Varje år rundas året av i BK Landora med ett julbord och givetvis var så även fallet detta år. I fredags samlades ledare, styrelse och även gamla Landorarävar som numera mest står för återbruket som Christer Hallbeck uttryckte det. Med andra ord de personer som under året bidragit till att föreningen utvecklats framåt eller ett par galna eldsjälar med alldeles för mycket fritid som vissa säkert tycker. Maten stod så klart Christer Hallbeck och Sayed för och både det marina och köttbordet föll Landoriterna i smaken och det stod ganska omgående klart att det inte var Christer Hallbeck som stod för äggen.

En annan viktig del av julbordet är de priser som delas ut som summering av året. Årets ledare delades ut till Kim Nilsson för sitt gedigna arbete med lag 05/06 där han varit högst bidragande till lagets utveckling både på och utanför plan. Årets spelare i seniorlaget hör också till julfesten och i år gick priset till lagkapten Markus Madsen. Nomineringen löd som följer:

Priset till årets spelare går till en person som under året tagit en synnerligen viktig roll i laget. Personen har i sin ringa ålder på 25 år tagit ytterligare steg under året, och oavsett position som vi ut av taktiska skäl placerat honom i, skött sina uppgifter galant.
Personen har spelat på alla positioner i backlinjen, agerat som yttermittfältare och även vikarierat som anfallare.
Spelaren blev pappa under 2017 och inför 2018 så utsågs han till lagkapten och ju längre säsongen gick desto mer ledaregenskaper fick vi se.
Spelaren har även en hög träningsnärvaro så ett stort Grattis till utmärkelsen Årets spelare. 

Succékaptenen från Nightcapen i lördags tog hem “Årets spelare”. 

Utöver årets spelare delades även priset till ”årets genombrott” ut till en spelare i seniortruppen. Det priset gick till Serhat Celik och nomineringen var:
Trots att pristagaren tidigare fått testa på A-lagspel och en vinter med en motivationskris blev 2018 hans år. Ju längre serien gick ju mer tog pristagaren för sig och i slutskedet var han tillsammans med Macki och Bruer de första tre vi satte ut i startelvan. Många gånger uttrycktes ”när Serhat är bra är vi riktigt bra”. Lägg därtill att den 17-årige pristagaren varit en av truppens yngsta spelare. Dessutom oerhört träningsflitig där 48-graders är det enda som kan hålla honom ifrån IP. Därför ska det bli mycket intressant att följa honom under 2019 i Landoratröjan vilket blir en tydlig symbol för den ungdomliga frammarsch föreningen står för.

Pristagaren av “Årets genombrott”, Serhat Celik. 

Utöver priserna för att hylla årets mest framträdande Landoriter tackades även Landoralegenden Thomas Mähler av efter lång och trogen tjänst. Thomas avslutade som bekant med flaggan i topp efter seniorlagets avancemang. Ordförande Stenblom var dock väldigt bestämd om att det egentligen var en temporär avtackning. Något ligger nog i det påståendet då Landoriter egentligen aldrig slutar, de tar bara paus och kommer tillbaka förr eller senare.

Mähler i samband med sitt tacktal. 

I övrigt präglades kvällen av många skratt och god stämning samt givetvis även Urban Hectors mytomspunna malörtsnaps. Den hyllades lika mycket som Christer Hallbecks äggkokning sågades tidigare under året. Även om Urban lite misstänksamt undrade ”tycker ni verkligen den är så god eller säger ni bara det för att vara artiga?”. Nu tar vi nya tag mot 2019 och summerar ett lyckat år. Alla galna eldsjäl med alldeles för mycket fritid ska ha stor eloge för att ha bidragit under året.

Forza Landora!!

Efter att intervjun med förra veckans Landoraprofil slarvades bort någonstans i kommunikationen mellan SJ och Postnord kan vi med stor glädje återigen bjuda på långläsning. Den här veckan har vi tagit ett snack med Andreas Tiitus, ännu en riktigt stor Landoraprofil. Andreas började i klubben som knatte och spelade aldrig i någon annan klubb utan kände sig allt för bekväm på mittbackspositionen i den rödblå dressen.

Hans lagkamrater under tiden i Landora beskrev honom som en spelare med bra tillslag på bollen och ett väldigt hårt skott. Dock hände det ofta att trädtopparna på C-plan fick motta ett och annat skott på träning och vissa undrar nog än idag om dessa träd riktigt hämtat sig. Vi på redaktionen fick även följande beskrivning på Andreas spelstil:
”Han kunde ta ner bollar på bröstet i alla lägen, det kvittar hur hårt bollen kom. Vi kallade hans bröst för helikopterplattan”.

Andreas i en av alla hans insatser för Landora i den traditionstyngda Nightcapen!

Ålder: 37

Relation till klubben idag?
Familjeklubben kommer alltid stå min varmt om hjärtat! Men tyvärr är jag dålig på att följa er. Jag hoppas jag kan bli bättre nu när ni avancerat upp i 5:an. Grattis till det!

 

Hur kom det sig att det blev just Landora för din del?
Svår fråga eftersom jag endast var 5 år när jag började. Mina föräldrar kände någon som var medlem och rekommenderade klubben. Jag var dock 1 år för ung och fick börja med 6-åringar. Mitt tidigaste minnen är gympasalen på Pilängskolan. Det var nog där allt började. Sen fortsatte en 22 årig fotbollskarriär i BKL. Enda klubben jag spelat i.

 

Vilken spelartyp var du?
Jag har/hade en stor “hydda”, som mina lagkamrater kallade det, och var därför inte supersnabb så en backposition kändes naturligt för mig. Jag var en slitvarg där bak och släppte inte igenom någon utan en rejäl kamp. Jag hade även en högerdojja som lätt kunde hitta en hörnflagga ifrån backposition och på så sätt både starta ett anfall eller “skyffla” undan bollen i trängda lägen.

 

Vilken var den skönaste segern?
När vi vann div 5 och gick direkt upp i 4:an år… (minnet sviker mig) utan kval. Kval kan vara riktiga rysare och sent på året då planerna inte är så spelvänliga. Ja på min tid fanns inget konstgräs! Spelarfesten hölls på som det då hette Baggens. En hejdundrans fest!

 

Så är dagen efter Landoras fina insats i Nightcap känner vi att håller oss lite på inomhusspåret. Om du hade fått sätta ihop en inomhuskedja med spelare från din tid i klubben, vilka hade du valt?
Fredrik “Peppe” Persson i mål. Jag, Anders “giffen” Jönsson, Fredrik “mini” Andersson, Pär Hansson numera Sandö i en 5:a.
2:a 5:an: Johan Bern, Tobbe Mendi, Jonas “Joppe” Eriksson och Thomas “biffen” Larsson. Tror till och med detta var Nightcap-laget år 2000.

Vem hade du helst haft i mitten på kvadraten?
Min vapendragare Tobbe “Mendi” Andersson. Hans lyxliv sätter sina spår och han behöver röra på sig.

 

Har du något speciellt minne från Landoratiden som etsat sig fast på näthinnan?
Alltså våra spelarfester gick inte av för hackor!  Vi hade en fantastisk sammanhållning både på planen och utanför. Tror det var anledningen till att vi var så bra som vi var. När vi spelat en match var det bara givet att vi skulle festa ihop på kvällen och vi samlades ofta allihop och oftast bar det av till antingen Strandpaviljongen eller Helsingborgs uteliv. Med det sagt så uppmuntrar jag givetvis inte dagens unga killar att dricka alkohol, det är sammanhållningen som är superviktig. Jag glömmer i heller aldrig känslan innan match när man klev in i omklädningsrummet och man möts av vänner, linimentdoften och AC/DC – Thunderstruck på högsta volym. Jag får gåshud bara jag tänker på det! Familjeklubben in my heart 4-ever!

 

Innan vi går in på de ”fem snabba” har vi fått in en läsarfråga gällande att vi skulle ta upp att du en gång testade på B-plan som sovplats i samband med en kräftskiva? Är detta något du vill bekräfta eller dementera?
Haha,  jaså den gamla historien. Det är bara en av många. Jag skulle nog kunna skriva en bok om allt som hänt under alla fester vi haft med klubben. Som tex när vi hade Pling & Tura med Peter Robinssons magiskt räliga snapsblandningar. Jag och Pär Sandö lyckades få vars 17(!) snapsar. Det är också en kväll som går till historien. Jag drack givetvis endast vatten resten av kvällen…

 

Vi kan alltså konstatera att Andreas är ännu en som under åren fastnat i Peter Robinsson “Pling o Tura fälla”! De obligatoriska fem snabba kommer här och vi ser som brukligt Andreas svar i fetmarkerat.

 

Korv med mos på Haralds eller kebabtallrik på valfritt kebabhak?
Jag är förbannat glá i maud så jag tar båda!

 

Julbord eller kräftskiva?
Julbord, jag lyckas alltid få i mig en dålig kräfta som gör att man mår pyton dagen efter.

 

Långboll upp till forward eller kort passning till innermittfältare?
Långboll!

 

Naturgräs eller konstgräs?
Inget slår en fin sommardag på B-plans blomstrande naturgräs.

 

Middag med Christer Hallbeck eller med Zlatan?
Zlatan är kung och jag hade gärna träffat honom men Christer är fantastisk och det han har gjort för mig och klubben är obeskrivligt. Han är en hjälte i mina ögon så denna fight vinner Christer Hallbeck!

 

Återigen ser vi att Hallbeck får sig en gäst på Trastgränden och återigen har vi blivit bjudna på en hel del skratt via profilintervjun. Vi säger såklart stort tack till Andreas för pratstunden!

 

Under gårdagen var det återigen dags för Nightcup, Landskronafotbollens förmodligen tyngsta tradition. Precis som tidigare år var publiktillströmningen stor och Nightcupen fungerar som ett ypperligt skyltfönster för klubbarna där varje lag ges goda chanser att visa upp sig för Landskronafolket. Och som Landorakillarna tog för sig igår under turneringen. Det räckte hela vägen till en finalförlust mot FK Besa. Riktigt starkt! Dessutom med hela turneringens yngsta lag.

Landora ställde upp med 8 juniorer tillsammans med lagkapten Markus Madsen. BK Landoras småväxta lirare vågade, tricksade, dribblade och var taktiskt disciplinerade. Dessutom med ett värdigt beteende kvällen igenom, något en hel del andra lag hade stora problem med. Turneringen började annars med en snöplig förlust mot BBK där arrangörerna vände på steken sent i matchen. Därefter följde 3-1 mot Glumslöv, 1-1 mot Härslöv, 2-0 mot Häljarp och 1-0 mot Asmundtorp. Detta resulterade i en andraplats i gruppen bakom BBK och i semi väntade BoIS vilket skulle bli en rysare.

Semin var jämn där lagen bytte målchanser med varandra. Målvakts-Amir gjorde några fantomräddningar precis som BoIS dito. 0-0 efter 12 minuter och en förlängning som fortsatte på samma spår ända till det var spel 2 mot 2. BoIS tryckte på, målvakten följde med upp i anfall var på Abbe Jaber läser en passning, bryter bollen och skickar iväg bollen mot det tomma målet. Stort jubel utbryter samtidigt som BoISarna skriker ut sin frustration.
Finalen spelade mot ett oerhört tekniskt FK Besa. Melker Olsson fick Landoras gyllene läge vid ställning 0-0. Tyvärr sköt han på täckande Besaspelare efter att rundat målvakten. Istället gick Besa upp och gjorde 1-0 och då gick luften ur det tappert kämpande Landora. 1-0 stod sig matchen ut och Besa kunde titulera sig mästare. Surt men också rättvist.

Laget från vänster stående:
Coach Olle, Melker, Ted, Walid, Macki, coach Gustav
Sittande från vänster:
Ibbe, Osama, Amir, Abbe, Serhat

Som en Landorait var det en Nightcup att vara väldigt stolt över. Både fotbollsmässigt och den professionella inställning fanns där över hela kvällen. När en del andra lag bråkade, filmade och ständigt klagade på domarna och försökte att vinna fördelar, så stod Landora upp i närkamperna, spelade en härlig fotboll och visade stor respekt mot både motståndare och publik. Detta är vad som skall symbolisera BK Landora som klubb!
Till sist lyfter vi på hatten och gratulerar FK Besa till segern.

Kapten Super-Macki vid prisutdelningen. 
Den ende som mäktade med ett hattrick under gårdagen.

Nu tar seniorlaget ledigt och kör igång igen i januari. Men i mellandagarna ska samma lag minus kapten Madsen spela Landoras egna Julcup, denna gång i sin egna åldersklass. Upplagt för en ny succé?

Forza Landora!!!