by Gustav Hemström

U19 hittade tillbaka till vinnarspåret!

Solsken, nästintill vindstilla och Harlyckans konstgräsplan. Goda förutsättningar för bra fotboll när Landoras U19 igår begav sig till Helsingborg för möte med Eskilsminne. Inför matchen pratades det mycket om att hitta tillbaka och även pratades det revansch. Omgången innan hade Landoralaget fått en fotbollslektion av Bjärred i en match där Bjärred var klasserna bättre och vann fullt rättvist med 6-2. En hel del av matchtruppen under söndagseftermiddagen hade även varit deltagande i A-lagets tunga förlust mot Olympia dagen innan. Med andra ord, ett utmärkt läge för snabb revansch!

Matchen på klassiska Harlyckan var vid tabellkollen innan avspark en vägvisare, Landoravinst skulle betyda tätkänning medan en förlust skulle innebära en plats i nedre delarna av den jämna tabellen. Eskil stod på en poäng och Landora på tre efter segern i premiären borta mot FC Trelleborg.

De rödblåa bortalaget inleder matchen med stort bollinnehav och Eskil får jaga. Dock är Landora relativt uddlösa framåt och skapar trots sitt bollövertag inga chanser. Eskil som är ett tekniskt och spelskickligt lag jobbar sig in i matchen och börjar så sakta ta sig in matchen. Eskil tar också ledningen efter att vi tappar boll på egen planhalva.  Efter målet har Eskil ytterligare målchanser men då står Amir Kurtovic i vägen. Men precis som i seriepremiären mot Trelleborg hamnar Landora i underläge och precis som mot Trelleborg är det Amar Karalic som kvitterar. 1-1 i paus.

I andra halvlek tar Landora över nästintill allt och spelet förläggs till Eskilsminnes planhalva. Återigen är samarbetet Abbe Jaber och Simon Bosnjak det som blir den berömda tungan på vågen. Abbe skapar oreda för försvaret genom att hela tiden se till att få fast bollen på offensiv planhalva och Simon är det ständiga hotet i djupled. Simon gör via tre djupledsbollar mål nummer 5, 6 och 7 i seriespelet och fastställer slutresultatet till 1-4 innan han nöjd och belåten byter ut sig själv.

Hela Landoratruppen på 16 spelare fick rikligt med speltid, något som visar på en styrka att trots många byten kunna växla upp i andra halvlek och fullt rättvist besegra ett duktigt Eskilsminne. Samma Eskilsminnelag som Landora blev totalt utspelade av i en träningsmatch i början av februari. Många i Landora var bra men försvarsspelet med Erblin Morina och Walid Rabih var riktigt stabilt där målvakt Amir Kurtovic gjorde ett par viktiga räddningar i kritiska lägen av matchen.

Resultatet 1-4 innebär 3:e plats för de rödblå, flest gjorda mål av alla lag och med en positiv känsla inför nästa match som spelas hemma mot Hässleholms IF onsdag 2/5.

by Gustav Hemström

A-laget underpresterade rejält och förlorade

BK Landoras A-lag begav sig under lördagen de knappa tre milen norrut mot Helsingborg och Filborna IP där HF Olympia väntade i seriens tredje omgång. Landora ville gärna följa upp utklassningssegern hemma mot Ekeby i förra omgången med ytterligare en vinst.

För första gången för året var det gräsplan som gällde. Landorakillarna hade inte ens gjort en träning på naturgräs och steget från konstgräsmattorna till Filbornas gräsplan var ungefär lika stort som steget mellan division 6 och Premier League. Gräsplanen som mötte det för dagen svartklädda Landoralaget var precis lika usel som en gräsplan kan vara efter 2018 års kalla inledningen på kalenderåret. Med andra ord inga optimala förutsättningar för bortalaget som vill vara det spelförande laget med mycket bollinnehav och tempo i passningsspelet.

 

Matchen har sin början och det ser mestadels dråpligt ut när Landora försöker rulla boll, bollen studsar åt höger och vänster, snedträffar i princip hela tiden och ett matchtempo som påminner om kassaköerna på City gross en fredag förmiddag. Detta i kombination med en uppfriskande skånsk sidvind och matchen är för att uttrycka det milt ingen höjdare. Olympia ställer sig med alla 10 utespelare på egen planhalva och vill tvinga Landora att spela in i mitten alternativt slå långa bollar. Hemmalaget får matchen precis dit dem vill, Landoraspelarna går rakt in i Olympias fälla och det ser för den med Landorasympatier absolut inte bra ut. Olympia tar ledningen med 1-0 i inledningen av matchen på en kontring och blir genast än mer defensiva. Hemmaledningen står sig till paus.

 

Andra halvlek hoppas många i den tillresta Landorapubliken på en uppryckning. Några procent bättre blir bortalagets spel men den icke så tilltalande gräsplanen fortsätter att försämra spelet. Landora kvitterar genom lagkapten Macki Madsen. Glädjen är dock kortvarig då Olympia återigen tar ledningen bara minuten senare på en straff. Återigen uppförsbacke. Simon Bosnjak kvitterar till 2-2 cirka 10 minuter senare och då återstår det en kvart av matchen.

 

En sista jakt på ledningsmålet känns tafatt och istället är det Olympia som skapar chanser på kontringar. På just en sådan kontring skjuter Olympia in segermålet precis innan slutsignalen. Ridå ner. Nattsvart. Slutresultat 3-2. 

 

En tung förlust i en match där den där riktiga inställning saknades, de där sista procenten som krävs i alla matcher i sexan oavsett vilka meriter och hur många poäng motståndarlagen har. Nu krävs det en ordentlig uppryckning i nästa match där A-laget ställs emot Stattena IF hemma på IP lördag 28/4.  

by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #18

För artonde veckan i rad presenterar vi nu en profil som på något sett engagerar eller har engagerat sig i föreningen samtidigt som man på något sätt utmärkt sig som en sann profil i föreningens rödblå färger. Denna veckan har turen kommit till en av de mer välkända ansiktena på Landskrona IP. Alltid med ett leende på läpparna – såvida inte domaren haft en mindre bra dag! Veckans intervju bjuder på en tillbakablick från tiden Landora var i division 3 samt en och annan god anekdot! Veckans profil är Hans “Hasse” Waldemarsson.

NWirvjfUOhUBvFOnWGqNvxz6ctA

Namn: Hasse Waldemarsson
Ålder: 54
Antal år i föreningen: 33
Tidigare funktioner i föreningen: Spelare, tränare ungdomslag, tränare seniorlag, styrelseledamot
Relation till föreningen idag: Älskar klubben och det kommer jag alltid att göra trots att det för tillfället är lite sämre med mitt engagemang

Hasse, hur började egentligen din gedigna karriär i BKL?
”Kung Sune” gjorde en succévärvning från Bois i form av min kropp och min plånbok och jag kom till en klubb som jag alltid kommer att ligga närma mitt hjärta. Tack ‘Kungen’.”

Med tanke på att du varit i Landora så pass länge, har det någonsin varit aktuellt med andra lag som varit intresserade av dina tjänster, om man tänker högre upp i seriesystemet?
“Ja, men av sekretesskäl så passar jag den frågan. Den enda klubb som kunde fått mig att fundera på en övergång är Makrillerna från Göteborg, alltså GAIS.”

Vad tror du var anledningen att du stannade så många år i föreningen, både som ledare och spelare?
“Finns bara ett svar. Kärlek! Kärlek till en klubb som betytt oerhört mycket för mig. Det finns också många härliga personer som jag haft förmånen att spela och verka med. Sonny, Rune, Wicke, Christer, Sluggo, Eve, BB, Jönne och jag hade kunnat fortsätta räkna upp 50 spelare till!”

Under alla dessa år i Landora måste det ändå finnas någon merit/prestation som etsat sig fast på näthinnan som lite extra bra?
“Ja, det finns många. Vinsten i NST Cupen, vinsten mot Halmia i Svenska Cupen, avancemangen till fyran och trean. Det finns hur mycket som helst. Men mitt år som mittback med Thomas Mähler, när jag vann den interna skytteligan ligger högt. Sonny gav mig tydlig order: Anfall !! Försvaret med Mähler i spetsen skrattade gott när jag gav mig på kas upp i motståndarnas försvar och röjde. Som tur var så hade vi en oerhört kompetent backlinje som jag tackar för  möjligheten att agera anfallare.”

Du nämner ert avancemang till trean och fyran. På den tiden fanns väldigt mycket fotbollskompetens i föreningen, men vem är egentligen den bästa spelaren du spelat med/mot under din tid i BKL, Sonny undantaget?
“Som jag spelat med får det nog bli Rolle Frank trots att det finns knivskarp konkurrens. Sedan finns det spelare som stuckit ut vissa säsonger och överträffat sig själv. Som motståndare säger jag Hasse Mattisson som säsongen efter vi haft Husie på besök, där han då spelade, lämnade för MFF. Ruggigt bra.”

När vi ställt denna frågan till föregående profiler så nämnde Sluggo dig som en av de bästa han sett spela i BKL, vad är din relation till honom?
“Jag och Sluggo har alltid haft en bra relation. Vi är av samma kaliber vad det gäller att hjälpa domaren att döma matcher och vi har båda en inte alltför smickrande statistik vad det gäller utvisningar. Inget som varken jag eller Sluggo är stolta över. Sluggo är också en mästare på att berätta historier. De dövas årsmöte  och huvudet på startpallen  är högt rankade från hans historieskatt”

Det är lätt att blicka bakåt och drömma sig tillbaka till den mest framgångsrika perioden i Landoras historia med division tre- och fyrasejourer. Men har du egentligen någon relation till dagens seniorlag?
“Tyvärr som jag nämnde tidigare så har jag av olika skäl inte varit den mest frekventa besökaren på IP. Jag kan bara hoppas att det blir ett framgångsrikt år och att det slussas in unga förmågor som klubben kan bygga vidare på. Olle borgar för det och med Thomas erfarenhet så kan det säkert bli riktigt bra.”

För de som inte känner till Hasses framfart i föreningen så ska man tillägga att han i konkurrens med Tomas Mårtenssons P99-lag förmodligen coachat ett av de mer framgångsrika ungdomslagen i modern tid. Hasse tränade P93-lag tillsammans med Jonas Hallbeck. Under intervjun kommer vi in på just detta faktum. 

Du och Jonas var ju ledare för ett väldigt framgångsrikt ungdomslag i Landora. Om vi tar oss tillbaka till den tiden – fanns det någon särskild händelse som sticker ut från den tiden?
“Vi hade ett bra lag med många duktiga killar. Det fanns absolut spelare som skulle kunnat ta sig upp en bra bit i seriesystemet. Vill inte rabbla några namn med anledningen att jag kanske glömmer någon som då känner sig förorättad. Vi spelade i högsta Skåneserien och fick bra motstånd. Största meriten är nog när vi vann Öresundsbro Cup. Anledningen till att det gick bra var en kombination av duktiga spelare och en bra sammanhållning. Jag hade också förmånen att dela ledarrollen med min mycket goda vän Jonas Hallbeck och vi hade en fantastisk rolig tid med killarna.

Det finns många minnen men våra träningsläger och utlandsturneringar var riktigt trivsamma. En match som satte sig på näthinnan var när våra stora rivaler Asmundtorp kom in fulla av självförtroende och en aning småkaxiga, som ungdomar kan vara i den åldern och skulle ‘köra över oss’. De blev fullständigt utspelade och jag tror det landade någonstans vid en 8-0 seger för mina och Jonas adepter. Slokörade åkte tillbaka till förorten och slickade sina sår.”

Vad är viktigast enligt dig med att bedriva ungdomsfotboll?
“Finns väldigt mycket. Kamratskapet i en klubb med allt vad det innebär tror jag är jätteviktigt. Vi har som ungdomsledare en viktig roll och skall vara ett föredöme och en förebild för ungdomarna. Vi skall som ledare lyssna på killarna så de känner sig uppmärksammade och betydelsefulla oavsett vilka förutsättningar och egenskaper individen har i bagaget. Föreningslivet lämnar också efter sig många bra värderingar om den bedrivs på ett klokt sätt. Hänsyn till lagkompisar och ödmjukhet är bra egenskaper som föreningslivet kan vara med och forma och påverka.

Fotbollen bidrar också med en förståelse där man som spelare umgås tillsammans och där killar från alla kulturer har en ypperlig möjlighet att hitta in i vår Sverigefamilj. Föräldrar träffas i samband med träningar och matcher och kanske knyts det band och skapas förståelse på ett väldigt naturligt sätt när fotbollen kan vara katalysator. Ledare och förening har här ett sort ansvar som inte alltid är så enkelt att bära men här tycker jag Landora gör ett bra arbete.”

Det låter som en väldigt spännande tid med härliga minnen, men om vi en gång för alla ska kora det bästa Landora-minnet alla kategorier?
“Eftersom frågan kommer så kan vi väl ta påfågelhistorien.

Under våra mest framgångsrika år så hävdade Sonny att vägen till Allsvenskan gick via Karlslunds motionsspår. Detta tog han verkligen fasta på och plågade lungorna av oss minst en gång i veckan. Till Janne Stenbloms förtret så fanns det någon i Karlslund som skrek hans namn högt och gällt varje gång vi kom springande. Janne trodde nog att det var något kärlekskrankt fruntimmer (ursäkta uttrycket) som letade en vältränad fotbollsspelare, men ack vad han bedrog sig.

Han sträckte alltid lite extra på sig när han hörde det  skriket JAAAAAN!!! Sonny blev till slut lite irriterad och beslutade att en gång för alla reda ut vad det var för oidentifierad varelse som med dessa ljudstarka läten satte griller i huvudet på vår Janne. Döm om Jannes förvåning när Sonny spårade skriken till en  påfågel av könet hane, inlåst i Karlslunds fågelhägn. Hur Sonny kunde konstatera att det var en hane förtäljer inte historien. Varför den skrek Jan har vi aldrig fått reda på men Janne har genom alla år fått höra historien när det pratas gamla minnen. Vill tillägga att berättelsen blivit en vandringssägen och att vad som i verkligheten hände kan ha förskönats något. Janne Stenblom har jag många fina minnen med. En hyvens kille och duktig ordförande i klubben som gjort ett bra arbete.”

Det ska tilläggas att vi i redaktionen länge önskat om en skröna från vår käre ordförandes tid i föreningen, att någon äntligen vågade ta bladet från munnen tar vi av hatten, bockar och bugar för. Innan vi ställer Hasse mot väggen med de fem samvetstestande frågorna i slutet så känner vår profil att han måste dela med sig av en anekdot till, vilket vi givetvis inte kan tacka nej till.
“Måste också nämna seniorlagets träningsläger i Tyskland där vi mötte ett amatörlag från Kiel. Vi var totalt spelmässigt överlägsna men Kiel hade en målvakt, 1.90 lång, sockiplast på fötterna och nävar som en rysk gruvarbetare. Han räddar allt med samtliga delar av kroppen. Sonny blir mäkta imponerad och efter matchen smyger Sonny fram till målvakten och utdelar en klassisk order, i  ett försök att värva honom. PUTTGARDEN SONNTAG! (då skulle vi åka hem). En historia som är klassisk för alla oss som var med och som också visar Sonnys engagemang att förstärka vårt lag i ambitionen att nå Allsvenskan.”

Slutligen, om du tänker tillbaka på din karriär i föreningen – är där något som du skulle vilja ändra om du fick en chans?

Nej, jag tror faktiskt inte det.

FEM SNABBA

Kebabtallrik på valfritt kebabhak, eller korv med mos från haralds?
Korv med mos från Haralds

Nicka in en hörna eller långskott i krysset från 30 m?
Nicka in en hörna

Vinst med 1-0 eller vinst med 5-0?
1-0

Aldrig mer få se Liverpool spela eller aldrig mer få se Landora spela?
Den var jäkligt taskig. Jag passar för att inte göra någon besviken över svaret och för att även i fortsättningen vara välkommen på Landoras matcher.

Äta middag med Steven Gerrard uppdukad mitt i mittcirkeln på Anfield eller äta middag med Christer Hallbeck på Trastgränden?
Varför inte jag , Steven och Christer tillsammans på Trastgränden? Stevie grillar oxfile, jag öppnar en god flaska Barolo och Christer äter, dricker och ljuger lite.

Vi bjuder också in Mo Salah som partyhöjare. Han kommer garanterat inte att tacka nej till ett mål mat.

Vi tackar Hasse för pratstunden och ber om ursäkt för den taskiga ordvitsen på slutet. Huruvida Stevie G och Mo Salah skulle få tillstånd av Christer att vara med på grillparty på Trastgrändens bakgård förtäljer inte historien. Men vi får väl ta Hasse på orden – och sannerligen brukar Christer vara omhändertagande man!

by Gustav Hemström

A-laget tog en storseger i hemmapremiären!

Då var det äntligen dags för hemmapremiär för klubbens seniorlag. En hemmapremiär som dessvärre inte kunde spelas på B-plan på grund av den hårda vintern. För den inbitna statistikern var tabelläsningen inför matchen inget muntert för en Landorit efter 2-6 förlusten i omgång 1 mot Medina. BK Landora parkerade sist i tabellen, något inte alls var den starten någon med rödblå anknytning hade hoppats på. Ekeby hade inlett med en 2-4 förlust mot Hyllinge och detta i kombination med dubbla segrar mot just detta Ekeby under 2017 var förhoppningen stor i Landoralägret om att studsa tillbaka direkt efter förra helgens bittra debacle.

Den 15 man starka Landoratruppen samlades tidigt denna soliga lördagsmorgon i klubbstugan där Christer Hallbeck hade dukat fram frukost i form av nyinköpta bullar från ett av stadens bageri. Huruvida samme eldsjäl hade gjort med äggen som också stod på bordet är höjt i dunkel, det viskades om att han återigen delegerat ut äggkokningen till sin fru något som Hallbeck själv inte riktigt ville erkänna.

Efter ombyte och taktikgenomgång var det en fokuserad Landoratrupp som begav sig ut till plastgräset på Landskrona IP för uppvärmning. Med revansch från seriepremiären i blickarna såg det riktigt lovande ut för Landora på uppvärmningen. Till och med lagkapten Ahmed “Atto” Massoud hade fått på sig alla benskyddstejp och även sina skor i tid. Från det att det senast hände fram till idag har Thomas Mähler hunnit med sammanlagt 19 timmar och 12 minuter i sin favoritövning plankan på Häljarps gym.

I Landoramålet från start gjorde Samuel Sjölander sin första seriematch för A-laget i Landora. I övrigt valde tränartrion på att satsa offensivt med en 3-5-2 uppställning. Åldermannen Dzevad Dedovic fick ansvaret att styra sina yngre lagkamrater i ett lag där utöver Dzevad själv hade en medelålder på 18 år.

Till själva matchen, Landora hade inför matchen pratat om att sätta fart på spelet för att få de lite större och tyngre motståndarna att flytta på sig. Att Landora skulle matchen igenom ha ett enormt övertag i snabbhet blev tydligt redan efter 90 sekunder då Simon Bosnjak själv bröt bollen och sedan spurtade ifrån försvaret innan han la in bollen vid första stolpen. Därefter rullade Landoramålen på i strid ström och matchen i sig blev mest en enda lång väntan på slutsignalen. Det fanns inte speciellt många höjdpunkter att skriva om. Ekeby hade det svårt att hänga med och efter halvtidsresultat 5-1 skrevs slutresultatet till 10-1. Klasskillnaden var precis så tydlig som resultattavlan visade även om Ekeby åkte på en underlig utvisning i mitten på andra halvlek.

Efter en försäsong där vindsnabba anfallsparet Massoud/Bosnjak haft problem med målskyttet var det förstås extra glädjande att de hamnade på vars 4 gjorda mål. De övriga målen gjordes av de båda inhoppande yttrarna Arbios Rizaj och Mattias Lindahl.

Tränartrion Mähler/Olsson/Hemström andades optimism och en gnutta lättnad efter storsegern även om de också insåg att det fortfarande finns en hel del att jobba med inför kommande seriematcher mot tuffare motstånd.

Vi får se om träningarna i veckan kommer att leda till någon progression i spelet när A-laget nästa lördag tar sig an HF Olympia på bortaplan!

Forza Landora!!

by Gustav Hemström

Veckans Landoraprofil #17

Till lördagsfrallorna bjuds det på en härlig långläsning om en riktigt stor Landoraprofil, nämligen Tobias Andersson. Så bre på smöret på frallorna, hyvla osten, hacka gurkan, häll upp den där efterlängtade kaffekoppen och ta del av en massa härliga Landoraanekdoter!

Ålder 38

Antal år i föreningen? 1985-2015, de sista åren blev det dock inte så mycket då baksidorna sa ifrån redan i omklädningsrummet.

Relation till föreningen idag?
Landora in my heart forever är väl en typ av relation, men annars rätt så klent, har bytt ut stora bollar till lite mindre och hänger mest ute på
Don Dion de la Vegas mansion Erikstorp, så vi försöker hålla Landorafanan i topp även där ute.

Hur började din karriär i Landora?
Började 1985 med Christer Hallbeck som tränare, och sen dess har han varit som en 2:a far till mig. Då tränade vi på den lilla planen sidan om B-plan och jag kommer ihåg jag tyckte A-lagspelarna såg så stora och gamla ut, tydligen var dom nog inte så gamla då jag själv var 17år när jag fick ta klivet upp från J-lag till seniorfotboll. Min första A-lagsmatch var ett inhopp i Div. 3, då styrde Sony Johansson och Rune Ek om jag minns rätt. 
Sluggo hade hand om B-laget och där fick vissa (Jim Bågesjö) bara vara med om han hade bil. 
Jag började som högerback men klättrade med åren ett steg uppåt och har väl mest spelat högerytter under karriärren,
en gång i tiden var man till och med snabbare än Macki Madsen, och de sista åren var jag tyvärr snabbare än mina muskler, så de small titt som tätt. 
Har tyvärr ingen koll på hur många seniormatcher jag hunnit med, men borde blir några stycken i alla fall.

Under din aktiva spelarkarriär, finns det någon framgång som du har på näthinnan än idag?
Under  junior-åren minns jag LISA-cupen (Förmatcher till BOIS) som stort, pampig känsla att spela på stora A-planen inför stor publik.
När HIF-klacken var på plats hade vi alltid (tyvärr) dem på vår sida, då de trodde vi var HIF:s juniorlag, bra koll där…
Annars är det ju flytten upp i seniortruppen, det var stort på den tiden, att få träna och spela med de stora killarna, man hade ju sjuk respekt för dem på den tiden. 
Och såklart de gångerna vi lyckades ta oss upp i seriesystemet, allting flöt på under de säsongerna, stolpe in, både på och utanför plan (!), stämningen var verkligen på topp!
Och att överleva Peter Robinsson häxblandningar på Plinget var en framgång i sig varenda gång, många som inte ens lämnade klubbstugan.

Vad var det bästa med BK Landora under din tid som spelare?
Klubben kallas ju inte Familjeklubben för inget, här hade vi en sammanhållning som hette duga, man levde för fotbollen och ingenting gick före. I stort sett alla mina vänner har jag fått genom fotbollen. Det kunde vara riktiga fighter på träningarna, men inne i omklädningsrummet var stämningen alltid på topp. 
Och efter matcherna var det alltid party hos någon i laget, där alla samlades igen för att sedan gå ner och stänga Tycho, Preben och Strand!

Vem är den bästa du spelat med/mot under tiden i BKL?
Oj, här kan rabblas många, har blivit en del med- och motspelare under åren.
Men medspelare som kan nämnas är ju helt klart brorsan Micke Widell, Pär Sandå, Thomas ”Biffen” Larsson, Kalle Lindgren, Mackan Bengtsson, Rolle Frank, David Conradi, Fredrik Wikerberg, Ronnie Tolevski mfl.
Motspelare, jag mötte Pontus Farnerud under 7-mannaspelet någon gång då och då, han blev ju ganska bra sen. 
Och Andreas Isaksson när han spelade i Trelleborg, vår busschaufför var helt säker på att Andreas aldrig skulle bli nåt eftersom han var alldeles för lång, hmm…

Vid tidigare intervjuer med olika Landoraprofiler har ditt namn kommit på tal, bland annat via ett antal smeknamn och bland annat dök det upp smeknamnet “HT”. Stämmer det att det står för “Hångel-Tobbe”?

Haha, det var gamla goda tider det ja, det var Pär Sandö som började kalla mig det, men då fick han heta TP, Talle-Pär, för han var inte ett dugg sämre på den tiden!

Vid intervjun med Micke Widell så kallade han dig även för “brorsan”, kan du utveckla detta?
Brorsan var han som tog hand om mig när jag kom in i seniortruppen, vi blev verkligen som bröder direkt, han visade mig t o m hur det gick till på Johns och Tycho!
Många som frågat under åren om vi verkligen är bröder, svarar alltid ja på den frågan! 
Än idag kallar jag honom för brorsan, nuförtiden hänger vi mest vid hans pool under sommaren. 
Ryktas även att han skall bjuda in till stor Grill & VIP-kväll inom kort! 

Vilket är ditt allra bästa Landoraminne?
Det är i alla fall inte när Sonny skulle trycka mina ljumskar innan en match i Svalöv, trodde han ville döda mig, aj!!!
Men sammanhållningen helt klart, all tid man lagt i omklädningsrummet, i bastun och klubbstuga, före och efter träningar och matcher, det saknar jag mer än fotbollen i sig idag. Att umgås med sina bästa vänner flera dagar i veckan. En re-union kväll hade varit guld värd.
Förbannat tråkigt att bli gammal. 

Om du hade fått åka tillbaka i tiden, finns det något i din Landorakarriär som du hade velat ändra på?
Hmm, lite mer sköljmedel under åren Siffe (Materialare) tvättade hade inte skadat, vankades skrapsår varenda gång man tog på tröjan,
och kanske skickat Christer Hallbeck på någon kurs ”hur man kokar ägg”.

Fem snabba

Korv med mos på Haralds eller kebabtallrik på valfritt kebabhak
Korv med mos på Haralds

En vinstmatch eller en helkväll på “Strand”
Haha, inget slår en helkväll på Strand, lilla dansgolvet!

Vinst med 1-0 eller 5-0
5-0, alltid fint med kross!

Tunnla Pär Sandö eller chippmål på Micke Widell
Svår denna, men får bli att tunnla Pär, han blev alltid så förbannad, och då gjorde man såklart det en gång till, lätt var det också.

Middag med Zlatan i L.A eller middag med Christer Hallbeck på Trastgränden
Christer alla dagar i veckan!

Vi tackar Tobbe för intervjun och för de fina Landorahistorierna! Samtidigt kan vi även konstatera att en måltid hos Christer Hallbeck fortfarande slår högst hos våra Landoraprofiler.