Wicke levererar ord och inga visor

Nu får det va slut på hedersamma förluster. Det är viktigt att börja plocka poäng så att vi inte hamnar riktigt illa i det.
Efter två hyfsade matcher mot topplagen Fram och Allerum, dock med noll poäng, ställs vi nu mot Tågarp som är ännu ett topplag i den här serien. En serie som i mina ögon är ganska dålig, ett brutalt konstaterande då vi ligger illa till i serien.
Det visar vikten av hur viktigt det är att kunna ha tillgång till samma spelare vecka efter vecka. Helst hyfsat tränade dessutom. Jag minns vad jag svarade i mars/april på frågan “Hur ser det ut för er i år?

Det ser iaf bättre ut än förra året, vi har ett spelande lag som bör tillhöra toppen av serien. Sa också att en fara är att vi är ett typiskt medgångslag.

Kan trots tabelläget fortfarande tycka att jag var rätt ute. Ett av de stora problemen som jag ser det är att vi aldrig fått chansen att använda de spelare som då var ordinarie i match efter match. I stället måste nya konstellationer testas vecka efter vecka.
Anledningarna till att det är så är naturligtvis många, där jobbet spelar en stor roll. Självklart måste jobb gå före en träning på vår nivå. Tror dock att om alla rannsakar sig själv så finner de träningstillfälle då se valt att göra något ‘roligare’ än att träna. Det tycker jag inte är okay. Det är svårt för våra coacher att bygga ett riktigt bra lag, vilket det på pappret finns förutsättningar till, när man ständigt måste hitta nya lösningar inför varje match. Framför allt saknar jag kontinuitet på den viktiga mittbacksposten. Hade även önskat att få ha samma killar på vårt inre mittfält varje vecka.
Vill passa på att tacka alla killar som hoppat in och hjälpt till vid olika tillfälle. Inte minst Stefan Andersson som förra vecka ställde upp och dessutom accepterade att sitta på bänken hela matchen. Tänk om alla kunde ha den inställningen.
Nu till något som gjorde mig besviken och förbannad förra veckan. Av olika anledningar kom jag inte förrän i halvlek, ser att det står 1-1 samtidigt som domaren blåste av för första halvlek. Oavgjort efter att ha dominerat första halvlek mot ett topplag borde innebära god stämning. Så var inte fallet, på flera håll diskuterades högt och tydligt vem som gjort si och vem som gjort så. Ledarna fick ägna en stor del av pausen till att försöka reda ut vad problemet var. Mycket käbbel mellan killarna om vem som hade sprungit tillräckligt mycket i olika situationer. Som Peter eller ev Thomas uttryckte det, närminnet sviker allt oftare, MAN VINNER TILLSAMMANS OCH FÖRLORAR TILLSAMMANS.
Det måste inte vara försvarets fel att det släpps in till synes billiga mål, om anfallare och mittfältare gör sitt jobb till hundra procent så hamnar inte bollen i försvarsområdet alls. Omvänt är det inte lätt för ensamma anfallare att göra något framåt om de inte får hjälp bakifrån att hålla fast bollen rätt planhalva. Med andra ord, sluta hacka på varandra, stötta varandra och ge själv allt i alla läge. Ni som sen efter matchen kan se er i spegeln och kan säga att jag kunde inte sprungit en meter till, jag kunde inte i någon situation gjort mer för att hjälpa en kompis i en svår situation. Ni har all rätt att kritiskt framföra era åsikter efter matchen. Som det så vist sägs i den religösa världen

“Den som är utan skuld må kasta första stenen”.

Ta er nu samman, inte ett ont ord till en medspelare. Bara uppmuntrande ord, ingen gör misstag med vilje. Det är ledarnas uppgift att justera, kommentera sånt som går snett. Finns inget ner irriterande än att få en syrlig kommentar från en lagkompis efter att ha gjort ett misstag. Man är själv djävligt medveten om att det inte var bra gjort.
Nu går ni ut och ger Tågarp en riktig match, de kom undan med blotta förskräckelsen på IP. Det är vår tur att ha lite stolpe in. Tyvärr kan Sluggo och jag själv inte se matchen den här gången på grund av andra barbariska åtagande.

Lycka till.

Leave a Reply