Month: April 2019

A-laget vände och vann i grismatchen mot Ljungbyhed

Det blev en sen, jobbig men ändå lyckad kväll i Ljungbyhed. Något som också skulle fungera som en beskrivning på en usel festkväll. Men nu håller vi oss till fotbollen där det under måndagskvällen skulle spelas om tre härliga och friska poäng. Gårdagskvällens skådeplats var en av årets längsta bortaresor och på vägen till huvudorten för kvällen passerades upplyftande metropoler som Torrlösa, Ask och Röstånga. Väl framme på Ljungavallen i Ljungbyhed var det vid första antydan en gräsmatta som såg inbjudande ut. Men vid en närmre och mer undersökande promenad på mattan drogs direkt slutsatsen att det skulle bli en grismatch. Gräsplätten i Sandvången framstår som en golfgreen i jämförelse med den gräsmatta som erbjöds i Ljungbyhed och spelet skulle bli därefter. Duschrummet som Landora sedan möttes av andades Östeuropa under 60-talet och uppfattningen var att det fanns platser man hellre spenderat en måndagskväll på. Men det är också detta som är charmen med division 5. 

Matchen inleddes med ett försök till uppspel men en snedträff och en benskyddsträff senare gick bollen till inkast där ett sovande Landoraförsvar tillät Ljungbyhed att ta ledningen. 1-0 efter två minuter och en mardrömsstart.
Därefter bestod första halvlek av andrabollar, nickskarvar och snedsparkar och de som kommit till Ljungavallen för att se bra fotboll önskade nog att det fanns ångerrätt på entrépengen. Men en bollvinst högt upp, ett friläge och en retur senare var det kvitterat genom Ibbe. Ett psykologiskt viktigt mål bara minuten innan halvtidsvisslan.

Andra halvlek inleds dessvärre med att Ljungbyhed återtar ledningen efter ett riktigt slumpmål. Ljungbyheds ledning varar bara i fem minuter där Landorapubilken svävar mellan hopp och förtvivlan. I minut 60 får Landora en hörna från ovan och som så många gånger förr när ett lag får en felaktig defensiv hörna emot sig glöms markering bort och fokus ligger på att klaga på domaren. Det utnyttjar Markus Madsen som tajmar hörnan klockrent och 2-2 kan räknas in.

Efter kvitteringen pendlar matchen fram och tillbaka och innermittfältet börjar alltmer känna av nackspärren som börjar komma efter alla långbollar de har stirrat mot i skyn. En kvarts långbollsspel senare får Ibbe bollen framför mål och pangar den i ribban, i det bök och stök som blir på returen rullar bollen fram till Serhat som bredsidar in 2-3. Den sista kvarten på matchen blir en kvart som inte rekommenderas för de med hjärtproblem. Hemmalaget skapar tryck via långa inkast och fasta situationer men med mycket möda och stort besvär lyckas Landora freda sitt mål och ta en oerhört skön kämpaseger.

Sex poäng på tre påskdagar och läget raka motsatsen till korven i Ljungbyhed som smakade rutten bäver enligt vissa…

Nästa match spelas den 4/5 hemma mot Glumslöv!

Storseger för A-laget

Påskafton, sommarvärme och årspremiär på en mycket inbjudande gräsmatta på Landskrona IPs B-plan. Så ljöd förutsättningarna inför A-lagets drabbning mot Perstorp Bälinge IK. Båda lagen var inför matchen segerlösa, BK Landora med ett poäng på poängkontot och motståndarna från norra Skåne med två brakförluster i bagaget. Just med de här brakförlusterna i åtanke var det förväntan på seger som låg på Landoralaget inför avspark. Redan i upptakten gick det att ana vart den här matchen skulle ta vägen. Chanser för Landora radades upp utan nätkänning. Matchen avgjordes sen mellan minut 12 och 15 då Simon Bosnjak gjorde två och Ted Weberg rullade in 3-0. Därefter blev det mestadels en transportsträcka mot slutsignalen. 4-1 i paus blev till sist 10-1 och det mest irriterande var att målnollan bakåt inte fick hållas intakt. Målskyttar för Landora var Simon Bosnjak 3, Serhat Celik, Melwin Rasmusson, Ibbe Hamad och nyförvärvet från IK Wormo Ahmad Salem som gjorde debut i Landora med ett hattrick.

Motståndarna Perstorp Bälinge som kom till spel med en ung trupp ska ha stor eloge för sitt kämpande under matchens samtliga 90 minuter. Vilket inte är det lättaste när siffrorna för tredje matchen rinner iväg. Segern innebar BK Landoras första seger i division 5 på 2771 dagar.

Matcherna duggar tätt denna påsk och redan imorgon måndag är det dags för match igen. 2016 års banemän i kvalet, Ljungbyhed står på agendan. Matchen spelas 18:00 i Ljungbyhed.

A-laget förlorade i derbyt

I lördags vankades det derby på Ulkavallen när vårt A-lag besökte BBK i andra omgången av femman. Det första seriederbyt mellan föreningarna på många år. BBK topptippade av de allra flesta mot ett Landora som är nykomlingar och fortfarande väntar på första vinsten i division 5 sedan 2011. Förutsättningarna vid avspark var goda för de som skulle spela, kyligt och blåsigt för de som tog plats som åskådare.

Matchen inleddes mycket tveksamt från Landora och när matchuret tickade upp till 12 spelade minuter hade BBK redan en 2-0 ledning. En brant uppförsbacke direkt. Efter några virriga minuter efter 2-0 målet jobbade sig Landora allt mer in i matchen medan BBK intog försvarspositioner på egen planhalva och satsade på kontringar. Landora förde spelet och försökte trä igenom hemmagängets försvarslinjer men utan att lyckas. BBK stod rätt försöken att hota hemmamålvakten resulterade i mestadels ingenting.

Andra halvlek fortsatte ungefär likadant fram till att BBK inom loppet av ett par minuter gjorde både 3-0 och 4-0. Därefter var det pyspunka och soppatorsk i Landoragänget. Efter det spelades matchen mest av och BBK kunde försvara hem sin andra raka nolla medan Landora fortfarande jagar sin första seger. En match som avgjordes på kvalitén i de båda straffområdena och tyvärr vinns inga matcher på att vara det lag som försöker att spela finast fotboll.

Nya tag på lördag när Perstorp Bälinge IK gästar Landskronas IP och B-planen. Gräspremiär för året alltså! Avspark 13:00.

Veckans Landoraprofil #45

Veckans Landoraprofil är återigen här och den här gången skiftar vi från singular till plural och presenterar två stycken samtidigt. I konceptet Veckans Landorprofil är målet att belysa dåtid, nutid och framtid och veckans intervju kategoriseras framtid då vi har tagit en pratstund med klubbens klart yngsta tränarduo, Erik Hemström och Robin Rosberg. Erik och Robin styr skutan i klubbens 07/08-lag och har fått en optimistisk start i sitt nya gäng med en stor trupp och ett lag med utvecklingspotential. Vi hör med Erik och Robin om läget i laget, målsättningar och om Urban Hectors malörtssnaps på julfesten verkligen är anledningen till att de vill vara tränare i klubben.

56940393_408652473253429_147495572150943744_n

Vilken är din egna fotbollsbakgrund?
Robin: Började spelade fotboll i Wormo som 6-åring och spelade där fram tills att jag var 14 sedan blev det två år i BoIS. Nu senast var det spel i Landora.

Erik: Spelat fotboll sen jag var fem år varav sex år i Landora tills jag slutade förra året. Coachar nu Landoras 07/08or tillsammans med Robin.

Vilken är era förebilder i tränarvärlden?
Robin: Jürgen Klopp, han är för mig enastående som tränare både för det han gör i Liverpool nu och det han gjorde i Dortmund.

Erik: Lars Lagerbäck, fantastiskt fotbollshuvud när det gäller defensiv fotboll. Otroligt jobb med Island och det blir spännande att se vad han kan göra med Norge.

Efter ett drygt halvår som tränare, hur känns det?
Robin: Första tiden som tränare i pojkar 07/08 känns väldigt bra vi börjar komma in i det nu och bli lite varma i kläderna och det är lärorikt och framförallt fantastiskt kul.

Erik: Första halvåret känns bra, vi har lärt känna killarna  och blivit lite varma i kläderna.Det är en fin gemenskap i gruppen.

Fotbollsåret hittills för ert lag?
Robin: Fotbollsåret hittills för vår del har varit fylld av Vintercupen och träningsmatcher med tidiga morgnar och sena kvällen men det är charmen med fotboll och det hör till.

Erik: Fotbollsåret hittills har varit fylld av kalla lördagsmorgnar ute på ip och flertal träningar där vi försöker träna på vårt spel.

Status i 07/08-truppen?
Robin: När jag klev in i 07/08 var det 10-12 killar. Nu i stundande säsongstart är vi närmare 23 man vilket är väldigt kul och positivt att så många vill spela fotboll med oss.

Erik: 07/08 laget bestod i början av året av ungefär 14 stycken. Nu är vi 23 killar. Det är ett härligt gäng som tycket det är kul att spela fotboll och det syns väldigt mycket.

Är ni nöjda med premiären?
Robin: Premiär är alltid premiär allting kan hända som man brukar säga. Överlag är vi nöjda med ett 3-3 resultat och vi börjat sätta vårt spela mer och mer och tror detta kan blir riktigt bra så nu är det bara att blicka framåt och jobba vidare

Erik: Premiären blev 3-3. Killarna var duktiga och sover nog gott ikväll. Alla sprang för varandra vilket är roligt att se.

Vad behöver ni som lag utveckla?
Robin: Det vi jobbar mycket med är att bli en starkare grupp som är sammansvetsade både på och utanför planen.

Erik: Vi behöver utveckla samspelet på planen med varandra och vår spelförståelse. Vi har kommit en bit på vägen men har fler steg att ta.

Vad är målsättningen för året?
Robin: Målet 2019 är att samtliga spelare skall tycka det är kul och utvecklande att träna hos oss och även att jag och min kära tränar kollega Erik utvecklas som tränare.

Erik: Målet 2019 är att vi ska komma närmare som grupp och hitta på något tillsammans samt att killarna ska utvecklas.

Sista fråga, är det verkligen så att ni bara är tränare i Landora för att få ta del av Urbans mytomspunna malörtssnaps på ledarnas julbord?
Robin: Den fanns definitivt med i tanken när jag valde och bli tränare i Landora. Den är fantastiskt om man säger så men även livsfarlig.

Erik: Till viss del malörten är faktiskt, jag får kanske höra med Urban om jag kan beställa en låda.

Vi tackar Robin och Erik för pratstunden och önskar de båda och lag 07/08 ett stort lycka till i årets seriespel

Derbydags!

Imorgon lördag 14:00 är det dags för derby på Ulkavallen när vårt A-lag gästar favorittippade BBK. Landora stod för en formidabel första halvlek senast i premiären mot Furulund, ett annat lag som tippas tillhöra toppen av tabellen och 3-0 i paus var i underkant. Men det fina spel som var under den första halvan blev precis raka motsatsen under de avslutande 45 minuterna som mest handlade om ängslighet och nervositet. Istället kunde Furulund jobba sig ikapp och retligt kvittera till 3-3. Nu väntar Borstahusen i den andra omgången. Ett Borstahusen som inledde seriespelet med att bortaslå Trollenäs med 3-0. 

Vi tog ett snack med trotjänaren och mittbackskämpen Danijel Dragisic inför matchen. Trots lång och trogen tjänstgöring i Landora är det faktiskt moderklubben som Danne ställs emot under morgondagen.

– Har irritationen släppt efter 3-3 i premiären?
Både ja och nej. Känns som att vi helt och hållet har oss själva att skylla över att vi tappar 2 poäng och det kan vara lite irriterande om man börjar fundera på det. Men vi får dra lärdom av det och titta vidare istället.

– I premiären spelade du tillsammans med Koffe i mittförsvaret, hur känns det att spela ihop med honom?
Det känns bra med Koffe. Vi har inte spelat jätte mycket ihopa men han är rutinerad och enkel att spela med så det flyter på per automatik.

– Vad blir viktigast i matchen mot BBK?
Att vi håller fokus i 95 minuter, krigar och kämpar för varandra HELA matchen!

Hur slutar matchen?
Vinst BKL!

Vi ses på Ulkavallen imorgon. Avspark 14:00.

Juniorlaget rivstartade säsongen

Vi är mitt inne i seriepremiärernas månad och vi har tidigare skrivit om A-lagets seriepremiär men ett lag i Landoras färger som också hade seriepremiär föregående helg var juniorlaget som tog emot Skanör Falsterbo IF hemma på IPs konstgräs. Resultatmässigt blev det en rivstart på säsongen för gänget som gör sitt första år som juniorer. Slutsiffrorna skrevs till 9-1 och vind i seglet direkt i årets seriespel. Tränare för laget Christer Bergström sa så här om matchen:
Det blev en lyckad seriepremiär för vårt nya unga J-lag i helgen, en 9-1 vinst mot Skanör Falsterbo IF på hemmaplan. Vi har en ung och, till stora delar, nykomponerad trupp, med stor spridning åldersmässigt. Det syntes att vi fortfarande behöver spela ihop oss även om vi stundtals spelade riktigt bra och skapade massvis med chanser.
Kommande helg står Uppåkra IF för motståndet.

En smakstart på årets seriespel som sagt!

En poäng som mer kändes som en förlust

Seriepremiär och ordet vi alla både siktat mot och längtat efter. Furulund stod på andra sidan denna härliga vårdag och det låg förväntan i luften. Efter frukostsamling, genomgång och uppvärmning var bollen äntligen i spel.

Det unga och energiska Landoralaget tog direkt tag i matchen och spelade och pressade sönder Furulund som mestadels pangade långt. I veckan blev Simon Bosnjak klar för en återkomst i Landora och kommer under 2019 spela med en dubbellicens. Det var också Simon som spräckte målnollan i matchen när han kliniskt placerade in 1-0. En djupledsboll och en kommunikationsmiss senare hade samme Simon gjort 2-0. I slutskedet av den första halvan blev det svart på vitt hur viktigt det är att spela tills domaren blåser, en Furulundspelare låg ner och hade ont men Landoraspelarna valde att spela vidare och 3-0 var ett faktum. Osportsligt tyckte en del, spela tills det är blåst tyckte andra.

56894420_577426326101463_7227607687679180800_n
Simon och Melwin i samspel under den starka första halvleken

3-0 i paus och än så länge frid och fröjd i Landoralägret. När Christer Hallbeck till och med uttryckte ”det är det bästa jag sett från ett Landoralag på mycket länge” var det ett kvitto på att första halvlek var imponerande. Men fotboll spelas i 90 minuter och möjligt var att vissa av Landoraspelarna redan hade börjat fundera på om det var GT eller cuba libre som skulle utgöra den första segergroggen. För initiativförmågan och spelglädjen från den första halvan var som bortblåst i den starka östliga vinden. När Furulund tryckte in 3-1 på hörna i mitten av halvleken började det genast kännas ängsligt och bara minuter senare stod det 3-2. Nu skiftade ängsligheten till panik och 3-3 hängde på något sätt i luften. Och mycket riktigt i minut 86 på ännu en hörna kom så kvitteringen. Tungt. Tungt med tanke på den så starka och överlägsna första halvleken.

Men inte så mycket mer att göra än att ladda för nästa match som går emot det topptippade Borstahusen. Avspark 13/4 14:00 på Ulkavallen.

Dags för seriepremiär!!

Imorgon är det äntligen dags! Det vankas seriepremiär för A-laget och efter åtta raka säsonger är BK Landora nu tillbaka i division 5. Imorgon lördag väntar Furulunds IK i första matchen. Avspark 12:00 på IP:s konstgräsplan. Den evighetslånga försäsongen är slut och framför oss väntar nu sju månader med tabelltäkningar, parkerade bussar, diskussioner om falska nior och ”det var domarens fel”-ursäkter. Seriepremiären ger också otroligt många svar på var alla lag står. Alla lag har en bank av träningsmatcher bakom sig där ursäkter som ”vi hade inte vårt bästa lag” eller ”vi gick runt på många spelare” nu kommer visa sig ifall det finns belägg för dem eller ej.

 

Nytt för i år är som bekant tränarduon Jörgen och Kristoffer som under de första mörka kalla månaderna på året drillat sina nya adepter. Just Kristoffer tog vi en pratstund med efter gårdagens träningsgenrep.

 

Hur är det med premiärnerverna?
Det är inga problem med dem.
Just nu känner jag bara att det ska bli väldigt roligt att serien äntligen drar igång och att försäsongen är över.

Vilka förväntningar kan vi ställa på BK Landora i år?
Att vi ska försöka vinna varje match genom att fokusera på vårt eget spel och att laget och spelarna tar kliv i sin fotbollsutveckling.

Hur summerar du försäsongen?
Överlag så tycker jag försäsongen har varit bra.
På träningsmatcherna har vi mestadels mött lag från högre divisioner och där har vi gjort en del matcher som är väldigt bra.
Tyvärr lite småskador på en del spelare osv, men det är sånt som alltid händer under en försäsong.


Vad tror du om matchen mot Furulund imorgon?
Jag tror det blir en bra match där vi drar det längsta strået.

 

Imorgon är kulan äntligen i luften igen. Vi ses på IP klockan 12:00!

Vintercupen 18/19 summeras

Det finns många självklara vårtecken, Allsvensk premiär, uttjatade aprilskämt och slutspel i Champions League är bara några av dem. Avslutningen av BK Landoras Vintercup tillhör också denna skara. De två senaste helgerna har det spelats massvis med matcher på konstgräsplanerna ute på idrottsplatsen när Vintercupen anno 2018/2019 skulle summeras. 119 lag deltog under vinterns turnering, en siffra som får ses som mer än godkänd med tanke på konkurrensen från liknande koncept runt om i vårt platta landskap. Cupen spelades för åldersklasserna med de äldsta födda 2003 och de yngsta 2009. Lördag vecka 12 avslutades de tävlingslösa klasserna med en avslutningsdag på Landskrona IP. Här var fokus på spelglädje och gemenskap. Lördag och söndag vecka 13 avgjordes de klasser där vinnare koras och här fick se många spännande semifinaler och finaler. Slutställningen i de olika slutspelen återfinns längst ner i artikeln.
Tävlingsgeneralen Carl Nielsen fick svara på att par frågor om hur han såg på vinterns turnering.

 

Hur lyder din summering av Vintercupen 18/19?
Arrangemanget som helhet har varit klart det bästa året någonsin. Vi har i princip inte haft några incidenter, vi har haft stor spridning bland lagen geografiskt och dessutom har vi haft tur med vädret, det vill säga väldigt lite snökaos.

 

Hur ser du på finaldagarna som avverkades i dagarna tre på idrottsplatsen?
Finaldagarna blev extremt lyckade. Vi fick tre dagar med väldigt fint väder och en hel del spännande matcher. Dessutom fick vi se många namnkunniga lag på IP vilket alltid är roligt. Det mest glädjande var “sammandragsdagen” där de yngsta lagen som inte tävlar gjorde upp. Där är alltid fotbollsglädjen som störst. Totalt 31 lag på IP, extra kul!

56209417_319874915313120_786984003155525632_n
56400417_356838445173986_6470768904628076544_n

Vilken var höjdpunkten med årets turnering?
Höjdpunkten på årets cup måste ändå vara att 05-laget, som jag är en av fyra tränare i, lyckades vinna. Vi spelade i den svåraste nivån och gjorde i princip rent hus i gruppen (förutom en plump mot Harrie). Vi slår Astrio stort i första matchen vilket gav ringar på vattnet. Sedan rullade det på med segrar mot väldigt namnkunniga föreningar som Bellevue, Nike, Halmia och Lunds BK. I kvartsfinalen körde vi över Eskilsminne och trots skador och sjukdomar på 3-4 spelare under finalhelgen slog vi både Halmia i semin och Nike i finalen utan att egentligen vara hotade. Fantastiskt roligt!

56164188_400729654074636_2304190889913745408_n
Segerbilden på BK Landoras P05

56367321_2120550921362475_2040402476858867712_n
Bronsmatchen i P05, Harrie FF – IS Halmia

Slutställning 

p03 A-slutspel
1. 
IFK Hässleholm
2. Vellinge FF
3. Lunds BK
4. Svedala IF

P04 A-slutspel
1. Lunds BK Vit
2. BK Astrio
3. Laholms FK
4. Trollenäs IF

P04 B-slutspel
1. 
Lunds BK Gul
2. Hittarps IK Svart
3. Hässleholms IF
4. Hörby FF

P05 A-slutspel
1. 
BK Landora
2. GIF Nike
3. IS Halmia Academy
4. Harrie FF

P05 B-slutspel
1. 
Eskilsminne IF
2. Teckomatorps SK
3. Lunds BK
4. Högaborgs BK

P06 A-slutspel
1. 
Kvarnby IK
2. Hyllie IK
3. LB 07
4. Kristianstad FC

P06 B-slutspel
1. 
Hittarps IK
2. GIF Nike
3. Ramlösa Södra IF
4. Svedala IF

Veckans Landoraprofil #44

Veckans Landoraprofil är en profil för den lite tidigare generationen i föreningen, tillika den 44:e profilen som vi intervjuar. Vi på redaktionen kan nu avslöja att vi börjar närma oss slutet på den här hyllningsserien av profiler och vi har bara ett fåtal hyllningar kvar innan vi når målet: 50 intervjuer. Veckans profil är en man med ett legendariskt smeknamn som också bjuder på vassa anekdoter innehållandes både käppar och gräsklippare! Veckans profil är Jan-Åke ”Flax” Eriksson.

Namn:
Jan-Åke ”Flax” Eriksson
Ålder: 66 år
Antal år i föreningen: Jag tror det blev 18 år
Olika roller i föreningen: Spelare som aktiv, över 150 A-kamper och en massa B-kamper. Sedan som spelande ordförande i några år.
Relation till föreningen idag: Kollar in hemsidan och serietabellen efter varje match
Favoritlag: BK Landora och Liverpool

fullsizeoutput_20b
Jan-Åke “Flax” Eriksson, kanske här i sina glansdagar?

Vi har fått en hel del önskemål om att ha med dig som Veckans Landoraprofil. Vad tror du själv är anledningen till att du är så efterfrågad?
Jag var ordförande under en mycket svår tid i klubben då vi låg i ”sexan” i början av 80-talet. Men med gemensamma krafter lyckades vi vända skutan. Det sista jag gjorde innan flytten till Värmland 1986 var att värva Sonny Johansson som spelande tränare. Tyvärr fick jag inte vara med om klubbens avancemang i seriesystemet.

Smeknamnet ”Flax” är smått ikoniskt och ger oss yngre en hel del funderingar. Var det så att du hade mycket tur på fotbollsplanen eller vad an smeknamnet?
Namnet Flax måste bero på att jag har tur i kärlek. Jag lyckades ”fånga” Landskronas snyggaste tjej och är fortfarande gift med Lena sedan 1976.

Hur skulle du själv sammanfatta din tid i Landora? Hur kom det sig att du ägnade så mycket tid i föreningen?
Tiden i Landora var som en kamratförening, med en otrolig sammanhållning. Jag ägnade tid för föreningen för att jag kände att jag gjorde skillnad och att jag fick mycket respons för mitt arbete.

För vår yngre generation Landoriter, om du själv får göra en topp-tre lista med Landoraprofiler, kanske från din era, hur skulle en sådan lista se ut?
Ingemar Atteryd, ordförande med stor pondus.
Christer Hallbeck, Mr Landora
Lennart Wikström, ”tänkande August” både på och utanför plan

Om vi koncentrerar oss på det fotbollsmässiga, har du bevittnat någon fotbollsspelare som stuckit ut lite mer än andra?
Jag nämner två namn. Taylor Walker, målfarlig forward och Hasse Waldemarson, oöm back och målfarlig trots positionen.

Det som hör våra profilintervjuer mest till är att dra fram en anekdot eller två som man håller högt i minnesbanken, har du några sådana att bjussa på?
Det finns många anekdoter och svårt att plocka fram dem efter alla dessa år, men här kommer två:
Vi spelade mot St. Harrie och Sluggo gick som vanligt och ”tjabbade” med gubbarna på bänken längs med linjen. Detta slutade med att någon räckte ut sin käpp och fällde Sluggo. Stort palaver utbröt men domaren lyckades lugna ner det. Tyvärr tror jag att Sluggo blev utvisad innan matchens slut.

Den andra utspelar sig när vi skulle spela en B-lags match, som då alltid skulle spelas kl. 10.00 på en söndag! Tyvärr var vi inte fullt lag, så vi plockade in en vaktmästare från IP och en styrelseledamot som jobbade för STIGA, Kutte Lundgren. Vi satte honom på vänsteryttern där han skulle göra minst skada. Han rörde inte bollen på hela matchen. Men däremot lyckades han sälja en gräsklippare till linjemannen!

Vi tackar Flax för intervjun och ber honom avsluta med fem snabba frågor, som traditionen sig bör.

Korv med mos från Haralds eller kebabtallrik från valfritt hak?
Självklart mos hos Harald, hit gick man i slutet av 60-talet för att få de sist korvarna som Harald inte lyckats fått sålda. Fråga Sluggo!

Konstgräs eller naturgräs?

Som siste-man, en rensning upp på läktaren eller en tunnel på motståndaren?
Det beror på vem du frågar, men en tunnel är väl aldrig fel.

En hård avgörande glidtackling i knähöjd eller soloraid på kanten avslutat med mål?

Middag hos Christer Hallbeck på Trastgränden eller middag med Zlatan i L.A?
Jag skulle se framemot en middag hos Hallbeck på Trastgränden.