Då var det återigen dags att presentera en ny Landoraprofil. Inslaget har blivit en snackis långt utanför Idrottsplatsens gränser vilket naturligtvis är glädjande. Veckans profil är verkligen just det, en profil. Han är välkänd bland i princip alla supportrar och spelare från alla olika lag i Landskrona. Vissa av er har han säkerligen sagt några väl valda ord till, i stridens hetta, som ledare eller spelare. Har ni inte stött på honom där har han säkerligen hjälpt till med er fysträning eller så har han lappat ihop era krämpor alternativt korsband.

Veckans profil är Landoras kanske mest framgångsrika u-ledare genom tiderna tillika Sveriges bästa sjukgymnast – Tomas Mårtensson!

20180220_111305 (1)

Namn: Tomas Mårtensson
Ålder: 48
Favoritlag: BK Landora
Funktion i föreningen idag: Hjälpt till med den rödblå tråden, kör skadeförebyggande träning med u-lagen, och bollar fysfrågor med Thomas Mähler på Idrottsskademottagningen.
Tidigare funktioner i föreningen: Sjukgymnast för a-lag, tränare för P99, veteran i Viktoria

Ditt ansikte har för många varit synonymt med BK Landora under de senaste decennierna. Både som ledare, spelare, sjukgymnast och massor av arbete bakom kulisserna. Men hur började egentligen din karriär i BK Landora?

“Som för många andra var det Christer Hallbeck som drog in mig i föreningen. Jag och Christers son, Jonas, var och är fortfarande väldigt goda vänner vilket gjorde det naturligt för mig att börja i BK Landora!”

Hur länge spelade du själv i BK Landora?
“Jag spelade egentligen inte så länge. Jag började plugga till sjukgymnast direkt efter gymnasiet vilket  gjorde att jag inte hade så mycket tid att träna och spela. När jag sedan kommit en bit in i utbildningen var jag mer intresserad av att ta hand om skadorna än att spela. Tränade väl lite sporadiskt under de åren och spelade en del men det var framförallt som sjukgymnast jag var aktiv under många år i a-laget, när de huserade i division 3 med Sonny som ledare.”

Flertalet år senare, närmare bestämt 2000 så föddes den första sonen Max och ytterligare tre år senare kom Felix. Dessa två blev senare en anledning för Tomas att sadla om och bli ledare. Med facit i hand kan vi konstatera att det blev lyckat! Tomas meritlista som ledare är enormt lång och hans P99-lag är förmodligen det bästa ungdomslag som någonsin spelat på IP för Landoras räkning. Den oundvikliga frågan är varför och hur det kunde bli så här bra?

“Jag tror en av de största anledningarna till detta lags framgångar var att vi hade jäkligt roligt ihop. Vi gjorde enormt mycket tillsammans. Som 7-8 åringar hyrde vi Borstahusens scoutstuga för träning och umgänge en hel helg. Vi gick på fotboll tillsammans, vi samlades och såg fotboll tillsammans. På något sätt blev detta en grund och lägg därtill att vi tränade ganska mycket, ganska tidigt. Vi hade alltid bollen med på träningarna, i alla moment.

Vi kom tidigt upp i en hög träningsdos och när de var 12-13 år tränade vi 4 pass per vecka. Vi tränade med stor variation, dels med mycket skadeförebyggande träning, motorisk kontroll och dessutom fick jag hjälp av det stora kontaktnät jag har i fotbollsvärlden. Ska man nämna några så hade vi Bosse Augustsson, Pude, Jocke P, Håkan Söderstjärna och Jonas Olsson på plats!”

Det hörs på svaren att det brinner i Tomas när han pratar om tiden och vi får nog inte glömma att vår veckas profil själv var en stor anledning till att det gick bra. Men man får inte glömma bort hans parhäst under åren!

“Det stämmer! Jag och Jocke Weberg kompletterade varandra bra som tränare under hela denna resan och vi hade otroligt roligt med detta underbara gäng! Ett gott resultat är att vissa av grabbarna nu återfinns i HIF, vissa är i BoIS och framförallt till min stora glädje är en del tillbaka i Landoras a-lag!”

FB_IMG_1519121504899
Tomas och Jocke, eviga trotjänare tillsammans!

Vi passar på att fråga Tomas vad som är det viktigaste med att bedriva ungdomsfotboll och han får även chansen att ge några tips till dagens duktiga ungdomar som lirar i Landora.

“Ha alltid roligt och lyssna på dina tränare! Träna aldrig när du är sjuk! Det ska alltid vara roligt att spela fotboll och bollen ska alltid vara med, förutom när vi kör MAQ! (MAQ är den skadeförebyggande, motoriska träning som Tomas blivit ett med under de senaste åren, reds. anm). Ett annat tips är att man ska skynda långsamt. Många har bråttom över till elitverksamheten, men har man bara en bra tränare kan man vara kvar i den “lilla” föreningen ganska länge.”

Var där någon spelare som ni mötte med P99 som du tidigt såg skulle bli något extra?
“Vi spelade i Skåneserien med vårt lag och då mötte vi några av de bästa spelarna i Skåne. Där var ett par som stack ut: Teddy Bergqvist som nu är utlånad till Varberg, Pavle Vagic som sitter på bänken i MFF:s a-lag likaså Mattias Svanberg. Även Sead Haksabanovic som nu spelar i West Ham. Vi mötte även AIK en gång i Eskilscupens B-slutspel där jag tror Alexander Isak fanns med!”

Vilken av alla framgångarna värderar du högst egentligen?
“Vi vann högsta Skåneserien en gång och gick till final i Skånecupen inför ett fullsatt Baltiska men det jag rankar högst var nog när vi blev inbjudna till SM för 14 åringar. Där var vi faktiskt enbart en straffläggning ifrån att gå riktigt långt i slutspelet. Vi vinner vår grupp obesegrade framför elitlag som GAIS och Örebro.”

FB_IMG_1519121360620
Landoras P99, seriesegrare

Vi måste naturligtvis fråga Tomas om hans naturliga nemesis under alla dessa år – en annan Landoraprofil: Jonas Cajerby. Ni möttes ju otaliga gånger, du som ledare i BKL och han i Olympic. Framförallt minns vi era duster i Julcupen, när du t.o.m smög ner på bänken i Landoras P02-lag för att försöka besegra Jonas, då i LB07! Försök beskriva er relation som ledar-rivaler?

“Haha ja, jag och Jonas hade många duster på planen som ledare. Han är nog en av de allra mest vänliga och ödmjuka killar jag vet om, men det var väldigt prestigeladdade möten. Dels var Olympic väldigt bra när de spetsade sitt lag dels var de riktigt bra skolade. Vi möttes i många inomhuscuper, oftast var det finaler. Tror att vi var ganska jämna i antalet vinster. Roligast var när vi slog dem i Baltiskan i kvartsfinal i Skånecupen. Det stod 4-0 ganska snabbt och Jonas försökte använda alla sina taktiska kunskaper men lyckades inte ändra matchbilden.

När jag sen fick chansen att coacha Felix lag, många år efteråt, i final i Julcupen lyckades jag återigen besegra Cajerby, då i LB07. Dock var det inte på ett speciellt snyggt sätt men lyckan var ganska stor!”

Innan vi ska runda av pratstunden med Tomas måste vi ställa några obligatoriska frågor. Vi passar även på att känna på sanningshalten i en berömd skröna kring Tomas vinnarskalle!

Vilket är ditt bästa Landora-minne alla kategorier?
“Jag försöker svara  lite diplomatiskt här. Det finns en hel del träningsläger där det hände en massa grejer men jag väljer ändå att säga sammanhållningen i Landora under Sonny J och Rune Ek som ledare. Vi umgicks i princip alltid på helgerna och det var något unikt vi hade.”

Om du inte får svara Sonny, vem är då den bästa Landora-spelaren genom tiderna?
“Där var några stycken som var väldigt duktiga, men jag måste säga Rolle Frank! Han var ganska komplett som spelare!”

Det finns en skröna från Viktoria-åren när Max är riktigt liten och ligger vid sidan av målet. Han får en hård, välriktad rensning i huvudet och alla springer dit för att kolla hur det gick med den lilla grabben. Alla förutom en – Tomas, som är i full färd med att sätta igång spelet. Är detta sant? 

“Det är en helt sann historia. Max sitter vid sidan av målet och någon i motståndarlaget ska rensa iväg bollen med full kraft. Bollen tar mitt i ansiktet men jag är så fullt inne i matchen så jag tar bollen och försöker sätta igång, undrande varför vi inte kan fortsätta spela. Där står både med och motspelare och tar hand om Max! Jag har lite dåligt samvete för detta men jag tror ändå han blev härdad av händelsen!”

Var kom denna vinnarskallen ifrån?
“Jag vet inte riktigt var den kommit ifrån, men jag har alltid gillat att tävla. Den har blivit något mindre nu och sönerna har väl fått ta den lite av mig!”

Avslutningsvis ska vi naturligtvis ställa Tomas inför fem snabba, samvetstestande frågor! Svaren ser ni som vanligt i fet stil.

Kebabtallrik eller korv med mos på Haralds?

Att i Korpen få sätta en riktigt perfekt glidtackling i sista minuten eller få göra ett avgörande mål i slutminuten?

Aldrig mer få rehaba någons korsband eller aldrig mer få sticka ut och springa morgonrundan?

Vän med bollen eller Coerver Coaching?

Äta middag med Christer Hallbeck eller äta middag med Zlatan?

Vi tackar Tomas för pratstunden och önskar han lycka till i framtiden, med alla diverse knäskador och MAQ-föreläsningar!

Leave a Reply