Onsdag och dag 4 på Gothia. Besvikelsen var påtaglig vid frukostbordet hos vissa när de insåg att det bara kommer serveras en sorts frukost hela veckan. Vissa hade knäckt den koden tidigare och tuggade därför snällt i sig de halvtradiga flingorna.

Under natten fick vi lite besök från magknip och oroliga magar varpå vi ledare fick leta upp en afrikansk voodoläkare som lovade att bota Josefs mage med att sätta nålar i en docka med Josefs huvud på. (Egentligen fick han hälsokost från en lokal Göteborgsbutik, men det lät inte lika övertygande när vi skulle berätta för honom)

Efter en förmiddag på Heden var det sedan dags mot australiensiska Perth, i en avgörande match i gruppen. Tyvärr skulle det visa sig att killarna hade allt för lite energi och krafter för att klara ytterligare en bragdmatch. Australiensarna var snabbare, mer fysiska och giftigare i varenda situation. Lägg därtill en domare som uppenbart hittat sin legitimation i ett cornflakespaket. Detta ledde till ett par sura och gnälliga killar efter att matchen slutat 0-2.

Vi pratade efteråt om att vi måste kunna bete oss oavsett resultat. Det var trots allt inte domarens fel att vi släppte in målen.

Som tur var ebbade besvikelsen ut ganska snabbt efter matchen. Pepe och Sadin visade sina raggningstekniker på spårvagnen och hade enligt utsago haffat 54 tjejer på Heden… Några färre än de hoppats på. Tillbaka på skolan fortsatte vår filosof Lisi att underhålla truppen med det ena uttrycket efter det andra samt en hel del katthistorier.

Efter en ganska svag prestation från skolbespisningens team (tydligen var det hamburgare som serverades, utan bröd, vilket fick tyskarna att ta knäckebröd istället till killarnas förtjusning) begav vi oss åter till Heden för att hämta inspiration från Brommapojkarna och vårt nyblivna favoritlag från Indonesien som vi tidigare agerat hejarklack åt, för att sedan åka hem och krypa till kojs.

I skrivande stund har vi ätit frukost och sitter nu på spårvagnen mot match. Skiljebo väntar i vad som verkar bli en knallhård match. Återigen är matchen webbsänd på Gothias hemsida.

Nästa hållplats Svingeln, sedan 20 min promenad – nu taggar vi för match.

Forza BKL!

Idag åkte vi till Klagshamn för att spela traditionsrika Åshöjden Cup. Med oss hade vi en cup i bagaget för 6 av killarna, medan resten var pigga och utvilade, trodde vi. Det var istället en småsjuk och trött skara killar som samlades tidigt på söndagsmorgonen. Vilket också märktes i samtliga matcher.

Vi hade hamnat i en grupp bestående av idel bra motstånd; Trelleborgs FF, Vellinge och Lunnarp. Vi visste att det skulle bli knallhårt om vi inte levererade toppenprestationer från samtliga killar.

Den första matchen mot TFF spelades i tuff vind och duggregn. Killarna var tydligt påverkade av detta, men det var också motståndarna. Dock kunde ingen av lagen få ner bollen på marken och styra spelet utan det var väldigt stressigt och uppjagat. Motståndarna tog ledningen med 1-0 i första halvlek medan vi tog över taktpinnen ju mer matchen led. Efter ett snyggt anfall på högerkanten kunde vi till sist kvittera och en halvdan match slutade 1-1.

I andra matchen är där inte mycket som stämmer. Vi möter ett väldigt duktiga Vellinge (som sedan går till semifinal i hela cupen), men vår egen prestation är kraftlös och faktiskt dålig. Inte många killar tar hemåtjobben, de extra löpningarna eller går in i närkamperna överhuvudtaget. Motståndarna hinner skjuta både ett och två och tre skott på stackars Felix och man vinner i princip varenda närkamp. Denna fruktansvärda inställning resulterar i tennissiffrorna 6-0. Vi bestämde oss där och då för att dra ett streck över prestationen och kasta denna matchen i papperskorgen. I matchen mot Lunnarp hade vi chansen att ta oss vidare – om vi bara vann.

Vi kastade om i sista matchen och gick över till att spela med fyra backar och med ett lite kompaktare mittfält. Detta gav resultat i form av att vi äntligen fick se Landora styra spelet och bollen rulla fint mellan lagdelarna. Dock är vi lite ineffektiva i avsluten vilket också straffar sig när motståndet är så duktigt på omställningar som Lunnarp. Det ska dock tilläggas att Lunnarp inte bjöd upp till match riktigt, utan att det är vi som hela tiden för matchen och också skapar de vassaste chanserna. Det är dock trötta killar utan den extra glöden som idag spelar och då förlorar man så här tuffa matcher när man inte själv får utdelning på sina målchanser. Trots att många går på planen är där ett par killar som verkligen ger allt, offrar sig och sliter som djur i varje match. I mål stod Felix ensam och kämpandes och gör återigen en bra turnering. Fabbe sliter som ett djur på backen när många lagkamrater går omkring honom. På mitten sprang Josef för tre stycken, och även om han inte fick mycket uträttat med bollen så försökte han springa igång de andra. Faruk på topp gjorde så gott han kunde, men utan löpvilliga medspelare kvittar det hur mycket man själv springer.

Vi tar lärdom av denna missräkning i cupen och tar framförallt med oss de positiva vibbarna från sista matchen – nya tag på onsdag mot Hittarp i A-serien.