Återigen är det dags att presentera en av föreningens kära profiler. Denna vecka vänder vi blickarna mot ungdomssektionen och möter en person, vars silvertäckta hjässa blivit lika synonymt med BK Landora som sillen vid julbordet. Han är den ungdomsledaren som i skrivande stund har flest år i rad på nacken som ungdomsledare och onekligen en av de som varit mest framgångsrika, med flertalet fina triumfer för ledare för sitt kära 02/03-lag. Veckans Landoraprofil är Christer Bergström.

DSC_0072_2015-06-25_017 (1)

Namn: Christer Bergström
Ålder: 60
Antal år i föreningen: 12 år
Relation till föreningen idag: Ledare för P02/03

Hur började egentligen din relation till fotboll?
Den började egentligen i BK Fram. Men jag spelade i Landskrona BoIS mellan 1970-77. En av mina första turneringar var just BK Landoras knatteturnering i juni 1971. Jag hade även förmånen att få spela hem en vinst i den riksomfattande 70-aden med drygt 2000 lag och även en DM-vinst i juniorklassen.

Hur nära var du att få spela i randigt i seniorsammanhang?
Som uppflyttad junior var det stort att få träna med den truppen som BoIS hade i mitten på 70-talet. Jag var dock aldrig i närheten av att spela någon a-lagsmatch.

Om vi sedan spolar tiden framåt, hur började din relation till BK Landora?
Jag tyckte att jag skulle introducera Oscar, min son, för fotboll som jag tyckte var det roligaste som fanns i min ungdom. Jag ville gärna tillbaka till IP och hörde på omvägar att BK Landora hade en grupp i rätt ålder. Gruppen leddes då av Micke Widell som tyvärr slutade. Jag blev då tillfrågad om att ta över och det gjorde jag. Detta var 2007.

Om vi inte är helt fel underrättade så är du den ledare i föreningen som hållit igång längst. Vad finns det för anledningar som gjort att du hållit på så länge?
Framförallt att se barnens glädje med fotbollen. Efterhand växte man in i ledarrollen och det blev lite som ett gift. Det har blivit många fantastiska år med lika fantastiska ungdomar och bra stöttning från klubben (läs Christer Hallbeck!)

När vi sedan blev uppåt 15 stycken i gruppen så anmälde sig bland annat Carl som intresserad att hjälpa till och stannade sedan kvar hos gruppen i 9 år. Under resans gång har vi även, under både kortare och längre tid, fått hjälp med träningarna av olika föräldrar. Under ett par år hade vi drygt 30 ungdomar som spelade i två olika lag i flera år. Det hade inte gått utan stöttande föräldrar på träningar och matcher.

P021
Christer, längst till vänster, med alla adepter från P02/P03

Vad var det som gjorde P02 till ett så pass bra lag?
Jag tror att det är viktigaste för en ungdomsledare är att man försöker se alla, anpassa hela verksamheten både träningar och matchmotstånd för att deras utveckling både på och utanför planen blir en utmaning som dom drar nytta och utvecklas av.

Vi har alltid försökt att låta alla barn delta efter egen förmåga. Vi undvek “toppningar” och så kunde allas förmåga växa efterhand. Jag tror dessutom killarna hade väldigt kul tillsammans på träningarna för det var alltid väldigt god uppslutning.

Länge såg det ut som att din egen son Oscar, som nu verkar brinna för föreningslivet och fotbollen, var totalt ointresserad av fotboll. Det hände helt sonika att han försvann ut i skogen för att samla på sig bär, kottar eller maskar. Hur såg du på det hela? Var det nära att du gav upp?
Visst var det trist att han inte visade större intresse i början, men jag tvingade aldrig honom att delta. Han fick pyssla med pinnar och annat på träningarna och efterhand så tog fotbollsintresset över. Det var ju bara att se det komiska i det. Till exempel glömmer aldrig när han mitt i en match mot IK Wormo lämnade sin målvaktssyssla för att han såg en maskros bakom mål.

Under alla dessa år så har onekligen 02-laget deltagit i en rad turneringar och rönt en hel del framgångar. Finns där någon cup eller match som du minns lite extra där allting stämde?
Vi har som sagt deltagit i otaliga cuper genom åren, men när både ett av våra deltagande 02-lag och vårt 03-lag vann vår Julcup 2015 då stämde det mesta. Sedan är ju Gothia ett fantastiskt minne, där vi gick till semifinal i B-slutspelet. Det är något som alla som spelar fotboll borde få uppleva.

Under alla åren, har där varit någon spelare som du tidigt märkte skulle bli någonting extra?
I vår första cup, då vi spelade Vårcupen i Häljarp 2007, så var Jacob Ondrejka med (numera i BoIS u-verksamhet, reds. anm.) Det var många ledare från andra lag som kom fram och frågade redan då vem han var , för det namnet skulle de minsann lägga på minnet på framtiden. Även Armin Gigovic (numera i HIF:s u-verksamhet, reds.anm) då i Landskrona BoIS såg man tidigt hade stor talang.

När vi tidigare intervjuade Thomas Mähler fick han dra fram några anekdoter ur sin “dåliga-ursäkter-till-att-komma-för-sent/missa-träning” hatt. Har du någon du kan bjuda på som kan matcha hans “jag ska klippa mig-ursäkt”?
Jag bjuder på två stycken då. Vi hade en kille som vi saknade vid en matchsamling. Det visade sig sedan att han jagat en kanin hemmavid och glömt att han var på väg till matchsamling. Sen hade vi en kille som inte dök upp en träning. När vi sedan frågade vart han varit svarade han “Jag skadade mig när jag halkade på en isfläck i trappen.”

Innan vi avrundar med de fem snabba frågorna måste vi fråga- vilket är det bästa minnet från tiden i Landora? All time high?
Det är när jag fick se Oscars glädje när han gjorde sitt första mål i en “riktig” match.

Fem snabba:

Köttbullar med mos på Haralds eller kebabtallrik från valfritt hak i stan?
Haralds

Konstgräs eller naturgräs?
Natugräs

Vilka var värst att möta BoIS eller IK Wormo?
IK Wormo

Dubbelsegern som underdog i Julcupen eller semifinalplatsen i Gothias b-slutspel?
En seger är alltid en seger, men Gothia smäller nog högre.

Middag hos Christer Hallbeck på Trastgränden eller middag med Zlatan i LA?
Middag host Christer!

Leave a Reply