by Gustav Hemström

Veckans Landoraprofil #13

Återigen är det dags för Veckans Landoraprofil! Veckans Landoraprofil har nu blivit ett lika givet inslag som fisk på tisdagar och ärtsoppa med pannkakor på torsdagar. För trettonde veckan i rad kommer alla i Landorakretsarna ta del av ännu en stor profil inom föreningen. Veckans Landoraprofil är ingen mindre än Danijel Dragisic! Danijel har spenderat nio år i den rödblå tröjan var av sju har han tillhört A-laget. Tidigare år har alla Landorasupportrar fått se “Danne” tackla, elda igång lagkamrater, prata, klaga på domslut, tugga med motståndare men framförallt har han bidragit med en otroligt stor vinnarskalle. Under 2018 var tanken att Danne skulle fortsätta på den inslagna med enda skillnaden att en förändrad jobbsituation skulle göra att han skulle träna ännu mer. I träningsmatchen mot Svalöv för cirka månad sen var dock olyckan framme. En närkamp på mittplan resulterade i en knäskada som kommer hålla honom borta från fotbollen ett tag framöver. Nu får Danne istället nöja sig med att från TV-soffan se favoritlaget Röda Stjärnan samt att följa sitt BK Landora från sidlinjen.

Vi inleder intervjun med en aktuell fråga, hur känns knäet? 

 Blir väl bättre och bättre! Rehabar för fullt, den mentala biten av att inte kunna spela är värre än smärtan.

När tror du att du spelar igen?

Efter sommaruppehållet tyvärr. Hoppas eventuellt hinna med någon match innan uppehållet men blir nog tufft.

Fast någon sa ju “lions dont recover like humans?”

Hur kom det sig att du började i Landora en gång i tiden?

Hade ett gäng vänner som spelade i Landora och lyckades övertala mig att lämna BBK.

Hur kommer det sig att du genom åren varit Landora trogen? Stämmer det att det är dragningskraften från Christer Hallbeck?

 Christer Hallbeck är absolut en av anledningarna, så länge vi håller honom borta från ägg så är han helt fantastisk. Har alltid trivts väldigt bra i Landora, bra killar i laget både när jag börja och nu, även en mycket välskött förening vilket så klart drar sitt strå till stacken. Har också haft en bra relation till tränarna som också gjort att man stannat, Peter Robinsson när jag började spela A-lags fotboll och framför allt Thomas Mähler som man kommit nära. Pga av tidigare jobbsituation så har man aldrig kunnat testa sina kvalitéer på en ”högre” nivå och då finns det inget bättre alternativ än BK Landora helt enkelt.

 Vilket är ditt bästa Landoraminne?

 Kommer 2018 när vi går upp i 5:an!

Danne har nästan haft fler synpunkter på domslut i sin karriär än passningar han slagit så därför passar det bra att ställa frågan, har du någon gång varit med och förlorat en match som inte varit domarens fel? 

 nej.

 Vem är den bäste du har spelat med i Landora?

 Svår fråga, efter så många år i klubben är det väl bara jag, Atto och Macki som är kvar sen juniortiden vilket gör att man spelat med många… såg mycket upp till Goran Djurics krigar instinkt och Pär Sandös lugn och ledaregenskaper. Ska man kika lite på min egna generation så är Attos speed imponerande, bra om han kan lära sig att göra mål också.

 Vad har du för målsättning för 2018?

 För lagets del blir det ju så klart att gå upp i 5an. Tror mycket på truppen vi har till vårt förfogande, det blir ett spännande år. För egen del handlar det endast om att göra comeback så stark som möjligt sen tar vi resten där ifrån.

 Fem snabba:

 Att Röda Stjärnan förlorar ett Belgrad-derby med 5-0 eller att aldrig mer kunna spela fotboll

pass

Klockren glidtackling eller ett avgörande mål

 Klockren glidtackling (motståndaren får ont men ändån schysst)

 

Överstegsfinta Atto eller tunnla Markus Madsen

Känd för din intelligens/känd för din talang på planen

Både och?

 

Middag med Zlatan/middag med Christer Hallbeck

 

Hade fotbollssverige vetat om Christer Hallbeck så hade han varit lika stor som Zlatan! Svar Christer Hallbeck.

Vi tackar Danne för pratstunden och hoppas att rehaben går fort och att han snart är i träning igen.

by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #12

Det mediala succétåget veckans Landoraprofil ångar vidare. Mitt bland alla skrönor, tillbakablickar och roliga minnen så är det dags för att uppmärksamma en liten annan typ av profil. Veckans profil är en spelare i våra ungdomsled som minst sagt har familjeanor som gör honom till en rättmätig att titulera sig som en profil.

För att börja presentera veckans profil är det oundvikligt att nämna hans far Peter, som är en mångårig ledare/spelare/utbildare/it-guru i föreningen och har dessutom gjort sig känd för en briljant pling och tura. Med sin fars anor i ryggen är också veckans profil den enda i föreningen som har en egen inmarsch-sång under den smått legendariska tyska timmen, då den gode Johnny Beers alpen-pop-slagord ekar ut i hallen “Robinson, Robinson, fliegt mit seinem Luftballon”. Då har ni kanske förstått att veckans profil är ingen mindre än Peter Robinsons son, Pelle Robinson, tillvardags i BK Landoras P04-lag.

received_10155239792682478

Namn: Pelle Robinson
Ålder: 13 (blir 14 i år)
Position: Mittback

Pelle spelar alltså till vardags i P04-laget, där vi också inleder veckans intervju med att be ledaren Emma försöka beskriva Pelle som fotbollsspelare.
“Pelle är en kille som hela tiden utvecklas och tar enorma kliv som fotbollsspelare. Han tar fler och fler initiativ på planen och styr sina medspelare på ett bra sätt. Han har ett väldigt bra spelsinne och är helt enkelt en fantastiskt lagkamrat”

Med en far som sedan länge varit engagerad i föreningen är det oundvikligt att försöka ta reda på hur allt började. När startade din karriär i Landora, Pelle?
“Jag tror att den började för åtta år sedan ungefär. Min pappa spelade där och då blev det så att jag också började där”

Man förstår att Landora är en naturlig del av ditt liv, men finns det andra aktiviteter som också roar dig eller satsar du allt på fotbollen?
“När jag inte spelar fotboll så är jag med i scouterna, som också tar en del tid. Annars spelar jag Xbox med mina vänner, om jag inte är på fotbollsträningen såklart”

Hur tror du att säsongen kommer att bli för eran del? Har du några egna målsättningar?
“Jag tror det kommer gå bra! Jag tror att vi kommer bli bättre än förra säsongen. Mina egna mål den här säsongen är väl egentligen att bli bättre på allt”

Pelle ingår som sagt i P04-laget, vilket gjort sig känt för att vara ett gott kompisgäng med en väldigt hårt arbetande tränare, i Emma, som gör väldigt mycket för sitt lag. När vi ber Pelle att plocka ut ett särskilt minne från sin tid i 04-laget minns han tillbaka till en cup för längesen:
“Mitt bästa minne i Landora måste vara Baracupen för några år sen. Det var egentligen inte fotbollen som var så rolig utan det jag kommer ihåg var när vi skulle få bada, men vattnet var giftigt så vi fick helt plötsligt inte.”

För er som minns tillbaka till Pelles pappas glansdagar minns kanske en försvarare som kämpade och alltid gjorde en bra insats för sitt lag. För att nysta ut huruvida de båda brås på varandra ställde vi Peter en fråga huruvida han såg några likheter mellan sig och sin son:
“Både ja och nej, Pelle är betydligt mer tekniskt än vad jag var. Laget har ju kört en del Coerver vilket var ett lyft för alla. Sen spelar han faktiskt på samma plats som jag gjorde och han älskar, precis som jag, en riktigt bra glidtackling”

Pelle verkar alltså ha en hel del gemensamt med sin far. Ni som känner pappa Peter kan inte heller undgått hans brinnande England- och Manchester United-intresse. Vi var därför tvungna att ta reda på om Pelle även ärvt detta från sin far:
“Ja, det stämmer! Mitt favoritlag är Manchester United och där spelar även min favoritspelare Paul Pogba.”

Innan vi avslutar intervjun så ber vi Pelle att svara på några tuffa samvets-testande frågor, svaren ser ni i vanlig ordning i fet stil:

Korv med mos på haralds eller kebabtallrik?

En snygg glidtackling eller göra ett avgörande mål i sista minuten?

Bli känd för din intelligens eller känd för din talang på fotbollsplanen?

Wormo eller BoIS?

Äta middag med Zlatan eller äta middag med Christer Hallbeck?

Vi tackar Pelle för svaren, och noterar även en viss skepticism kring om Christer Hallbeck verkligen kan leverera hemma vid spisen. Misströsta inte Christer, Pelle räddar faktiskt upp den annars möjliga dåliga stämningen med ett kort och koncist svar på vad det bästa med BK Landora är:
“Christer Hallbeck”

by Gustav Hemström

Veckans Landoraprofil #11

BK Landoras mediafilial befann sig i veckan på Kunskapsskolan i Landskrona för en träff med veckans Landoraprofil. Veckans Landoraprofil spelade i den rödblå dressen i hela tolv säsonger och sin sista match gjorde han 2016. Nu för tiden jobbar han som svensklärare och hemkunskapslärare och veckans profil är ingen mindre än Pär Sandö.

Det är lunchrast på Kunskapsskolan och det vimlar av elever i korridoren utanför personalrummet när vår veckoprofil kommer gående med en dator under den ena armen och ett häfte med läsförståelseuppgifter under den armen. Pär hälsar och säger att vi kan slå oss ned i soffan i lärarrummet.
Vi slår oss ner i soffan i lärarrummet där Pär genom åren rättat ett och annat stavfel och slitit sitt hår grått när elever missat att det ska vara stor bokstav efter punkt. Pär kommer har precis avslutat en lektion i hemkunskap med åttorna och sätter sig belåtet ner i soffan och hans ögon lyser av entusiasm när han ska prata om tiden i Landora.

 

En del av spelarna i årets A-lag undrar säkert när de läser detta varför Pär som är hemkunskapslärare inte under alla sina år i Landora kunde använda sin kunskap från jobbet för att lära Christer Hallbeck hur man kokar ägg. Den gode Christer som under A-lagets frukostsamlingar inför matcher i vinter haft stora problem med att koka ägg. Så stora att han nu delegerar ut detta uppdrag till hans fru.

 

Nog om det, nu till intervjun med Landoralegenden Pär Sandö!

 

Namn: Pär Sandö

Ålder: 37

 

Funktion i/relation till Landora idag:

Supporter

 

Hur började din resa i BK Landora?

Jag spelade i BoIS och min bror Fredrik höll till i Landora och ville att jag skulle ta klivet över. Rony Sörensson som var tränare i Landora på denna tiden ringde och frågade om jag var sugen på en övergång. När jag sen inte fick något kontrakt med BoIS tog jag beslutet att krita på för Landora. Detta var 1999.

 

Hur länge har du spelat i BK Landora?

 

Jag spelade 12 år i Landora och den stora anledningen till att jag blev kvar så pass länge var den enorma lagsammanhållningen vi hade där vi umgicks väldigt mycket även privat under många år. Laget innehöll profiler som Tobias Andersson, Micke Widell, Fredrik Andersson, Thomas Larsson för att nämna några av ett fantastiskt gäng som jag hade väldigt roligt med.

 

Största framgången i BKL? 

Största framgången under min tid i Landora får jag helt klart säga var de två gånger jag var med om att gå upp i division 4. En gång efter en serieseger och en gång efter en kvalvinst.

 

Berätta lite om din övriga fotbollskarriär!

Jag började i BK Fram som knatte och spelade där fram till att jag var 12 år då jag tog klivet över till BoIS. I BoIS var jag en del av “Linkans” väldigt framgångsrika lag där flera av de killarna kom långt inom fotbollen så som Jonas Sandqvist, Pontus Farnerud och Gabriel Ucar. Förutom mina 12 år i Landora avslutade jag karriären i Glumslöv där jag gjorde ett antal år.

Min far Jörn som har suttit i Landoras styrelse i ett antal år lyckades dock efter ivriga övertalningsförsök att locka över mig tillbaka till Landora för en roll i styrelsen. När det sen behövdes folk i Landora A-lag gjorde jag mina allra sista matcher i den rödblå tröjan.

 

 

 

 

Bästa spelaren du har mött?

Zlatan Ibrahimovic om man ser till meriter men på den tiden var

 

Om man ser till meriter och hur långt han nådde som seniorspelare är det helt klart Zlatan Ibrahimovic som jag mötte när jag spelade i BoIS U-lag och han spelade i MFF:s dito. Dock var Tony Flygare nivån bättre än Zlatan under juniortiden och var den spelare som var bäst på den tiden. Går man dock på meriter så får jag som sagt säga Zlatan.

 

 

Var det nära att du tog några längre steg under åren i BoIS? Tex allsvenskan?

 

Året som var mitt sista som junior i BoIS gick väldigt bra och jag presterade enligt mig själv väldigt bra. Konkurrensen i BoIS var dock väldigt hård på denna tid och när året var slut hade spelare som Jacob Augustsson och Pontus Farnerud blivit erbjudna ett A-lagskontrakt. Jag själv blev erbjuden ett U-kontrakt där tanken var att jag skulle träna med U-laget men spela match med B-laget. Jag insåg då att konkurrensen på BoIS mittfält där jag bland annat skulle tampas med Magnus Kjellson om att spela i B-laget skulle bli väldigt tufft för mig och jag riskerade att inte få spela i B-laget heller. Då tog jag beslutet att lämna BoIS. Något som jag än idag ångrar då jag känner att jag borde gett det ett år till och krigat på.

 

Du som har medverkat i flera olika generationer i BKL, vem är den bästa spelare du har spelat med i Landora? Motivera! (OBS man får inte svara Sonny)

 

Jag får säga Micke Widell då han var alldeles för bra för att spela i division 4 och 5.

 

Bästa Landoraminne?

Det finns mycket som jag minns väldigt bra från min Landoratid, alla festerna, lagsammanhållningen, pling och tura med Peter Robinssons hemmagjorda shottar. Men om jag ska välja en speciell händelse måste jag säga året när vi kvalade upp till 4:an. Vi mötte Wä IF i sista matchen och vi ledde med 4-0 på bortaplan. Vi var klara för avancemang och denna matchen var Hasse Waldemarssons sista som spelare. Han hade under säsongen mer och mer glidit över till en ledarroll och agerade spelande tränare. Vid ledning 4-0 och med fem minuter kvar bestämde han sig för att byta in sig själv för att skulle få göra sina sista minuter som spelare och för att han skulle få vara med och gå upp en division det sista han gjorde.


Hasse drar dock på sig två gula kort efter två kapningar inom två minuter och när han inser att kommer bli utvisad i sin sista match bönar han och ber för domaren “snälla visa inte ut mig, det är min allra sista match”.

 

Precis som brukligt avslutar vi intervjun med veckans Landoraprofil med fem snabba.

 

Kebabtallrik på valfritt kebabhak eller köttbullar med mos på Haralds 

 

Vem är Englands bästa mittfältare genom tiderna
Paul Scholes eller Frank Lampard
Steven Gerrard

 

Liverpool vinner Champions League eller att samtliga 9or höjer sina betyg på Nationella provet i svenska

 

Fastna i en hiss med
Jose Mourinho eller Arsene Wenger

 

Vem hade du helst bjudit på middag
Zlatan eller Christer Hallbeck

 

Vi tackar Pär Sandö för pratstunden och tackar för de fina Landorahistorierna!

by Carl Nielsen

Ny silverpeng för P05

P05-laget lyckades, vilket vi tidigare skrivit om, kvalificera sig till finalgruppspel i Sportlovscupen i Eslöv. Efter en spännande dag i måndags stod det klart att BK Olympic slogs ut efter en jämn kvalomgång.

Tidigt lördagmorgon väntade alltså gruppspel tillsammans med fem andra lag som kvalificerat sig lite senare under måndagen, fördelat på två grupper. I vår grupp lottades vi mot alltid lika duktiga IFK Hässleholm samt ett av de bättre 05-lagen från Malmö, Oxie SK. Idag hade vi dessutom fått två förstärkningar då Emil och Wille kryat på sig från sina mansförkylningar!

Första matchen mot IFK Hässleholm inleddes med full kontroll från vår sida, då vi inte bjöd på någon målchans överhuvudtaget. Vår skyttekung från i måndags, Basti, hade konserverat formen och tryckte in 1 och 2-0 väldigt kvickt på rejäla och kyliga avslut. Hässleholm gick på hälarna och även om de försökte pressa oss så spelade vi oss förbi tämligen enkelt. På en hörna halvvägs in i matchen lyckades återigen Basti klacka in ett mål och ledningen med 3-0 kändes stensäker. Dock är det just detta som så ofta händer inomhus i futsal – det svänger snabbt. Hässleholm tryckte in 3-1 och 3-2 efter två snabba anfall, där vi har slappnat av och inte alls är på tårna.  När de sedan dragit på sig fem frisparkar och vi får vår första ackumulerade frispark är det precis som luften går ut dem, deras press dör ut och vi kan säkra segern med 3-2.

I match två segrar Oxie mot Hässleholm med 2-0, vilket innebar att vi minst var klara för match om tredjepris. Oxie låg dock på bättre målskillnad vilket gjorde att en vinst krävdes av oss. Vi pratade inför matchen om att vara på tårna, säkra bakåt men att våga anfalla med stort självförtroende och mod. Vi anfaller hela tiden med hela laget och rullar runt bollen med stor tålamod. Samtidigt så är Oxie passiva när de har bollen, de går inte riktigt för det då kryss räcker för dem. Efter ca sju-åtta passningar i backlinjen får vi till ett elegant uppspel i mitten, som skarvas vidare till en frisprungen Max på högerkanten som gör processen kort med Oxies målvakt – stenhårt skott rakt in i bortre burgaveln. 1-0 seger och gruppsegern var klar.

 

IMG_20180224_101852
Lagkapten Max njöt av sin fullträff

I finalen möter vi LB07 som på sin planhalva slog ut Rosengård (1-0) och Bara SK (8-0). Vi hade stött på dem tidigare i Skånecupens final och visste att de kommer ut med hög press, snabbt passningsspel och en väldigt tekniskt skolad trupp. Redan efter 14 sekunder hade detta gett utdelning och då kändes det som att en viss nöjdhet och mättnad smög sig fram hos spelarna. Vi blev stressade bakåt och gjorde enkla misstag. Det gjorde att det tyvärr rann iväg lite, vid ställning 4-0 får vi äntligen hål på deras duktiga (utsedd till turneringens lirare) målvakt och det andas lite optimism igen! Vi går för det med tre fyra kvalitativa anfall men istället kontrar LB07 in 5-1 som blir slutresultatet!

För att summera kan vi konstatera ännu en bra inomhuscup, final i b-slutspel i Skånecupen, final i Sportlovscupen och vi kan även lägga till kvartsfinal i vår egen Julcup sen vi började tävla igen! Fantastiskt nöjda är vi och vi börjar gnugga vidare redan nästa vecka! När bitterheten och besvikelsen lagt sig var killarna (och ledaren) rätt nöjda de också över en silverplats i en av de större cuperna i Skåne (36 lag anmälda)!

FB_IMG_1519470799201
Övre raden: Carl, Basti, Emil O, Khalid, Max
Nedre raden: Wille, Josef, Albert, Arlind, Erion (mv)
by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #10

Då var det återigen dags att presentera en ny Landoraprofil. Inslaget har blivit en snackis långt utanför Idrottsplatsens gränser vilket naturligtvis är glädjande. Veckans profil är verkligen just det, en profil. Han är välkänd bland i princip alla supportrar och spelare från alla olika lag i Landskrona. Vissa av er har han säkerligen sagt några väl valda ord till, i stridens hetta, som ledare eller spelare. Har ni inte stött på honom där har han säkerligen hjälpt till med er fysträning eller så har han lappat ihop era krämpor alternativt korsband.

Veckans profil är Landoras kanske mest framgångsrika u-ledare genom tiderna tillika Sveriges bästa sjukgymnast – Tomas Mårtensson!

20180220_111305 (1)

Namn: Tomas Mårtensson
Ålder: 48
Favoritlag: BK Landora
Funktion i föreningen idag: Hjälpt till med den rödblå tråden, kör skadeförebyggande träning med u-lagen, och bollar fysfrågor med Thomas Mähler på Idrottsskademottagningen.
Tidigare funktioner i föreningen: Sjukgymnast för a-lag, tränare för P99, veteran i Viktoria

Ditt ansikte har för många varit synonymt med BK Landora under de senaste decennierna. Både som ledare, spelare, sjukgymnast och massor av arbete bakom kulisserna. Men hur började egentligen din karriär i BK Landora?

“Som för många andra var det Christer Hallbeck som drog in mig i föreningen. Jag och Christers son, Jonas, var och är fortfarande väldigt goda vänner vilket gjorde det naturligt för mig att börja i BK Landora!”

Hur länge spelade du själv i BK Landora?
“Jag spelade egentligen inte så länge. Jag började plugga till sjukgymnast direkt efter gymnasiet vilket  gjorde att jag inte hade så mycket tid att träna och spela. När jag sedan kommit en bit in i utbildningen var jag mer intresserad av att ta hand om skadorna än att spela. Tränade väl lite sporadiskt under de åren och spelade en del men det var framförallt som sjukgymnast jag var aktiv under många år i a-laget, när de huserade i division 3 med Sonny som ledare.”

Flertalet år senare, närmare bestämt 2000 så föddes den första sonen Max och ytterligare tre år senare kom Felix. Dessa två blev senare en anledning för Tomas att sadla om och bli ledare. Med facit i hand kan vi konstatera att det blev lyckat! Tomas meritlista som ledare är enormt lång och hans P99-lag är förmodligen det bästa ungdomslag som någonsin spelat på IP för Landoras räkning. Den oundvikliga frågan är varför och hur det kunde bli så här bra?

“Jag tror en av de största anledningarna till detta lags framgångar var att vi hade jäkligt roligt ihop. Vi gjorde enormt mycket tillsammans. Som 7-8 åringar hyrde vi Borstahusens scoutstuga för träning och umgänge en hel helg. Vi gick på fotboll tillsammans, vi samlades och såg fotboll tillsammans. På något sätt blev detta en grund och lägg därtill att vi tränade ganska mycket, ganska tidigt. Vi hade alltid bollen med på träningarna, i alla moment.

Vi kom tidigt upp i en hög träningsdos och när de var 12-13 år tränade vi 4 pass per vecka. Vi tränade med stor variation, dels med mycket skadeförebyggande träning, motorisk kontroll och dessutom fick jag hjälp av det stora kontaktnät jag har i fotbollsvärlden. Ska man nämna några så hade vi Bosse Augustsson, Pude, Jocke P, Håkan Söderstjärna och Jonas Olsson på plats!”

Det hörs på svaren att det brinner i Tomas när han pratar om tiden och vi får nog inte glömma att vår veckas profil själv var en stor anledning till att det gick bra. Men man får inte glömma bort hans parhäst under åren!

“Det stämmer! Jag och Jocke Weberg kompletterade varandra bra som tränare under hela denna resan och vi hade otroligt roligt med detta underbara gäng! Ett gott resultat är att vissa av grabbarna nu återfinns i HIF, vissa är i BoIS och framförallt till min stora glädje är en del tillbaka i Landoras a-lag!”

FB_IMG_1519121504899
Tomas och Jocke, eviga trotjänare tillsammans!

Vi passar på att fråga Tomas vad som är det viktigaste med att bedriva ungdomsfotboll och han får även chansen att ge några tips till dagens duktiga ungdomar som lirar i Landora.

“Ha alltid roligt och lyssna på dina tränare! Träna aldrig när du är sjuk! Det ska alltid vara roligt att spela fotboll och bollen ska alltid vara med, förutom när vi kör MAQ! (MAQ är den skadeförebyggande, motoriska träning som Tomas blivit ett med under de senaste åren, reds. anm). Ett annat tips är att man ska skynda långsamt. Många har bråttom över till elitverksamheten, men har man bara en bra tränare kan man vara kvar i den “lilla” föreningen ganska länge.”

Var där någon spelare som ni mötte med P99 som du tidigt såg skulle bli något extra?
“Vi spelade i Skåneserien med vårt lag och då mötte vi några av de bästa spelarna i Skåne. Där var ett par som stack ut: Teddy Bergqvist som nu är utlånad till Varberg, Pavle Vagic som sitter på bänken i MFF:s a-lag likaså Mattias Svanberg. Även Sead Haksabanovic som nu spelar i West Ham. Vi mötte även AIK en gång i Eskilscupens B-slutspel där jag tror Alexander Isak fanns med!”

Vilken av alla framgångarna värderar du högst egentligen?
“Vi vann högsta Skåneserien en gång och gick till final i Skånecupen inför ett fullsatt Baltiska men det jag rankar högst var nog när vi blev inbjudna till SM för 14 åringar. Där var vi faktiskt enbart en straffläggning ifrån att gå riktigt långt i slutspelet. Vi vinner vår grupp obesegrade framför elitlag som GAIS och Örebro.”

FB_IMG_1519121360620
Landoras P99, seriesegrare

Vi måste naturligtvis fråga Tomas om hans naturliga nemesis under alla dessa år – en annan Landoraprofil: Jonas Cajerby. Ni möttes ju otaliga gånger, du som ledare i BKL och han i Olympic. Framförallt minns vi era duster i Julcupen, när du t.o.m smög ner på bänken i Landoras P02-lag för att försöka besegra Jonas, då i LB07! Försök beskriva er relation som ledar-rivaler?

“Haha ja, jag och Jonas hade många duster på planen som ledare. Han är nog en av de allra mest vänliga och ödmjuka killar jag vet om, men det var väldigt prestigeladdade möten. Dels var Olympic väldigt bra när de spetsade sitt lag dels var de riktigt bra skolade. Vi möttes i många inomhuscuper, oftast var det finaler. Tror att vi var ganska jämna i antalet vinster. Roligast var när vi slog dem i Baltiskan i kvartsfinal i Skånecupen. Det stod 4-0 ganska snabbt och Jonas försökte använda alla sina taktiska kunskaper men lyckades inte ändra matchbilden.

När jag sen fick chansen att coacha Felix lag, många år efteråt, i final i Julcupen lyckades jag återigen besegra Cajerby, då i LB07. Dock var det inte på ett speciellt snyggt sätt men lyckan var ganska stor!”

Innan vi ska runda av pratstunden med Tomas måste vi ställa några obligatoriska frågor. Vi passar även på att känna på sanningshalten i en berömd skröna kring Tomas vinnarskalle!

Vilket är ditt bästa Landora-minne alla kategorier?
“Jag försöker svara  lite diplomatiskt här. Det finns en hel del träningsläger där det hände en massa grejer men jag väljer ändå att säga sammanhållningen i Landora under Sonny J och Rune Ek som ledare. Vi umgicks i princip alltid på helgerna och det var något unikt vi hade.”

Om du inte får svara Sonny, vem är då den bästa Landora-spelaren genom tiderna?
“Där var några stycken som var väldigt duktiga, men jag måste säga Rolle Frank! Han var ganska komplett som spelare!”

Det finns en skröna från Viktoria-åren när Max är riktigt liten och ligger vid sidan av målet. Han får en hård, välriktad rensning i huvudet och alla springer dit för att kolla hur det gick med den lilla grabben. Alla förutom en – Tomas, som är i full färd med att sätta igång spelet. Är detta sant? 

“Det är en helt sann historia. Max sitter vid sidan av målet och någon i motståndarlaget ska rensa iväg bollen med full kraft. Bollen tar mitt i ansiktet men jag är så fullt inne i matchen så jag tar bollen och försöker sätta igång, undrande varför vi inte kan fortsätta spela. Där står både med och motspelare och tar hand om Max! Jag har lite dåligt samvete för detta men jag tror ändå han blev härdad av händelsen!”

Var kom denna vinnarskallen ifrån?
“Jag vet inte riktigt var den kommit ifrån, men jag har alltid gillat att tävla. Den har blivit något mindre nu och sönerna har väl fått ta den lite av mig!”

Avslutningsvis ska vi naturligtvis ställa Tomas inför fem snabba, samvetstestande frågor! Svaren ser ni som vanligt i fet stil.

Kebabtallrik eller korv med mos på Haralds?

Att i Korpen få sätta en riktigt perfekt glidtackling i sista minuten eller få göra ett avgörande mål i slutminuten?

Aldrig mer få rehaba någons korsband eller aldrig mer få sticka ut och springa morgonrundan?

Vän med bollen eller Coerver Coaching?

Äta middag med Christer Hallbeck eller äta middag med Zlatan?

Vi tackar Tomas för pratstunden och önskar han lycka till i framtiden, med alla diverse knäskador och MAQ-föreläsningar!