Tag: Landoraprofilen

19 April, 201819 April, 2018 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #18

För artonde veckan i rad presenterar vi nu en profil som på något sett engagerar eller har engagerat sig i föreningen samtidigt som man på något sätt utmärkt sig som en sann profil i föreningens rödblå färger. Denna veckan har turen kommit till en av de mer välkända ansiktena på Landskrona IP. Alltid med ett leende på läpparna – såvida inte domaren haft en mindre bra dag! Veckans intervju bjuder på en tillbakablick från tiden Landora var i division 3 samt en och annan god anekdot! Veckans profil är Hans “Hasse” Waldemarsson.

Namn: Hasse Waldemarsson
Ålder: 54
Antal år i föreningen: 33
Tidigare funktioner i föreningen: Spelare, tränare ungdomslag, tränare seniorlag, styrelseledamot
Relation till föreningen idag: Älskar klubben och det kommer jag alltid att göra trots att det för tillfället är lite sämre med mitt engagemang

Hasse, hur började egentligen din gedigna karriär i BKL?
”Kung Sune” gjorde en succévärvning från Bois i form av min kropp och min plånbok och jag kom till en klubb som jag alltid kommer att ligga närma mitt hjärta. Tack ‘Kungen’.”

Med tanke på att du varit i Landora så pass länge, har det någonsin varit aktuellt med andra lag som varit intresserade av dina tjänster, om man tänker högre upp i seriesystemet?
“Ja, men av sekretesskäl så passar jag den frågan. Den enda klubb som kunde fått mig att fundera på en övergång är Makrillerna från Göteborg, alltså GAIS.”

Vad tror du var anledningen att du stannade så många år i föreningen, både som ledare och spelare?
“Finns bara ett svar. Kärlek! Kärlek till en klubb som betytt oerhört mycket för mig. Det finns också många härliga personer som jag haft förmånen att spela och verka med. Sonny, Rune, Wicke, Christer, Sluggo, Eve, BB, Jönne och jag hade kunnat fortsätta räkna upp 50 spelare till!”

Under alla dessa år i Landora måste det ändå finnas någon merit/prestation som etsat sig fast på näthinnan som lite extra bra?
“Ja, det finns många. Vinsten i NST Cupen, vinsten mot Halmia i Svenska Cupen, avancemangen till fyran och trean. Det finns hur mycket som helst. Men mitt år som mittback med Thomas Mähler, när jag vann den interna skytteligan ligger högt. Sonny gav mig tydlig order: Anfall !! Försvaret med Mähler i spetsen skrattade gott när jag gav mig på kas upp i motståndarnas försvar och röjde. Som tur var så hade vi en oerhört kompetent backlinje som jag tackar för möjligheten att agera anfallare.”

Du nämner ert avancemang till trean och fyran. På den tiden fanns väldigt mycket fotbollskompetens i föreningen, men vem är egentligen den bästa spelaren du spelat med/mot under din tid i BKL, Sonny undantaget?
“Som jag spelat med får det nog bli Rolle Frank trots att det finns knivskarp konkurrens. Sedan finns det spelare som stuckit ut vissa säsonger och överträffat sig själv. Som motståndare säger jag Hasse Mattisson som säsongen efter vi haft Husie på besök, där han då spelade, lämnade för MFF. Ruggigt bra.”

När vi ställt denna frågan till föregående profiler så nämnde Sluggo dig som en av de bästa han sett spela i BKL, vad är din relation till honom?
“Jag och Sluggo har alltid haft en bra relation. Vi är av samma kaliber vad det gäller att hjälpa domaren att döma matcher och vi har båda en inte alltför smickrande statistik vad det gäller utvisningar. Inget som varken jag eller Sluggo är stolta över. Sluggo är också en mästare på att berätta historier. De dövas årsmöte och huvudet på startpallen är högt rankade från hans historieskatt”

Det är lätt att blicka bakåt och drömma sig tillbaka till den mest framgångsrika perioden i Landoras historia med division tre- och fyrasejourer. Men har du egentligen någon relation till dagens seniorlag?
“Tyvärr som jag nämnde tidigare så har jag av olika skäl inte varit den mest frekventa besökaren på IP. Jag kan bara hoppas att det blir ett framgångsrikt år och att det slussas in unga förmågor som klubben kan bygga vidare på. Olle borgar för det och med Thomas erfarenhet så kan det säkert bli riktigt bra.”

För de som inte känner till Hasses framfart i föreningen så ska man tillägga att han i konkurrens med Tomas Mårtenssons P99-lag förmodligen coachat ett av de mer framgångsrika ungdomslagen i modern tid. Hasse tränade P93-lag tillsammans med Jonas Hallbeck. Under intervjun kommer vi in på just detta faktum.

Du och Jonas var ju ledare för ett väldigt framgångsrikt ungdomslag i Landora. Om vi tar oss tillbaka till den tiden – fanns det någon särskild händelse som sticker ut från den tiden?
“Vi hade ett bra lag med många duktiga killar. Det fanns absolut spelare som skulle kunnat ta sig upp en bra bit i seriesystemet. Vill inte rabbla några namn med anledningen att jag kanske glömmer någon som då känner sig förorättad. Vi spelade i högsta Skåneserien och fick bra motstånd. Största meriten är nog när vi vann Öresundsbro Cup. Anledningen till att det gick bra var en kombination av duktiga spelare och en bra sammanhållning. Jag hade också förmånen att dela ledarrollen med min mycket goda vän Jonas Hallbeck och vi hade en fantastisk rolig tid med killarna.

Det finns många minnen men våra träningsläger och utlandsturneringar var riktigt trivsamma. En match som satte sig på näthinnan var när våra stora rivaler Asmundtorp kom in fulla av självförtroende och en aning småkaxiga, som ungdomar kan vara i den åldern och skulle ‘köra över oss’. De blev fullständigt utspelade och jag tror det landade någonstans vid en 8-0 seger för mina och Jonas adepter. Slokörade åkte tillbaka till förorten och slickade sina sår.”

Vad är viktigast enligt dig med att bedriva ungdomsfotboll?
“Finns väldigt mycket. Kamratskapet i en klubb med allt vad det innebär tror jag är jätteviktigt. Vi har som ungdomsledare en viktig roll och skall vara ett föredöme och en förebild för ungdomarna. Vi skall som ledare lyssna på killarna så de känner sig uppmärksammade och betydelsefulla oavsett vilka förutsättningar och egenskaper individen har i bagaget. Föreningslivet lämnar också efter sig många bra värderingar om den bedrivs på ett klokt sätt. Hänsyn till lagkompisar och ödmjukhet är bra egenskaper som föreningslivet kan vara med och forma och påverka.

Fotbollen bidrar också med en förståelse där man som spelare umgås tillsammans och där killar från alla kulturer har en ypperlig möjlighet att hitta in i vår Sverigefamilj. Föräldrar träffas i samband med träningar och matcher och kanske knyts det band och skapas förståelse på ett väldigt naturligt sätt när fotbollen kan vara katalysator. Ledare och förening har här ett sort ansvar som inte alltid är så enkelt att bära men här tycker jag Landora gör ett bra arbete.”

Det låter som en väldigt spännande tid med härliga minnen, men om vi en gång för alla ska kora det bästa Landora-minnet alla kategorier?
“Eftersom frågan kommer så kan vi väl ta påfågelhistorien.

Under våra mest framgångsrika år så hävdade Sonny att vägen till Allsvenskan gick via Karlslunds motionsspår. Detta tog han verkligen fasta på och plågade lungorna av oss minst en gång i veckan. Till Janne Stenbloms förtret så fanns det någon i Karlslund som skrek hans namn högt och gällt varje gång vi kom springande. Janne trodde nog att det var något kärlekskrankt fruntimmer (ursäkta uttrycket) som letade en vältränad fotbollsspelare, men ack vad han bedrog sig.

Han sträckte alltid lite extra på sig när han hörde det skriket JAAAAAN!!! Sonny blev till slut lite irriterad och beslutade att en gång för alla reda ut vad det var för oidentifierad varelse som med dessa ljudstarka läten satte griller i huvudet på vår Janne. Döm om Jannes förvåning när Sonny spårade skriken till en påfågel av könet hane, inlåst i Karlslunds fågelhägn. Hur Sonny kunde konstatera att det var en hane förtäljer inte historien. Varför den skrek Jan har vi aldrig fått reda på men Janne har genom alla år fått höra historien när det pratas gamla minnen. Vill tillägga att berättelsen blivit en vandringssägen och att vad som i verkligheten hände kan ha förskönats något. Janne Stenblom har jag många fina minnen med. En hyvens kille och duktig ordförande i klubben som gjort ett bra arbete.”

Det ska tilläggas att vi i redaktionen länge önskat om en skröna från vår käre ordförandes tid i föreningen, att någon äntligen vågade ta bladet från munnen tar vi av hatten, bockar och bugar för. Innan vi ställer Hasse mot väggen med de fem samvetstestande frågorna i slutet så känner vår profil att han måste dela med sig av en anekdot till, vilket vi givetvis inte kan tacka nej till.
“Måste också nämna seniorlagets träningsläger i Tyskland där vi mötte ett amatörlag från Kiel. Vi var totalt spelmässigt överlägsna men Kiel hade en målvakt, 1.90 lång, sockiplast på fötterna och nävar som en rysk gruvarbetare. Han räddar allt med samtliga delar av kroppen. Sonny blir mäkta imponerad och efter matchen smyger Sonny fram till målvakten och utdelar en klassisk order, i ett försök att värva honom. PUTTGARDEN SONNTAG! (då skulle vi åka hem). En historia som är klassisk för alla oss som var med och som också visar Sonnys engagemang att förstärka vårt lag i ambitionen att nå Allsvenskan.”

Slutligen, om du tänker tillbaka på din karriär i föreningen – är där något som du skulle vilja ändra om du fick en chans?

Nej, jag tror faktiskt inte det.

FEM SNABBA

Kebabtallrik på valfritt kebabhak, eller korv med mos från haralds?
Korv med mos från Haralds

Nicka in en hörna eller långskott i krysset från 30 m?
Nicka in en hörna

Vinst med 1-0 eller vinst med 5-0?
1-0

Aldrig mer få se Liverpool spela eller aldrig mer få se Landora spela?
Den var jäkligt taskig. Jag passar för att inte göra någon besviken över svaret och för att även i fortsättningen vara välkommen på Landoras matcher.

Äta middag med Steven Gerrard uppdukad mitt i mittcirkeln på Anfield eller äta middag med Christer Hallbeck på Trastgränden?
Varför inte jag , Steven och Christer tillsammans på Trastgränden? Stevie grillar oxfile, jag öppnar en god flaska Barolo och Christer äter, dricker och ljuger lite.

Vi bjuder också in Mo Salah som partyhöjare. Han kommer garanterat inte att tacka nej till ett mål mat.

Vi tackar Hasse för pratstunden och ber om ursäkt för den taskiga ordvitsen på slutet. Huruvida Stevie G och Mo Salah skulle få tillstånd av Christer att vara med på grillparty på Trastgrändens bakgård förtäljer inte historien. Men vi får väl ta Hasse på orden – och sannerligen brukar Christer vara omhändertagande man!

6 April, 20186 April, 2018 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #16

Ny vecka, ny veckans Landoraprofil! Denna vecka möter vi en profil som till vardags tillbringar sin tid i föreningens fina ungdomsverksamhet. Efternamnet Stålhammar klingar säkerligen bekant för de flesta idrottsintresserade i Landskrona stad, men denna veckas profil är inte den nytillträde vice-ordföranden i den randiga grannklubbem tillika f.d FIFA-domaren Daniel. Nä, istället möter vi hans son Max, till vardags i P05-laget där han nyligen blev utsedd till lagkapten!

Max Stålhammar
Position: Yttermittfältare eller back
Favoritlag: Manchester United
Spelar i lag: BK Landora P05

Hur länge har du spelat fotboll i BK Landora? Hur kom det sig att du började spela i Landora?
“Jag har nog spelat i 8-9 år. Jag tyckte fotboll verkade roligt och mina kompisar på förskolan spelade i Landora, så då började jag där.”

Är det bara fotboll som gäller eller har du andra aktiviteter eller hobbys som tar upp din tid?
“Jag gillar att hålla på med ljud och bild! (Det var Max,som på egen hand, fotade och redigerade ihop den fantastiska tackfilmen från chokladfotbollen, som sedan skickades till Swedbank, reds,. anm). Utöver detta så game-ar jag en hel del!”

Det har gått ganska bra för ert lag de senaste året? Vad är största anledningen att det går så bra? Vad har ni för styrkor och svagheter?
“Vi har riktigt bra sammanhållning i laget och har kul ihop – det är nog största anledningen att går bra. Ibland har vi lite lätt att slappna av och bjuda in motståndarna i matchen igen, det kan vi förbättra. Annars är det nog passningsspelet som är vår största styrka. Men det är framförallt att vi är så bra kompisar som gör att det är kul att både spela och träna.”

Har man sett er spela på sista tiden kan man verkligen skriva under på hur god sammanhållningen är hos er. Du blev nyligen utnämnd till lagkapten – vad är det som gör dig till en bra kapten? Vad måste man tänka på?
“Det viktigaste är att stötta och peppa hela tiden. Både när det går bra och när det blir mindre bra.”

Man får säga att resultaten varit goda under vintern med finalspel i Skånecupen, Sportlovscupen och Vintercupen. Lägg därtill att ni spelade kvartsfinal i 04-klassen i Julcupen. Om vi tittar lite på säsongen som kommer – vad tror du om den? Både för lagets del och din egen del?
“Säsongen blir säkert bra. Vi ska ju åka till Göteborg Cup vilket ska bli jäkligt spännande. Många matcher, Liseberg, sova ihop i sovsal. Vi får väl se om man kan somna trots att Emil Olsson snarkar! För lagets del tror jag att det kommer gå jäkligt bra helt enkelt! Min personliga målsättning är att fortsätta utveckla mitt passningsspel. Dessutom har jag en målsättning att slå Filip “kräftan” Gummesson i “kräftboll” varje gång vi kör det på träningarna!

Seriespelet drar ju igång i helgen för er. Teckomatorp väntar på lördag i C-serien medan seriepremiären i A-serien mot Stattena blivit framflyttad. Är det några speciella motståndare som du tycker är extra tuffa eller extra roliga att möta?
“Där finns en hel del duktiga lag ifrån Helsingborg som vi brukar möta. Just Stattena är ganska svåra och möta för de är ganska fysiskt starka. Ramlösa Södra är nog min favoritmotståndare. Eftersom det alltid bjuds på tuffa matcher som vi brukar vinna till slut.”

Innan vi avslutar med fem tuffa frågor gräver vi lite i Max minnesbank och tar tempen på hans bästa minne ifrån Landora – alla kategorier.
“Vi spelade Sportlovscupen för drygt en månad sen. I slutspelet spelade vi i en finalgrupp mot IFK Hässleholm och Oxie. Vi vann första mot Hässleholm och spelade en avgörande match mot Oxie. Om vi vann den matchen skulle vi gå till final mot LB07. Med någon minut kvar avgjorde jag matchen (med ett riktigt snyggt skott i krysset, reds. anm) och eftersom jag inte brukar göra mål var det extra kul.

Max, övre raden till höger, avgjorde semifinalen i Sportlovscupen

I vanlig ordning avslutar vi intervjun med fem snabba etiska dilemman! Sedan Zlatan flyttade till L.A börjar allt fler och fler välja den varma, enkla, utvägen istället för att dinera med Christer H. Återstår att se huruvida Max vågar se honom i ögonen igen på måndag! Svaren ser ni som vanligt i fet stil!

Kebabtallrik från valfritt hak eller korv med mos från Haralds?

Du själv gör 3 mål och laget förlorar med 4-3 eller laget vinner med 3-0 men du gör varken mål eller assist

Du får aldrig mer skjuta ett skott mot mål med högerfoten igen eller du får bara använda vänsterfoten överallt på planen?

Bli känd för din talang på fotbollsplanen eller känd för din intelligens?

Äta middag med Zlatan i L.A eller Christer Hallbeck på Trastgränden?

Vi tackar Max för pratstunden, önskar honom lycka till i seriepremiären på lördag mot Teckomatorp och kan återigen konstatera att Christer får duka fram till ytterligare en person vid middagsbordet!

23 March, 201823 March, 2018 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #14

En aningen sen påsklovsintervju har ägt rum – givetvis är det återigen den viral succén Veckans Landoraprofil vi pratar om. Veckans profil är en man som varit personifierad med BK Landora under flera decennier och mer eller mindre haft en fot i alla olika funktioner i föreningen. Veckans profil går i folkmun under namnet Wicke och då vet alla landoriter att vi pratar om Lennart Wikström, en gång i tiden grundare till Viktoria (Landoras äldsta pojklag)!

Namn: Lennart Wikström
Favoritlag: Landora, BoIS, Manchester United och Oldham
Funktion i föreningen idag: Revisor
Tidigare funktioner i föreningen: Vice ordförande, Ordförande, Kassör, ungdomsledare mm.

Wicke, hur började egentligen din karriär i Landora?
“Jag spelade i BoIS till 19 års ålder. Det var 1973 och då var BoIS ett etablerat allsvenskt lag. Jag kände att jag inte hade kropp nog att mäta mig med Sonny och company och därför valde jag att lägga av. Min gamle juniortränare Erik Karlsson ringde mig och sa att Landora behövde folk. Jag gick ut och såg en match, såg den gode Sluggo spela vänsterback och tänkte att där kan jag nog också spela.”

Hur länge spelade du i BK Landora?
“Jag började träna på hösten under ovannämnda året och fortsatte i ca 10 år. Redan -76 drabbades jag av en allvarlig knäskada, så det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig. Jag startade dock korplaget Viktoria efter avslutad karriär så totalt blev det nog ändå ca 35 år.”

Under din spelarkarriär, finns där några större framgångar som väger lite extra tungt såhär när man minns tillbaka?
“Jag får nog säga att min största framgång kom redan när jag var tolv. Vi vann BoIS knatteserie och jag blev utsedd till årets knatte. Åren efter gick utmärkelsen till Per-Åke Theander, Göran Pettersson och Rolf Theander för att nämna några. Det är väl bara att erkänna att de lyckades bättre än mig med sina karriärer. ”

Största framgången i Landora?
“Största framgången i Landora var nog när vi gick upp i femman. Men då hade jag redan börjat trappa ner och gjorde egentligen inte så mycket nytta. Mina aktiva år är egentligen under Landoras magra tid. Man hade precis åkt ur fyran när jag kom dit och efter två år åkte vi ur femman också. Därefter gick det pyrt till i sexan också med vad jag tror är totalt tre poäng. Vi slogs om titeln som Skånes sämsta lag – men som tur var fanns där ett lag som hette Östanå Bruk som var sämre!”

Jag förstår att ni ändå hade en bra gemenskap och att ni fortfarande ses då och då, trots att ni hade några magra år där med resultaten. Hur kommer det sig med tanke på just de magra resultaten?
“Vi var riktigt duktiga på det klassiska Landoraspelet Smålandstolva. Många var kvällarna när vi satt och spelade kort i den gamla klubblokalen på Granada. Trots de få framgångarna ser jag tillbaka på dessa åren med glädje och det stämmer som du säger att jag fortfarande idag umgås med en del av dessa pågar. Vi hade fruktansvärt roligt!”

Men om du måste välja ett Landora-minne, alla kategorier?
“Hmm, det finns en del att välja på. Tror jag väljer ett mindre smickrande tillfälle som var lite symboliskt för den tiden. Det var ett av de riktigt usla åren och vi hade efter vårsäsongen beslutat oss för att tränaren måste sluta. Han var inte direkt populär och sa inför sista matchen, som för övrigt var mot Trollenäs, ‘Grabbar ge mig nu en värdig avslutning’. Det slutade med två utvisningar och en förlust med 9-0. Den ena utvisningen stod jag för, för övrigt min enda under min karriär. Anser fortfarande att domaren saknade humor. Det enda jag sa var att ‘låt oss försöka hålla i bollen, för så länge vi har den kan han väl inte blåsa mål till dem i alla fall’. Vid ställningen 9-0 började dem som var kvar plötsligt att jobba som djur, Pålle kom på att han hade en resultatlott med just 9-0. Det var inte den enda förlusten i den storleken så på den tiden kunde alla resultat inträffa. På hösten tog Göran Ekelund över och marschen uppåt började så smått.”

Intressant att du nämner att det var din enda utvisningen, vi har nämligen fått nys på en liten skröna om att din son, Björn, haft ett hetsigt och aningen ökänt temperament under sina ungdomsår i föreningen. Ryktet säger att du flertalet gånger fått bära ut honom från planen när du var hans ledare. Det är inget han ärvt från dig då?
“Haha, Björn var en dålig förlorade precis som hans far en gång var. Jag lärde mig inte förlora förrän i Landora, då blev man ju tvungen eftersom vi alltid förlorade. Däremot är ryktet inte helt sant, jag har endast burit ut honom en gång och det var i en match vi ledde stort. Björn som var en lovande lirare som ung hade själv haft julafton. Tror vi ledde med 8-3 och Björn hade nog gjort hälften. Plötsligt törnade han på en domare som gav ett inkast till motståndarna. Björn förklarade då i några väl valda ordalag vad han ansåg om detta. Domaren bad honom lugna sig men då hittade Björn några nya okvädningsord och domaren visade ut honom. Detta var Björn inte intresserad av och jag fick bära honom ända in i omklädningsrummet innan han lugnade sig. Tyvärr slutade Björn alldeles för tidigt med fotboll, hade för stora krav på sig själv.”

I samma mening som vi pratar om Wickes lovande son Björn så glider vi sakta in på vem veckans profil anser vara den mest lovande spelaren genom Landoras historia, Sonny undantaget. Efter betänketid så kommer ändå ett svar fram:
“Landora har haft många bra lirare under åren, Hasse W, Zico och Goce gick inte av för hackor. Men jag måste no säga att Roland Frank nog är den mest komplette spelaren jag sett under min tid i föreningen. En stenhård tekniker som tyvärr slutade alldeles för tidigt. Han gjorde aldrig en dålig match!”

Innan vi fortsätter med den hårt testande femlingen måste vi ändå fråga dig med rutin från föreningslivet – vad är det viktigaste, enligt dig, för att bygga en framgångsrik förening?
“Sammanhållningen var det viktigaste på vår tid. Vi var inte bra, men fy vad mycket skoj vi hade. Tror att mycket av just detta lever kvar, inte minst via Christer Hallbeck. Kul att vi återigen är fler och fler gamla Landoriter som kommer ut och kollar på matcherna. Nyckeln ligger nog i att ha bra ledare!”

Det låter som du har ganska bra koll på årets Landora, vad tro du om säsongen?
“Med en bra start tror jag att detta unga lag kan lyckas bra, hoppas på topp tre. Tror försvaret blir nyckeln men killarna framåt, Atto och Simon blir roligast att följa. Jag tycker också att det är extra kul med återvändarna från Tomas Mårtenssons gamla P99-gäng. Det ser lovande ut.”

Då avslutar vi denna pratstund med den alltid lika tuffa fem-snabba-sektionen som är ett stående inslag i profilintervjuerna. Svaren ser ni som vanligt i fet stil.

Kebabtallrik eller korv med mos på Haralds?
“Alla dagar i veckan”

BoIS åker ur Superettan eller Liverpool vinner Champions League?
“Den var inte rolig men om Liverpool vinner Champions får man höra det tills döddagar. Ifall BoIS åker ut kan de komma tillbaka.”

Aldrig mer få se en fotbollsmatch eller bara få se HIF spela?
“Aldrig mer få se en fotbollsmatch, den var lätt! Kan se en HIF-match om året, mot BoIS på IP, aldrig på Olympia!”

Vinna en match med 1-0 i sista minuten eller vinna en match överlägset med 5-0?
“Som gammal forward 5-0, tyvärr hände inte det så ofta under mina 10 år som aktiv. Det hände nog faktiskt aldrig, knappt ett noll heller.”

Äta middag med Zlatan eller med Christer Hallbeck?
“Det får bli Zlatan, Christer har jag käkat med många gånger och räknar med många till.”

Vi tackar Wicke för pratstunden och det återstår att se om Zlatan bjuder hem till idylliska L.A på en lika god köttfärslimpa som Christers fru Eva garanterat hade råddat ihop här hemma på Trastgränden i La!