Till lördagsfrallorna bjuds det på en härlig långläsning om en riktigt stor Landoraprofil, nämligen Tobias Andersson. Så bre på smöret på frallorna, hyvla osten, hacka gurkan, häll upp den där efterlängtade kaffekoppen och ta del av en massa härliga Landoraanekdoter!

Ålder 38

Antal år i föreningen? 1985-2015, de sista åren blev det dock inte så mycket då baksidorna sa ifrån redan i omklädningsrummet.

Relation till föreningen idag?
Landora in my heart forever är väl en typ av relation, men annars rätt så klent, har bytt ut stora bollar till lite mindre och hänger mest ute på
Don Dion de la Vegas mansion Erikstorp, så vi försöker hålla Landorafanan i topp även där ute.

Hur började din karriär i Landora?
Började 1985 med Christer Hallbeck som tränare, och sen dess har han varit som en 2:a far till mig. Då tränade vi på den lilla planen sidan om B-plan och jag kommer ihåg jag tyckte A-lagspelarna såg så stora och gamla ut, tydligen var dom nog inte så gamla då jag själv var 17år när jag fick ta klivet upp från J-lag till seniorfotboll. Min första A-lagsmatch var ett inhopp i Div. 3, då styrde Sony Johansson och Rune Ek om jag minns rätt. 
Sluggo hade hand om B-laget och där fick vissa (Jim Bågesjö) bara vara med om han hade bil. 
Jag började som högerback men klättrade med åren ett steg uppåt och har väl mest spelat högerytter under karriärren,
en gång i tiden var man till och med snabbare än Macki Madsen, och de sista åren var jag tyvärr snabbare än mina muskler, så de small titt som tätt. 
Har tyvärr ingen koll på hur många seniormatcher jag hunnit med, men borde blir några stycken i alla fall.

Under din aktiva spelarkarriär, finns det någon framgång som du har på näthinnan än idag?
Under  junior-åren minns jag LISA-cupen (Förmatcher till BOIS) som stort, pampig känsla att spela på stora A-planen inför stor publik.
När HIF-klacken var på plats hade vi alltid (tyvärr) dem på vår sida, då de trodde vi var HIF:s juniorlag, bra koll där…
Annars är det ju flytten upp i seniortruppen, det var stort på den tiden, att få träna och spela med de stora killarna, man hade ju sjuk respekt för dem på den tiden. 
Och såklart de gångerna vi lyckades ta oss upp i seriesystemet, allting flöt på under de säsongerna, stolpe in, både på och utanför plan (!), stämningen var verkligen på topp!
Och att överleva Peter Robinsson häxblandningar på Plinget var en framgång i sig varenda gång, många som inte ens lämnade klubbstugan.

Vad var det bästa med BK Landora under din tid som spelare?
Klubben kallas ju inte Familjeklubben för inget, här hade vi en sammanhållning som hette duga, man levde för fotbollen och ingenting gick före. I stort sett alla mina vänner har jag fått genom fotbollen. Det kunde vara riktiga fighter på träningarna, men inne i omklädningsrummet var stämningen alltid på topp. 
Och efter matcherna var det alltid party hos någon i laget, där alla samlades igen för att sedan gå ner och stänga Tycho, Preben och Strand!

Vem är den bästa du spelat med/mot under tiden i BKL?
Oj, här kan rabblas många, har blivit en del med- och motspelare under åren.
Men medspelare som kan nämnas är ju helt klart brorsan Micke Widell, Pär Sandå, Thomas ”Biffen” Larsson, Kalle Lindgren, Mackan Bengtsson, Rolle Frank, David Conradi, Fredrik Wikerberg, Ronnie Tolevski mfl.
Motspelare, jag mötte Pontus Farnerud under 7-mannaspelet någon gång då och då, han blev ju ganska bra sen. 
Och Andreas Isaksson när han spelade i Trelleborg, vår busschaufför var helt säker på att Andreas aldrig skulle bli nåt eftersom han var alldeles för lång, hmm…

Vid tidigare intervjuer med olika Landoraprofiler har ditt namn kommit på tal, bland annat via ett antal smeknamn och bland annat dök det upp smeknamnet “HT”. Stämmer det att det står för “Hångel-Tobbe”?

Haha, det var gamla goda tider det ja, det var Pär Sandö som började kalla mig det, men då fick han heta TP, Talle-Pär, för han var inte ett dugg sämre på den tiden!

Vid intervjun med Micke Widell så kallade han dig även för “brorsan”, kan du utveckla detta?
Brorsan var han som tog hand om mig när jag kom in i seniortruppen, vi blev verkligen som bröder direkt, han visade mig t o m hur det gick till på Johns och Tycho!
Många som frågat under åren om vi verkligen är bröder, svarar alltid ja på den frågan! 
Än idag kallar jag honom för brorsan, nuförtiden hänger vi mest vid hans pool under sommaren. 
Ryktas även att han skall bjuda in till stor Grill & VIP-kväll inom kort! 

Vilket är ditt allra bästa Landoraminne?
Det är i alla fall inte när Sonny skulle trycka mina ljumskar innan en match i Svalöv, trodde han ville döda mig, aj!!!
Men sammanhållningen helt klart, all tid man lagt i omklädningsrummet, i bastun och klubbstuga, före och efter träningar och matcher, det saknar jag mer än fotbollen i sig idag. Att umgås med sina bästa vänner flera dagar i veckan. En re-union kväll hade varit guld värd.
Förbannat tråkigt att bli gammal. 

Om du hade fått åka tillbaka i tiden, finns det något i din Landorakarriär som du hade velat ändra på?
Hmm, lite mer sköljmedel under åren Siffe (Materialare) tvättade hade inte skadat, vankades skrapsår varenda gång man tog på tröjan,
och kanske skickat Christer Hallbeck på någon kurs ”hur man kokar ägg”.

Fem snabba

Korv med mos på Haralds eller kebabtallrik på valfritt kebabhak
Korv med mos på Haralds

En vinstmatch eller en helkväll på “Strand”
Haha, inget slår en helkväll på Strand, lilla dansgolvet!

Vinst med 1-0 eller 5-0
5-0, alltid fint med kross!

Tunnla Pär Sandö eller chippmål på Micke Widell
Svår denna, men får bli att tunnla Pär, han blev alltid så förbannad, och då gjorde man såklart det en gång till, lätt var det också.

Middag med Zlatan i L.A eller middag med Christer Hallbeck på Trastgränden
Christer alla dagar i veckan!

Vi tackar Tobbe för intervjun och för de fina Landorahistorierna! Samtidigt kan vi även konstatera att en måltid hos Christer Hallbeck fortfarande slår högst hos våra Landoraprofiler.

Leave a Reply