Nu drar det ihop sig, det är dags för årets viktigaste match för vårt stolta A-lag. Matchen mot Fram på Exan. Det är kanske inte så alla ser på det, men för oss som varit med sedan 70-talet är det så. Finns ingen match jag hellre ser en vinst i än denna.
Tycker att vi borde vunnit på hemmaplan då vi hade många chanser att avgöra innan vi onödigt släppte in dem i matchen.

Det har varit lite trist att läsa inläggen både från ledare och spelare denna veckan, då menar jag inte inläggen som sådana utan att de alls behövde skrivas. Jag har full förståelse för den frustration som man som ledare och spelare känner när folk inte ställer upp så som man önskar. Jag har full förståelse för att jobb måste gå före i så gott som alla sammanhang, men i många andra fall tror jag att det är en prioriteringsfråga.
Tillbringade själv många år i sexan innan marschen uppåt startade. Vi var under långa perioder riktigt dåliga, fråga Sluggo om han minns vad han fick höra på Mallis 1977, men vi tränade i princip alltid. Till vilken nytta kanske ni undrar. Genom att alltid va många och engagerade på träningen så blev det lättare att locka hyfsade spelare till klubben. Bristande träningsflit tycks dock vara ett utbrett problem i många föreningar inte bara i Landskrona, vilket dock är en klen tröst för ett Landorahjärta.
Att t.ex BBK tycks ha enorma problem hjälper ju inte oss. Därför var det glädjande att se mycket folk på träningen idag, tyckte även att det var bra fart så länge jag stod där. En del tunga namn borta av olika anledningar men om vi ger oss fan på det så nog ska vi kunna fördärva deras stora dag. De firar nämligen 80-års jubileum på kvällen. Sälj er dyrt och lycka till.

Några ord om mitt kära Viktoria som hade höstpremiär. Höjdpunkten kom ganska tidigt då Robban Andrievski visade att han fortfarande hade haft mycket kvar att ge även i aktiva sammanhang. Efter att ha dribblar av ett par man och stänkt in mål nr ett fick han dock utgå pga skada. Förmodligen övertränad då han lär ha spelat på Exan även förra Tisdagen. Janne rörde sig som vanligt över stora arealer, till vilken nytta undrade dock den mycket rutinerade åskådartrion Nisse, Christer samt undertecknad. Nisse hade även synpunkter på sjukgymnasten eftersom han inte sprang ner någon på hela matchen. Vi var överens om att han förmodligen har semester och inte vill ha fler patienter på ett tag. Ett par klappklappmål och ställningen var hastigt och lustigt 4-0. Lite slarv i försvaret, trots Bennys tappra försök att kalla hem folk, och det var nästan match igen.
Den utmärkte Micke målvakt såg dock till att det slutade 4-2. Inte den Micke som stod i Landoras glansdagar, han är för gammal nu, utan en annan Micke. Dock i en lika snygg målvaktsdress som den gamle.
Som sagt, nu trycker vi till Fram på lördag.

Leave a Reply