Under året som gått har vi kunnat läsa om flertalet Landoriter som tjänstgjort i föreningen på alla möjliga vis. Inslaget på vår hemsida har mötts av många glada tillrop där tanken var att belysa det som varit i kombination med det som är nu. Därför är vi nu extra glada att så här kvällen före julafton önska alla Landoriter en god jul genom att bjuda på söndagsläsning med den allra störste Landoriten genom alla tider, Sonny Johansson. Så häll upp glöggen, i med mandlarna, plocka fram paradisasken och häng med i Sonnys berättelser från sin tid i klubben.

 

sonny_johansson141104_1
“Kung Sune”

– År i föreningen?

Började i pojklaget 1958, gick till Bois 1968, tränare i klubben 85-89, 92-96 och 03-09 = 26 år.

– Hur kommer det sig att det blev just BK Landora?

Min bror var materialförvaltare i klubben på 50 – talet och min mor tvättade matchkläderna, fanns ingen tvättmaskin på den tiden, fick göras i baljan i tvättstugan och hängas ut på gården, på den tiden bodde vi på Gripen och där var flera gamla Landoraspelare som bodde där och därför också att man drogs till Landora, vet att jag var och tränade med Bois en gång. Vi fick hålla till bakom gamla sittplatsläktaren på några gräsmattor, inga större krav för att vara en fotbollsplan.

– Vad betyder familjeklubben för dig?

Där är jag uppväxt och har haft många framgångar där både som spelare och ledare, största minnet är när vi som juniorlag vann DM. Vi slog ut BoIS i kvartsfinal, HIF i semi och MFF i finalen. Det var stort på den tiden. Jag har alltid haft hjärta för klubben och följt dem även när det gick tungt på 70-talet och jag var i BoIS. Jag hade mina kompisar kvar i klubben och vi höll till mycket i klubblokalen på Granada där det spelades mycket smålandstolva.

– Hävdar du än idag att vägen till division 3 går via Karlslundsskogen?

Det var till div 2, vi spelade i trean, och det var nära vi gick upp i div 2 det året –96. Det uttrycket kom när vi skulle börja vinterträningen inför säsongen –96, man fick lätta upp stämningen inför löpningen i Karlslund som jag ofta körde på vinterträningen. Det skadar inte att få lufta lungorna ordentligt och framförallt var där alltid någon som kallade på Janne Stenblom i skogen men vi hittade aldrig vem det var. Hasse sprang som en furie i spåret men han hann aldrig uppfatta vem det var.

– Hur skulle du beskriva din egen tränarstil?

Jag ville ha ordning och reda men även plats för mycket skratt och glädje. Rent fotbollsmässigt hade vi våra grunder men jag släppte mycket till individen att lösa situationerna på planen vilket är ett måste för man kan inte förutse alla situationer som händer och har man duktiga spelare så fixar de det, somliga får man kanske styra och hjälpa mer.

– Vi på redaktionen fick höra att det var en del av spelarna som var lite skraja för att vara borta från träning. Stämmer det att en hel del av spelarna var rädda för att ringa dig och meddela att de inte kunde träna?

Hur tror du det kommer sig?

Jag tror inte att de var rädda men kände väl trycket när man inte hade ett godtagbart skäl för att utebli, konkurrenssituationen i laget som man har som verktyg är bra att ta till då.

– Sen var vår ordförande Janne Stenblom ivrig att få med en egen fråga i denna intervju, ”tror du inte att du hade framstått som en liten bättre människa om du bett mig sluta istället för att samla ihop mina fotbollsgrejor i en svart sopsäck för att skänka till Elsa Kittel?”

Nej, nej det var inte jag som gjorde det, det var vår materialare “Siffe” som var trött på Jannes eviga tjatande om att Siffe använde fel sköljmedel när han tvättade våra tränings- och matchkläder och dessutom hade han “mage” att klaga på Siffes kokta korvar som var så välkokta. Det hade ibland blivit kokta ett par träningspass, blev några över så lades dem i en plastpåse och koktes igen nästa träning. Jag förstår “Siffe” till fullo att han packade ihop Jannes grejor.

landora_2
Några sura miner verkar det dock inte vara mellan Sonny och Janne. 

– Vem var den viktigaste spelaren som du tränade i BK Landora?

Det var under perioden 92-96, en underbar tid som tränare. Jag får väl säga att Hasse och Micke var klippor i laget som höll ihop och satte krav på medspelarna. Om jag ser till spelarnas kvalité så är det som många tycker Rolle Frank, en mycket komplett spelare som jag försökte få till Bois när jag var tränare där 97-99 men tyvärr gav han sig inte chansen och det tycker jag även om en spelare som jag hade första etappen som tränare i klubben. Ulf “Spjutet”, tycker det var synd att han inte gav sig chansen att prova på högre nivå, en underbar spelare och kille.

– Hur kommer det sig att du sa Puttgarden till en förvirrad tysk målvakt under en halvtidspaus?

Detta måste vara en skröna från Hasse som är ingift halvtysk, inget jag minns.

– Från din egna spelarkarriär, vem var den jobbigaste mittbacken du mötte? Och varför?

Det var Roy Andersson och Krister Kristensson i MFF. De var så samspelta och täckte upp varandra föredömligt och även tuffa spelare men det blev ändå några baljor mot dem. Framförallt minns jag första året vi gick upp i allsvenskan –71 inför 27-28 000 åskådare, där gjorde jag båda målen i en 2-2 match-

– Är det något du hade velat göra annorlunda under din spelarkarriär så här i efterhand?

Skulle kanske varit att jag stått på mig mer när jag hade proffsanbud. Jag fick från ett antal klubbar som Molenbaek i Belgien, Hamburg SV, Grasshoppers, Fortuna Köln, Hibernian, Twente och kanske där jag var närmast AZ-67, men tyvärr blev det aldrig något.

– Går det inte att betrakta merparten av dina 309 mål som rätt fula?

Det är korrigerat till 310 mål och alla är fantastiska skolexempel på hur ett mål ska göras.

– Avslutningsvis får du ordet fritt att berätta din absoluta favorithistoria från din tid i klubben!

Jag kommer ihåg första seriematchen när jag kom till klubben och vår materialare på den tiden Eve Nilsson hade gjort chokladpudding med vispgrädde till killarna i halvlek. Jag kom in lite senare och vem hade huggt in direkt, jo Spjutet. Det var bara att acceptera hur det var med den tidens förtäring i halvlek. Vi vann matchen 2-1 mot Borlunda och Spjutet gjorde säkert mål. Eve var en fantastisk materialare, kock som han hade varit, fanns alltid något att äta efter träningar och matcher.

Som sig bör avslutar vi profilintervjun med “fem snabba”.

Korv med mos på Haralds eller kebabtallrik på valfritt hak?

Haralds

BoIS eller Landora?

Båda. Landora är jag uppväxt och fått min fotbollsuppfostran som jag senare kunde förverkliga i Bois

Expedition Robinson eller Bonde söker fru?

Inget för mig något av dem

Tatuering eller piercing?

Inget av dem

Middag med Christer Hallbeck eller middag med Zlatan Ibrahimovic?

Givetvis med Christer, vi har haft många trevliga träffar tidigare och hade säkert haft en till

 

Vi tackar Sonny för intervjun och passar på att önska både “Kung Sune” och alla Landoriter en riktigt god jul!

Leave a Reply