I skuggan av division fem avancemanget är det återigen dags för lite söndagsläsning. Veckans Landoraprofil är en kille som gjort sig känd för sin otroliga vänsterdoja, som en otrolig, hänsynslös, målmaskin på planen men en väldigt sympatisk kille utanför planen. Denna veckan bjuder han på väldigt många storys från Landoras-guldera men delar även med sig av sina aningen oväntade pedanta drag. Dessutom avslöjar vi en gång för alla – är hans ökända “öskräck” en myt, eller är den på riktigt. Veckans profil är ingen mindre än Robert “Robban” Andrijevski.

13707023_729276950554832_1900340333_a

Namn: Robert (Robban) Andrijevski
Ålder: 44
Position: mittfält/anfall
Antal år i föreningen: Tror det blev fyra år i a-laget. Fick korsband/menisk skada efter första säsongen, så de resterande säsongerna blev inte helt vad jag tänkt mig rent sportsligt. Sedan har det även blivit en hel del år med Viktoria (Landoras korplag, reds. anm).

Vad har du för relation till föreningen idag?
Jag följer a-laget genom att hålla koll på resultat samt tabell, tiden räcker tyvärr inte till för att hinna se deras matcher. Sedan har jag en del gamla kompisar som är verksamma på olika sätt i föreningen. Får alltså även lite rapporter från dem om vad som händer i föreningen. Vill även passa på att rikta ett grattis till årets prestation.

Vi har pratat med ett antal gamla spelare som beskriver dig som “en jäkligt reko kille”, “bästa jag någonsin spelat med”, “en dödlig vänsterfot” och “otroligt målfarlig”. Onekligen ett par fina ord. Hur skulle du egentligen beskriva dig själv? Stämmer bilden?
Jag bugar och tackar. Det är alltid svårt att värdera sig själv, det kan bara bli fel. När jag kom till Landora så var där många duktiga fotbollsspelare vilket gjorde det lätt att spela boll.

Du har även fått beskrivningen “hal som en ål”. Dock refererar den beskrivningen till en arena utanför de riktiga fotbollsplanerna, nämligen strandfotbollen. Tydligen är du svår att ta bollen från för att du smörjer in dig så mycket?
Haha. Det stämmer bra, dubbel vinst visade det sig. Både skydd mot solen samt svår att stoppa på planen. En heldag på stranden kräver sitt solskydd! Haha.

Om vi backar bandet en aning, hur började allt egentligen? Du har ju avverkat både BoIS och Landora. Var det någonsin aktuellt med spel högre upp, med tanke på de fina beskrivningarna om dig?
Jag började i Billeberga, sedan blev det BoiS när jag var sju år och därefter avslutade jag i Landora. Sista åren i BoIS var jag ganska understimulerad, vilket medförde att jag blev omotiverad. Jag valde att sluta i BoIS när jag blev erbjuden a-kontrakt. Ifall jag hade stannat, så kanske det kunde blivit spel i någon högre serie än division tre. Det är dock inget jag ångrar för vi hade ett fantastiskt år i Landora både på planen samt utanför planen.

Din ett år äldre storebror Greger valde en lite annorlunda karriär jämfört med dig. Honom fick vi syna i BoIS men också som “proffs”  i MFF, TFF och en sväng i Danmark. Kände du att du och brorsan triggade varandra till att bli bättre eller jämförde du dig ofta med honom och kanske till och med kände en viss bitterhet över att han kom så långt?
Jag kände absolut ingen bitterhet. Jag unnar honom all framgång, då som idag. Vi spelade många år i BoIS tillsammans och att ha honom i laget garanterade allt som oftast några mål för oss. Vi hade aldrig någon rivalitet mellan oss, snarare en vänskap, där vi gjorde allt för varandra.

Två talangfulla bröder onekligen, men om vi återigen fokuserar på Landora, vilken är den bästa spelaren du spelat med i BK Landora?
Svårt att bara nämna en… Jag hade turen att få spela med många duktiga fotbollsspelare i Landora, t. ex: Micke Widell, en fantastisk målvakt, reaktionssnabb och duktig med fötterna. Mathias Nilsson hade allt som innerback. Magnus Lindskog var stark, snabb och smart som ytterback. Rolle Frank, teknisk och passningssäker. David Conradi, teknisk slitvarg. Kim Nilsson, grym bollmottagare och målfarlig som få.

Me din otroliga målfarlighet, fanns det någon match där du visste “idag gör jag fem mål”, kanske på grund av en sämre målvakt?
Haha, det var nog bara när Sammy valde att stå på någon träning, då var jag helt säker på fem mål.

Efter karriären blev du känd som en notorisk Viktoria-spelare. Det ryktas att du har målrekordet i hela Korpen, åtminstone i Viktoria – hur ser du på din tid i Viktoria?
Jag trodde att det var Wicke som hade målrekordet. Viktoria är fantastiskt! Att få träffa många av de gamla spelarna i olika åldrar och spela lite fotboll tillsammans är väldigt skoj. Vi Viktorianer/Landoriter får tacka Janne Stenblom som håller ihop gruppen och arrangerar olika aktiviteter för oss.

Något minne som sticker ut lite extra från den tiden?
Många minnen. Avslutningarna på Ven är ju alltid minnesvärda så här bjuder jag på en:

Vi hade avslutat fotbollsgolfen och hade påbörjat promenaden till vårt boende. En liten bit på vägen upptäcker vi några hundar i det höga gräset, de ligger alldeles stilla. Anders Grahn börjar påkalla deras uppmärksamhet och efter en del ”kom så” börjar hundarna komma till oss, till vår glädje. Kvinnan som reser sig i det höga gräset med jaktgeväret i högsta hugg var dock mindre glad. Ja, vi skyndade oss därifrån.

På tal om rövarhistorier från Viktoria-tiden har vi fått antal historier berättade för oss om din påstådda “öskräck” som gjorde att du inte kunde sova över på Ven efter de årliga strapatserna där. Janne Stenblom påstår att detta är en otrolig myt. Ska vi äntligen spräcka denna myt eller är den påstådda öskräcken trots allt ett faktum?
Absolut ingen myt! Haha nä, Janne har för en gångs skull rätt. Det var när jag försökte få med mig Jörgen Larsson tillbaka till Landskrona för att vi skulle vidare ut i nattlivet. Jörgen, som egentligen inte var den svårast att övertala, var dock fullt nöjd med att stanna på Ven. Efter att jag försökt allt så fick jag spela på hans ”tycka-synd-om-känslor”, men tyvärr hade han inga. Inte ens när jag sa att jag hade “öskräck” och att den skulle bli riktigt jobbig när sista båten hade gått. Jag fick dock mycket medlidande från andra, haha.

(Ps. Det gäller alla öar)

Du har även på senare år varit ledare för din sons fotbollslag, som enligt många anses vara väldigt duktiga. Hur ser du generellt på ungdomsfotboll? Vad är det viktigaste för att unga spelare ska fastna för fotbollen och kunna utvecklas vidare?
Jag tror på glädje, trygghet, förståelse för varandra, samt gemenskap. Det gäller att utvecklas både som fotbollsspelare och som goda kamrater. För att lyckas med detta så krävs det anpassningar på träningar och matcher samt mycket värdegrundsprat. Rent fotbollsmässigt så vill vi att våra spelare ska våga göra det vi tränar på, både på träningar samt matcher, även om detta har inneburit många baklängesmål för oss. Glädjen när de lyckas med en dribbling, mottagning eller passning är dock större hos oss ledare än när vi vinner en match i nio års ålder. Tyvärr, ser man hos många lag att resultaten går före fotbollsutvecklingen.

Om vi fortsätter utanför fotbollsplanen sägs det även att du har oanade talanger. En hemlig källa beskriver dig som “den enda killen man kan diskutera tvättråd med” Är du aningen pedant?
Haha, pedant! Skulle vilja svara ja på den frågan men tror att sambo med flera skulle hånskratta och säga emot. Tror att det kan vara Svante som skvallrat. Om det nu är Svante så handlade det mer om att minimera tiden med tråkigheter. När hans bättre hälft frustrerat berättade om hans dåliga handhavande med tvätten var jag ju tvungen att dela med mig av vetenskapen som jag konstruerat för att lägga så lite tid som bara möjligt på något så ofattbart tråkigt. När jag skriver detta så funderar jag kring om det helt enkelt var så att Svante gjorde sig dålig för att slippa hantera tvätten?

Till sist, vad är det bästa minnet all-time från Landora?
Otroligt många! Svårt att välja en… Det var helt enkelt en fantastisk tid med många goda minnen som man ofta tänker tillbaka till. Sammanhållningen i och kring laget var fantastisk. Under en vinterträning fick Jim Bågesjö en armbåge i ansiktet av David Conradi. Jeppe Ramberg och jag var skadade och hade stannat i omklädningsrummet. Där fick vi bland annat goda tvättips av Siffe, exempelvis hur man tvättar så att byxorna kan stå upp av sig själv. Hm, denna tvätt!

När Jim kommer in i omklädningsrummet svär han över Davids armbågar och frågar oss hur näsan ser ut. Jeppe svarar: “mmm, jodå”. Jim håller dock inte med när han tittar i spegeln och den pekar allt annat än rakt fram. För alla som undrar kan jag tillägga att Jim och David är goda vänner även idag.

Vi avslutar som vanligt med våra fem snabba frågor och passar på att tacka Robban för intervjun. Vi önskar även fortsatt lycka till för sonens lag och med alla spännande upptåg som väntar framöver. Det är bara att konstatera att vi ska skatta oss lyckliga som har en så gedigen skattkista av profiler, som så gladeligen delar med sig av deras minnen.

Kebabtallrik från valfritt hak eller korv med mos från haralds?
Kebabtallrik

Konstgräs eller naturgräs?
Naturgräs

Långskott i krysset på Micke Widell på IP eller tunnla Janne Stenblom på stranden?Långskott i krysset på Micke. Tunnla Janne är inte roligt längre.

Vilket tvättmedel rekommenderar du, Via eller Ariel ?
Svårt! Två grymma märken… Tror jag skulle köra en 60/40 med Ariel som grund.

Middag med Christer Hallbeck på Trastgränden eller med Zlatan Ibrahimovic i LA?
Givetvis Christer! Har tillbringat otroligt många timmar med hans son, Johan, så skulle vara befriande att höja samtalsnivån.

Leave a Reply