Veckans Landoraprofil är en profil för den lite tidigare generationen i föreningen, tillika den 44:e profilen som vi intervjuar. Vi på redaktionen kan nu avslöja att vi börjar närma oss slutet på den här hyllningsserien av profiler och vi har bara ett fåtal hyllningar kvar innan vi når målet: 50 intervjuer. Veckans profil är en man med ett legendariskt smeknamn som också bjuder på vassa anekdoter innehållandes både käppar och gräsklippare! Veckans profil är Jan-Åke ”Flax” Eriksson.

Namn:
Jan-Åke ”Flax” Eriksson
Ålder: 66 år
Antal år i föreningen: Jag tror det blev 18 år
Olika roller i föreningen: Spelare som aktiv, över 150 A-kamper och en massa B-kamper. Sedan som spelande ordförande i några år.
Relation till föreningen idag: Kollar in hemsidan och serietabellen efter varje match
Favoritlag: BK Landora och Liverpool

fullsizeoutput_20b
Jan-Åke “Flax” Eriksson, kanske här i sina glansdagar?

Vi har fått en hel del önskemål om att ha med dig som Veckans Landoraprofil. Vad tror du själv är anledningen till att du är så efterfrågad?
Jag var ordförande under en mycket svår tid i klubben då vi låg i ”sexan” i början av 80-talet. Men med gemensamma krafter lyckades vi vända skutan. Det sista jag gjorde innan flytten till Värmland 1986 var att värva Sonny Johansson som spelande tränare. Tyvärr fick jag inte vara med om klubbens avancemang i seriesystemet.

Smeknamnet ”Flax” är smått ikoniskt och ger oss yngre en hel del funderingar. Var det så att du hade mycket tur på fotbollsplanen eller vad an smeknamnet?
Namnet Flax måste bero på att jag har tur i kärlek. Jag lyckades ”fånga” Landskronas snyggaste tjej och är fortfarande gift med Lena sedan 1976.

Hur skulle du själv sammanfatta din tid i Landora? Hur kom det sig att du ägnade så mycket tid i föreningen?
Tiden i Landora var som en kamratförening, med en otrolig sammanhållning. Jag ägnade tid för föreningen för att jag kände att jag gjorde skillnad och att jag fick mycket respons för mitt arbete.

För vår yngre generation Landoriter, om du själv får göra en topp-tre lista med Landoraprofiler, kanske från din era, hur skulle en sådan lista se ut?
Ingemar Atteryd, ordförande med stor pondus.
Christer Hallbeck, Mr Landora
Lennart Wikström, ”tänkande August” både på och utanför plan

Om vi koncentrerar oss på det fotbollsmässiga, har du bevittnat någon fotbollsspelare som stuckit ut lite mer än andra?
Jag nämner två namn. Taylor Walker, målfarlig forward och Hasse Waldemarson, oöm back och målfarlig trots positionen.

Det som hör våra profilintervjuer mest till är att dra fram en anekdot eller två som man håller högt i minnesbanken, har du några sådana att bjussa på?
Det finns många anekdoter och svårt att plocka fram dem efter alla dessa år, men här kommer två:
Vi spelade mot St. Harrie och Sluggo gick som vanligt och ”tjabbade” med gubbarna på bänken längs med linjen. Detta slutade med att någon räckte ut sin käpp och fällde Sluggo. Stort palaver utbröt men domaren lyckades lugna ner det. Tyvärr tror jag att Sluggo blev utvisad innan matchens slut.

Den andra utspelar sig när vi skulle spela en B-lags match, som då alltid skulle spelas kl. 10.00 på en söndag! Tyvärr var vi inte fullt lag, så vi plockade in en vaktmästare från IP och en styrelseledamot som jobbade för STIGA, Kutte Lundgren. Vi satte honom på vänsteryttern där han skulle göra minst skada. Han rörde inte bollen på hela matchen. Men däremot lyckades han sälja en gräsklippare till linjemannen!

Vi tackar Flax för intervjun och ber honom avsluta med fem snabba frågor, som traditionen sig bör.

Korv med mos från Haralds eller kebabtallrik från valfritt hak?
Självklart mos hos Harald, hit gick man i slutet av 60-talet för att få de sist korvarna som Harald inte lyckats fått sålda. Fråga Sluggo!

Konstgräs eller naturgräs?

Som siste-man, en rensning upp på läktaren eller en tunnel på motståndaren?
Det beror på vem du frågar, men en tunnel är väl aldrig fel.

En hård avgörande glidtackling i knähöjd eller soloraid på kanten avslutat med mål?

Middag hos Christer Hallbeck på Trastgränden eller middag med Zlatan i L.A?
Jag skulle se framemot en middag hos Hallbeck på Trastgränden.

Leave a Reply