Återigen är det dags för en Landoraprofil att intervjuas. Den här gången har vi tagit en pratstund med Thomas Mähler, en av de allra största Landorahjältarna. Efter sju år som spelare i klubben samt sju och ett halvt år som tränare har han gjort stora avtryck i Landorahistorien. Han var som tränare nyligen med om att föra upp klubben i division 5 efter många år i Division 6 träsket. Thomas gör precis som Sir Alex Ferguson i Manchester United och väljer att kliva av tränaruppdraget i BK Landora med flaggan i topp. Ett bättre avslut på tiden i Landora än en nervkittlnade kvalvinst går knappast att få. Vi hör med Thomas om vad han ska hitta på nu när han inte har träningar att gå till, om guldkornen från spelartiden i Landora, sämsta anledningen till att inte spela match och mycket, mycket mer. Häng med!

 

Hur startade din Landorakarriär och hur många år har det blivit?

 

Min första kontakt med föreningen var oktober 1990 när dåvarande tränaren för BKL, Lennart Olsson hörde av sig och ville att jag skulle börja spela för klubben. Efter några träningar var jag övertygad om att BKL var rätt klubb så jag lämnade Svalövs BK och tog steget över. Här blev det spel under åren 1991 till 1997 och som tränare har jag varit här sedan sommaren 2011. Så vi hamnar på lite drygt 14,5 år i föreningen. Det blir hyfsat många år men att komma i närheten av Christer Hallbecks antal är omöjligt. 

 

Men några dagars distans till avancemanget dammar vi av den mest klyschiga sportfrågan, hur känns det?

 

Känslan är superbra och det känns faktiskt bättre för varje dag som går.

Under den avgörande kvalmatchen så mådde jag tvärkasst hela andra halvlek, att stå vid sidan av som ledare och egentligen inte kunna påverka vad som sker på planen och känna: ”ska vi reda ut detta, om nu detta händer, hur reagerar spelarna om detta händer o s v”. Där och då var det hemskt och lättnaden när slutsignalen gick var obeskrivlig, nästan i klass med MFF´s efterlängtade guld 2004 ?.

Så sedan i lördags kväll har jag bara njutit och jag är så oerhört glad för BK Landora som förening att vi äntligen får lämna division 6-träsket och komma upp och tampas i division 5 istället.

 

När du nu avlutar din sejour i Landora, vad ska du nu göra om kvällarna?

 

Efter att pysslat med fotboll aktivt i olika former sedan drygt 8 års ålder så blir det en del tid över och det känns bra att kliva av tränarrollen nu och ta ett till att börja med ett sabbatsår. Jag kommer att få mycket mer tid att umgås med min kära fru Anette vilket kommer att bli mysigt, sen har jag ett arbete som tar en del tid i anspråk så vi får se hur 2019 kommer att bli, det blir förmodligen ett antal turer ut till IP för att se hur grabbarna sköter sig i 5:an under nästa år.

 

Efter efter en förlust borta mot Olympia i den tredje omgången i våras fick du smeknamnet “den arge” från delar av spelartruppen. Var det viljan att avrunda Landorasejouren på bästa sätt som smeknamnet grundade sig i?

 

Ha ha, “den arge”, frågan är om det är ett smickrande smeknamn.

Det man ska veta om mig är att jag ogillar att förlora och framförallt när jag vet att man som lag kan göra det så mycket bättre, det gjorde mig oerhört frustrerad att stå vid sidan om och se oss prestera en så usel insats som vi gjorde då. Sen har det säkert varit så att det dels legat lite i bakgrunden och gnagt att jag var/är inne på sista säsongen och ville avsluta med en uppflyttning och dels att svärmor tyvärr gick bort två dagar innan match.

Jag tror och hoppas att jag inte upplevdes lika arg resterande del av säsongen.

 

Vad var det som gjorde att det blev uppflyttning just i år? Vad var det som lyckades i år jämfört med tidigare år?

 

Oj det är nog lite olika faktorer som har spelat in.

Vi hade hyfsad koll på hur våra seriekollegor på förhand såg ut och vårt mål sattes till minst en topp 3-placering. En av faktorerna som fanns på pluskontot var vår mycket unga trupp med ett gäng -99/-00/-01: or som redan förra säsongen fick mycket speltid i A-lagssammanhang och med 1 års ”rutin” har det hjälpt mycket. Flera av dessa unga spelare har tagit fina kliv i sin utveckling, ta t e x Serhat Celik & Oscar Nilsson som växt jättemycket. Simon Bosnjaks vårsäsong var bra, Walids höst på ny position och intåget av Asmir och Ivan från BoIS till hösten har varit viktiga injektioner till vår trupp. Här finns även till exempel Melwin och Osama som har haft viktiga roller. Jag glömmer säkert någon i hastigheten, sorry i så fall pågar.

Av de få äldre spelare vi haft i truppen så har Johan Bruérs målvaktsspel varit en enorm trygghet, Macki Madsen überviktig då vi placerat honom överallt under årets gång, Atto med sin näsa för mål och framförallt Danne Dragisics comeback efter sin knäskada har varit extremt viktig och är en av punkterna som ligger till grund för vårt avancemang.

Dessutom gäller det att ha det riktiga flytet när det väl gäller, vi hade inte riktigt förmågan att hota varken Medina eller Hyllinge i det långa loppet under året, 3:e platsen hade vi bra kontroll på tidigt och totalt sett var vi i kvalet det bättre laget mot Blentarp sett över 2 matcher. Vi hade även det rätta flytet vilket var skillnaden mot för två år sedan när vi i liknande kval förlorade mot Ljungbyhed på övertid. Då hade vi missflyt.

Tur förtjänar man i det långa loppet och i år var det vår tur.

 

Du har under dina år som ledare stött på mängder av individer som dragit på sig Landoratröjan, men vilken är den sämsta ursäkten till att inte träna/spela som du har fått?

 

Här finns många godbitar så håll till godo med några stycken så kan läsarna få gradera vilken som är sämst/bäst. Med respekt för individerna så namnger jag icke vilken ursäkt som tillhör vem.

* Det plingar till i vår sms-grupp 05:00 matchdax, sms:et lyder: ”jag kan inte vara med på matchen idag 14:00 för jag ska klippa mig 11:00”.

* “Jag kan tyvärr inte vara med till helgen för min frus brorsor med familjer kommer ner och jag måste underhålla dessa brorsor”.

* “Jag kan tyvärr inte vara med idag för att jag ska till Väla.”

* “Hej, vi saknar dig på samlingen, var e du? “Ähh jag kan inte, jag är på Tosselilla”

* “Jag kan tyvärr inte vara med på matchen till helgen då jag ska ut och fiska”.

 

Vi som följt A-laget på nära håll har sett dig flitigt anteckna i din gröna anteckningsbok, kommer denna bok säljas på auktion i samband med årsfesten? Eller kommer den upp på hyllan i vardagsrummet? Det är många som undrar!!

 

Min gamla slitna anteckningsbok som funnits med sedan min aktiva spelarkarriär där finns många hemlisar och matchavgörande detaljer. Anteckningsblocket är redan ivägskickad till bankfacket.

Mycket som även står där är ett gäng tvättråd till vår gamle materialare Siffe. Hur den mannen kunde få våra matchkläder att lukta så illa tvätt efter tvätt är en bedrift.

 

Som spelare gjorde du också stora avtryck i Landora, för den yngre generationen, beskriv dig själv som spelare!

90-talets Pontus Jansson!

En inte så lika elegant och teknisk spelare som Pontus Jansson men en av då Skånes bästa huvudspelare, bra på att läsa spelet och jag hatade att förlora och jag spelade faktiskt som bäst när jag var lite irriterad på både motståndare och domare! Märk väl – jag blev aldrig utvisad och fick knappast några gula kort så domarna gillade förmodligen mig redan på den tiden.

 

Under dina år som spelare, var det någon som du gärna hade i din kvadrat på uppvärmningarna, som var extra lätt att tunnla?

Vi hade många i vår trupp på 90-talet som var riktiga vinnarskallar så här nämner jag flera. Håkan Bondesson hade ett ”underbart/hetsigt” humör och han har några minnesvärda citat som nog inte lämpar sig i skrift, i alla fall inte här, Micke Nilsson, Hasse W. Sammi Zaidan ej att förglömma, han försökte alltid brotta ner folk när det inte gick som han ville, tror aldrig att han vann en brottningsmatch mot någon i truppen faktiskt.

 

Vi har fått in en läsarfråga som gör gällande att du under en match som aktiv på riktigt fick ett hål i huvudet, är det något du kan bekräfta?

 

Den är helt sann, jag hade vid det tillfället kunna vikariera som ett av golfhålen på BK Linjen.

Efter den skadan så ståtar jag med två titanplattor och nio skruvar i huvudet, så den som tycker att jag har en skruv lös så kan jag bekräfta det.

Men på allvar, det stämmer, jag nickade ihop med en motståndare och när jag föll till marken så kände jag att något var galet och när jag kände vid ena ögonbrynet så buktade pannan inåt. Riktigt peppande var det att höra sina lagkamrater säga ”fan Mähler har ju hål i huvudet” (tror faktiskt vår nuvarande ordförande Janne Stenblom var en av dem).

Vid tidigare Landoraprofiler har vi hört en massa skrattframkallande storys, har du något minne som etsat sig fast än idag som du vill bjuda läsarna på?

 

Mitt första år i Landora, sedermera Lennart Olssons (tidigare Landoraprofil) andra år som tränare bjöd på en hel del, trots att han själv inte riktigt var medveten om det.

Vid genomgångar så tilltalade han oftast en spelare, du där i skägget…ehhhh…Lennart fick tydligen inte Mats Ekelunds namn att etsa sig fast.

Vid ett tillfälle så skulle Lennart själv visa en spelövning på den nedre grusplanen i mitten av februari som var både ojämn och full av is. Lennart förklarade övningen och var den som skulle avsluta med inlägg längs kanten så han pinnade på i full fart och precis när han ska slå inlägget så trillar han som Bambi på hal is. Han lyckades hitta en av isfläckarna och faller omkull. Truppen som står samlade vid mittplan skrattar högljutt varpå Lennart pinnar bort till oss och säger med arg röst: “det här var inte alls roligt”. Vilket gjorde att det blev ännu roligare!

Där finns massor av andra saker, dock så kan jag tyvärr inte komma på fler just nu i detta läge.

 

De avslutande “fem snabba” är lika givna som Thomas Mählers knäposition vid sidlinjen under sina tränarår i Landora. Här kommer svaren på de grillande frågorna:

 

Köttbullar med mos på Haralds eller kebabtallrik på Häljarps Pizzeria

Haralds har många anhängare och det är säkert ett bra hak men jag tar alla dagar i veckan en Kebabpizza från Rhodos – den är magisk.

 

Plankan eller situps

Plankan alla dagar i veckan och jag är fortfarande ”obesegrad” under alla år jag varit tränare, man kan ju tycka att den yngre generationen borde klara av en P-35: a (pojkar över 35 år för de som inte förstår) i denna typ av fysisk aktivitet.

 

BK Landora eller Malmö FF

Väldans svår fråga då jag brinner för båda klubbarna men här väljer jag att svära i kyrkan, mitt himmelsblåa hjärta är så pass starkt så det blir Malmö FF.

 

Markus Rosenberg eller Sonny Johansson.

Haha – typiskt att denna fråga skulle dyka upp. Det finns bara en Kung i Landskrona och det är Kung Sune och med all respekt för dig Sonny, Markus Rosenberg är mitt val.

 

Middag med Zlatan i LA eller middag med Christer Hallbäck på Trastgränden.

Jag väljer gärna en middag hemma hos Christer Hallbäck och tar med mig Markus Rosenberg som sällskap där dels Christer får berätta sina anekdoter och Christer (som är en liten smyg-mff:are) får höra lite storys av Markus Rosenberg (vilka motståndare och lag som är lättast att reta upp) och hur han ser på sin betydelse för en klubb som Malmö FF jämförbart med Christers för BK Landora.

 

Vi tackar Thomas för intervjun men framförallt för sin tid i Landora. Utan honom är frågan om vi ens hade haft ett seniorlag. Nu hoppas vi alla att hans sabbatsår från fotbollen blir lugnt och skönt. Sen får vi även se om Christer Hallbecks ordspråk stämmer in även här “En Landorit slutar aldrig, han tar bara en paus och komemr tillbaka förr eller senare”.

Leave a Reply