangfulla bröder onekligen, men om vi återigen fokuserar på Landora, vilken är den bästa spelaren du spelat med i BK Landora?
Svårt att bara nämna en… Jag hade turen att få spela med många duktiga fotbollsspelare i Landora, t. ex: Micke Widell, en fantastisk målvakt, reaktionssnabb och duktig med fötterna. Mathias Nilsson hade allt som innerback. Magnus Lindskog var stark, snabb och smart som ytterback. Rolle Frank, teknisk och passningssäker. David Conradi, teknisk slitvarg. Kim Nilsson, grym bollmottagare och målfarlig som få.

Me din otroliga målfarlighet, fanns det någon match där du visste “idag gör jag fem mål”, kanske på grund av en sämre målvakt?
Haha, det var nog bara när Sammy valde att stå på någon träning, då var jag helt säker på fem mål.

Efter karriären blev du känd som en notorisk Viktoria-spelare. Det ryktas att du har målrekordet i hela Korpen, åtminstone i Viktoria – hur ser du på din tid i Viktoria?
Jag trodde att det var Wicke som hade målrekordet. Viktoria är fantastiskt! Att få träffa många av de gamla spelarna i olika åldrar och spela lite fotboll tillsammans är väldigt skoj. Vi Viktorianer/Landoriter får tacka Janne Stenblom som håller ihop gruppen och arrangerar olika aktiviteter för oss.

Något minne som sticker ut lite extra från den tiden?
Många minnen. Avslutningarna på Ven är ju alltid minnesvärda så här bjuder jag på en:

Vi hade avslutat fotbollsgolfen och hade påbörjat promenaden till vårt boende. En liten bit på vägen upptäcker vi några hundar i det höga gräset, de ligger alldeles stilla. Anders Grahn börjar påkalla deras uppmärksamhet och efter en del ”kom så” börjar hundarna komma till oss, till vår glädje. Kvinnan som reser sig i det höga gräset med jaktgeväret i högsta hugg var dock mindre glad. Ja, vi skyndade oss därifrån.

På tal om rövarhistorier från Viktoria-tiden har vi fått antal historier berättade för oss om din påstådda “öskräck” som gjorde att du inte kunde sova över på Ven efter de årliga strapatserna där. Janne Stenblom påstår att detta är en otrolig myt. Ska vi äntligen spräcka denna myt eller är den påstådda öskräcken trots allt ett faktum?
Absolut ingen myt! Haha nä, Janne har för en gångs skull rätt. Det var när jag försökte få med mig Jörgen Larsson tillbaka till Landskrona för att vi skulle vidare ut i nattlivet. Jörgen, som egentligen inte var den svårast att övertala, var dock fullt nöjd med att stanna på Ven. Efter att jag försökt allt så fick jag spela på hans ”tycka-synd-om-känslor”, men tyvärr hade han inga. Inte ens när jag sa att jag hade “öskräck” och att den skulle bli riktigt jobbig när sista båten hade gått. Jag fick dock mycket medlidande från andra, haha.

(Ps. Det gäller alla öar)

Du har även på senare år varit ledare för din sons fotbollslag, som enligt många anses vara väldigt duktiga. Hur ser du generellt på ungdomsfotboll? Vad är det viktigaste för att unga spelare ska fastna för fotbollen och kunna utvecklas vidare?
Jag tror på glädje, trygghet, förståelse för varandra, samt gemenskap. Det gäller att utvecklas både som fotbollsspelare och som goda kamrater. För att lyckas med detta så krävs det anpassningar på träningar och matcher samt mycket värdegrundsprat. Rent fotbollsmässigt så vill vi att våra spelare ska våga göra det vi tränar på, både på träningar samt matcher, även om detta har inneburit många baklängesmål för oss. Glädjen när de lyckas med en dribbling, mottagning eller passning är dock större hos oss ledare än när vi vinner en match i nio års ålder. Tyvärr, ser man hos många lag att resultaten går före fotbollsutvecklingen.

Om vi fortsätter utanför fotbollsplanen sägs det även att du har oanade talanger. En hemlig källa beskriver dig som “den enda killen man kan diskutera tvättråd med” Är du aningen pedant?
Haha, pedant! Skulle vilja svara ja på den frågan men tror att sambo med flera skulle hånskratta och säga emot. Tror att det kan vara Svante som skvallrat. Om det nu är Svante så handlade det mer om att minimera tiden med tråkigheter. När hans bättre hälft frustrerat berättade om hans dåliga handhavande med tvätten var jag ju tvungen att dela med mig av vetenskapen som jag konstruerat för att lägga så lite tid som bara möjligt på något så ofattbart tråkigt. När jag skriver detta så funderar jag kring om det helt enkelt var så att Svante gjorde sig dålig för att slippa hantera tvätten?

Till sist, vad är det bästa minnet all-time från Landora?
Otroligt många! Svårt att välja en… Det var helt enkelt en fantastisk tid med många goda minnen som man ofta tänker tillbaka till. Sammanhållningen i och kring laget var fantastisk. Under en vinterträning fick Jim Bågesjö en armbåge i ansiktet av David Conradi. Jeppe Ramberg och jag var skadade och hade stannat i omklädningsrummet. Där fick vi bland annat goda tvättips av Siffe, exempelvis hur man tvättar så att byxorna kan stå upp av sig själv. Hm, denna tvätt!

När Jim kommer in i omklädningsrummet svär han över Davids armbågar och frågar oss hur näsan ser ut. Jeppe svarar: “mmm, jodå”. Jim håller dock inte med när han tittar i spegeln och den pekar allt annat än rakt fram. För alla som undrar kan jag tillägga att Jim och David är goda vänner även idag.

Vi avslutar som vanligt med våra fem snabba frågor och passar på att tacka Robban för intervjun. Vi önskar även fortsatt lycka till för sonens lag och med alla spännande upptåg som väntar framöver. Det är bara att konstatera att vi ska skatta oss lyckliga som har en så gedigen skattkista av profiler, som så gladeligen delar med sig av deras minnen.

Kebabtallrik från valfritt hak eller korv med mos från haralds?
Kebabtallrik

Konstgräs eller naturgräs?
Naturgräs

Långskott i krysset på Micke Widell på IP eller tunnla Janne Stenblom på stranden?Långskott i krysset på Micke. Tunnla Janne är inte roligt längre.

Vilket tvättmedel rekommenderar du, Via eller Ariel ?
Svårt! Två grymma märken… Tror jag skulle köra en 60/40 med Ariel som grund.

Middag med Christer Hallbeck på Trastgränden eller med Zlatan Ibrahimovic i LA?
Givetvis Christer! Har tillbringat otroligt många timmar med hans son, Johan, så skulle vara befriande att höja samtalsnivån.

BK LANDORA TILLBAKA I FEMMAN!!

Sju års ökenvandring i division 6 är över. Säsongen 2019 spelar BK Landora återigen i division 5. Detta efter att kvalrysaren mot Blentarp avgjordes under gårdagen där returmatchen slutade 0-1 och BK Landora avancerar därmed till femman med totalt 4-2. Det unga Landoralaget stod pall för trycket och när domaren blåste av matchen var det härliga glädjescener som utspelade sig på Blentarps IP. 2011 åkte Landora ur femman och när nu segervrålet och firandet lagt sig börjar förberedelserna för att poängskörden nästa år ska bli betydligt större än senast det begav sig. Men först måste vi njuta, det var 11 år sedan Landora avancerade en division och nu gör man det med den yngsta truppen någonsin. Igår återfanns hela 11 stycken med junioråldern inne med i matchtruppen och under 2018 års seriespel har hela 24 stycken juniorer fått spela seniorfotboll i BK Landora. Något som lovar gott inför framtiden.

Efter rond ett i kvalet slutat 3-2 fördel Landora var det uppdukat för nervösa 90 minuter. När bussen avgick från Landskrona IP var det nervösa men fokuserade Landorahjältar som tog sats mot femman. Nyckeln till framgång skulle bli att stå emot Blentarps fysiska spel och kunna ta kampen. Landora ställde precis som vanligt upp med 3-5-2 uppställning och taktiken handlade mycket om att komma runt på kanterna. Något som bar frukt redan i den andra minuten, lagkapten Madsen blev fälld och straffen solklar. Skyttekung Massoud klev fram och visade inga som helst kvalnerver, otagbart för målvakten och 0-1. En drömstart! Blentarp var nu tvingade att göra två mål för att behålla sin plats i femman. Landora föll ner i en fembackslinje för att stå emot inläggsspelet där Blentarp var duktiga i den första matchen. Försvarsspel på italienskt vis som Thomas Mähler uttryckte sig.

Första halvlek i övrigt var ingen vacker historia rent fotbollsmässigt. Det var långboll på långboll från de båda lagen och innermittfältarna var inte långt ifrån att få nackspärr då de mest fick se bollarna gå över sig. Chanser saknades inte för Blentarp, målvakts-Johan storspelade och trebackslinjen fick slita. Men 0-1 stod sig halvleken ut. Andra halvan blev en mer öppen historia där Landora fick till en hel del farliga kontringar som borde ha resulterat i mål. Blentarp skapade tryck på hörnor, frisparkar och inkast men närmre än ett par bollar som strök stolparna kom dem inte. Vid slutsignalen utbröt det stora kvaljublet där tillresta Landoriter firade med spelarna. Johan Bruer fick därmed för första gången i år hålla nollan, om man räknar bort en WO-vinst med 3-0 mot Vallåkra som var det närmsta han hade kommit en hållen nolla inför gårdagens match. Att det dessutom var hans sista match i Landoratröjan gjorde det hela än bättre när han nu lägger handskarna på hyllan. Men det är som Christer Hallbeck brukar säga, Landoriter slutar aldrig, de gör bara uppehåll och kommer tillbaka förr eller senare. Vi får se hur det blir med den saken men ett bra och värdigt avslut för “Jedi-Johan” som enligt egen utsago är hans favoritsmeknamn.

44373142_10156870987957698_758876710673317888_o

Nu när firandet lagt sig vänder vi blickarna mot nästa år och förberedelserna är redan igång. För A-truppen väntar nu en veckas uppehåll innan den klassiska “Fruktkorgen” drar igång. Ett utmärkt sätt att hålla igång men också en god möjlighet för nya ansikte att bekanta sig med truppen. Fruktkorgen startar tisdag 30/10 19:30.

Visst är fotboll bra kul. Vi ses på IP 2019!

44342808_10156870987817698_4167497176370380800_o

Forza Landora!!!

 

HÄNG MED TILL BLENTARP

På lördag är det avspark kl. 14.00 i den helt avgörande kvalmatchen mot Blentarp.

Dagen till ära finns det möjlighet att åka med spelarbussen och uppleva dramatiken på plats. Bussen avgår 11.15 från IP och det finns 30 platser till förfogande. Först till kvarn gäller!

Anmälan görs omgående till Danne Dragisic via sms till nr 0721808250. Glöm inte att ange namn.

Det kostar 100:- att åka med och betalning görs via Swish till Danne eller kontant i bussen. Häng nu med och stötta de våra i BK Landora!

Grattis Kung Sune, 70!

Mannen, som tillsammans med Christer Hallbeck symboliserar BK Landora mer än någon annan, har ofattbart nog uppnått den anmärkningsvärda åldern av 70 år.

Vi som hela tiden verkat i skuggan av denna väldige man sänder hjärtliga gratulationshälsningar till den spanska solkusten, där kungen firar sin stora dag i exil.

Ett stort grattis från Familjeklubben och en förhoppning om ett välförtjänt firande.

landora_2
Kungen inviger här, tillsammans med ordförande Stenblom, klubbstugan.

Styrelse, ledare, spelare och vänner i BK Landora