Veckans Landoraprofil möter denna veckan en profil, som verkligen är just det, en profil. Framförallt kanske inte förknippad med Landora, utan mer med vår randiga granne. Däremot är det alltid lika trevligt att få en pratstund med vår allas “Pude”. Veckans intervju bjuder på ett par anekdoter från BKL-tiden men även lite framtidssnack!


54258108_404835440079607_1408601401658966016_n
Veckans profil Pude, översta raden fyra från vänster, bjuder på ett tidningsurklipp från sin tid i BKL.

Namn: Patrik ”Pude” Johansson
Ålder: 50 år (51 år 2 april)
Antal år i föreningen: 3 år som spelare, ett halvår som juniortränare 1994
Relation till föreningen idag: Egentligen ingen relation idag mer än att jag känner personer som är aktiva runt föreningen på olika sätt.

Om vi går rakt på sak angående den mest aktuella kopplingen till dagens Landora, visst måste du varit aktiv i BoIS under tiden Landoras nya huvudtränare Jörgen Pettersson var aktiv i BoIS?
Det stämmer, jag var huvudtränare i BoIS 2006-2007 när Jörgen fortfarande var spelare och sedan anställdes jag som klubbchef när Jörgen fortfarande var kvar som tränare i BoIS. Och jag var ju också med när vi i klubben fattade beslut att Jörgen skulle lämna. Verkligen inte roligt beslut att vara en del av men det är tyvärr en del av de tuffa förutsättningar som råder i branschen.

Ska vi vara ärliga så förknippas kanske inte först och främst ditt namn med BK Landora. Hur kommer det sig att du hamnade där?
Jag hamnade nog i Landora av flera skäl. Lennart Olsson (tidigare Landoraprofil, reds, anm), klubbens ny tränare inför 1990 hörde av sig när jag inte fick fortsatt kontrakt i BoIS. Dessutom spelade min kusin Anders Karlsson i laget som jag kände väl, Lennart Wikström en annan kusin satt i styrelsen och några kompisar var väldigt aktiva i BKL. Ambjörn Wahlberg och Martin Rentschler (även om Martin gick till BoIS 1990). Jag kände ytterligare spelare i laget så det var lätt att komma in i gänget.

Om du skulle beskriva din period i BKL kortfattat, hur låter det då?
Eftersom jag samtidigt tränade BoIS junior/u-lag var det svårt att hinna träna mer än vad Landora gjorde. Vi hade 4 träningar plus match med BoIS och 2 träningar plus match med BKL. Minns Christer Hallbäck sa, efter att ha konstaterat att min bil stod parkerad utanför IP varje dag i veckan, ”ska du inte fråga kommunen om du kan få en egen parkering?”

Min tid i Landora var verkligen en rolig tid. Det fanns ett härligt kamratskap och ett lah bestående av en synnerligen blandad skara av erfarna, karaktärsstarka och duktiga fotbollsspelare kombinerat med en generation unga killar med stor talang som var 17-18 år. Det märktes att det fanns en fin grogrund för det som senare skulle komma att bli Landoras sportsligt bästa period i modern tid. Det fanns en styrelse med kloka och engagerade personer, det fanns otroligt starka eldsjälar med Christer Hallbäck, Nisse Wallin, Rune Ek för att bara nämna några och de äldre spelarna i A-laget skapade en miljö som gjorde att de riktigt unga spelarna lätt kunde känna sig hemma.

Sen tog du ett kliv över till de randige, och många minns kanske din period som assisterande tillsammans med Sonny, där ni snubblade på kvalet till Allsvenskan. I det laget fanns där en del profiler som sedan skulle ta klivet över till BKL, tänker på Marcus Söderman (f.d Bengtsson), Kalle Lindgren, Pär Sandö, Micke Widell och Kim Nilsson för att nämna några. Vad säger du om den tiden, var där någon av dessa som var väldigt nära att ta klivet vidare från BoIS?

Det stämmer inte riktigt. Efter Landora-tiden drog jag faktiskt iväg och arbetade som reseledare och tog en paus i fotbollslivet. När jag kom tillbaka tog jag upp det igen och det första uppdraget jag hade var faktiskt Landoras J-lag 1994 på hösten. De tappade sin tränare på sommaren och jag var tillbaka hemma igen och tyckte det kunde vara roligt. Jag var därefter spelande tränare i Asmundtorp tillsammans med Thomas Gustafsson i 1 år. Därefter blev det ett år i HIF J innan Sonny tog BoIS och jag blev assisterande. Jag har ju stött på många Landora profiler i BoIS. Mikael Nilsson (Widell), Robban Andrijevski, Mattias Nilsson, Jörgen Larsson, Thomas Larsson, Kim Nilsson, Marcus Söderman, Kalle Lindgren, det finns säkert fler. Alla dessa var bra spelare och hade säkert kunnat varit kvar längre på hög nivå men konkurrensen är stentuff.

När man pratar om någon som hade det där lilla extra är det är ju alltid svårt att inte prata om Rolle Frank.Han var ju en spelare som skulle ha kunnat spela på Allsvensk nivå, han hade det lilla extra. Kanske var det olyckligt att BoIS var lite på dekis i mitten av 90-talet de år då Rolle hade varit i rätt ålder att ta steget över för att etablera sig på en högre nivå.

Kung Sune undantaget, vem skulle du rangordna som största Landoraprofilen du stött på?
En mycket svår fråga för jag kan hitta många, men här kommer ett försök till topp 3.
1. Christer Hallbeck – det behövs ingen förklaring
2. Hasse Waldemarsson – han var mr Landora för domare, publik och motståndare under många år och var med och satte hela den sköna prägel på klubben som bar framgång.
3. Sluggo – Helt enkelt en Landoraprofil. Dr Jekyll & Mr Hyde. Lika go’ och gla’ som han kunde vara så kunde fan flyga i honom på plan. Men en riktig Landoraprofil

Övriga: Peter Robinson, Nisse Wallin, Janne Stenblom, Urban Hector, Lennart Wikström, Rune Ek osv.

Vad är ditt bästa all-time high Landoraminne?

Jag måste nämna tre anekdoter:

Den första är när vi var på läger i Weissenhäuser strand hade jag varit skadad och skulle tillbaka in i träning igen. Jag spelade med B-laget på lägret och vi mötte ett lokalt lag som verkade komma direkt från puben. Jag var ganska dominant och jag tror vi ledde med 5-0 i paus. Då skickade pub-laget in en kort fjunmustaschklädd liten kille i hockeyfrilla. Han punktmarkerade mig hela andra halvlek. Han markerade mig även när de hade bollen. Tror fan att han måste följt med på puben efter matchen.

Den andre är när de hade infört gult kort för könsord i början på 90-talet. Då inledde vi en intern tävling om vem som kunde skrika det bästa alternativet till könsord. Hasse använde frekvent könsord men la band på sig själv en gång och skrek när han sköt högt över mål ”jag har mjukost i skorna”

Det sista minnet är när de hade infört flygande fria byten i början på 90-talet och Lennart O hade bestämt sig för att sätta in vår avbytare men tillika bästa huvudspelare Anders Grahn vid varje hörna och frispark offensivt. Det var ett jäkla in och ut så till slut vägrade Grahn och lämna bänken. Han satt bara kvar.

Sen är det klart att genomgången då Lennart O skulle ändra lite i spelsystem och sa ”Grabbar, idag ska vi spela med 3 man i fyrbackslinjen” också går till historien.

Landskrona Bois - Lunds BK Assyriska Patrik Johansson Foto: Aline Lessner

Patrik Johansson
Foto: Aline Lessner

Vi kan inte undgå att prata lite BoIS med dig, där du är en av de största profilerna i modern tid. Vad tror du om årets lite mer hemvävda säsong? Vi har två BKL-profiler i BoIS a-trupp i år i Jacob Ondrejka och Max Mårtensson.
BoIS går en oviss säsong till mötes. Många oerfarna unga spelare som har fina förutsättningar men som behöver en trygg och stabil omgivning för att blomma. De erfarna spelarna i laget måste leverera och göra det från start så att de unga kan få växa med uppgiften och att inte för stort ansvar glider över på dem för tidigt. Den risken finns om inte resultaten kommer direkt. Jag kan inte dessa spelarna väldigt väl men de kommer nog att först och främst vara inhoppare, men båda har fina förutsättningar att få mer tid efterhand under året. Vi behöver dessutom unga spelare som kliver fram och tar nästa steg. Det är de och deras utveckling som kan bli tungan på vågen för en framskjuten plats i serie om de erfarna håller den stabila nivå man hoppas på.

Sista frågan – kommer vi någonsin få se dig vid sidlinjen igen som ledare, eller har du lagt upp taktiktavlan på hyllan för gott?
När min yngsta dotter har blivit lite äldre och logistiken är mindre med alla barn som ska köras till olika aktiviteter så tror jag att jag tar ett lag igen. Det är fantastiskt roligt och man saknar att vara ute på plan.


Fem snabba, tuffa frågor

Köttbullar med mos på haralds eller kebabtallrik från valfritt hak?

En tunnel som siste man eller en rensning upp på läktaren?

Få anordna en res till Champions League final med LA Travel eller få coacha i en gruppspelsmatch i Champions League? 

– Att HIF vinner Allsvenskan tre år i rad eller att BoIS aldrig igen går till Allsvenskan?
Jag hade fått stå ut med att HIF hade vunnit Allsvenskan tre år i rad. För samtidigt hade det betytt att en del spelare sorterades ut därifrån som hade kunnat bidra i BoIS, precis som i slutet på 90-talet, Sundet, Ljung x 2, Urban Stoltz, Mathias Eklund.

– Middag hos Christer Hallbeck på Trastgränden eller middag med Zlatan i Los Angeles?
Har varit i LA men inte hemma hos Christer. Kör på Trastgränden!!

Leave a Reply